Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Till reträtt, Lööf och Björklund

Foto: Lisa Mattisson

DN 13/9 2017. Kan alliansen – vill den? – backa från hotet att fälla försvarsminister Peter Hultqvist? Centern och Liberalerna borde.

Riksdagsåret 2017–18 inleds med sedvanliga fanfarer och ett ovanligt politiskt dilemma: Bör alliansen, när ledamöterna nu är tillbaka i kammaren, avsätta försvarsminister Peter Hultqvist? Kommer partierna att fullfölja det hot om misstroende som formulerades kort efter sommarens Transportstyrelseskandal?

Kan de – vill de – motivera en reträtt?

Besked väntas inom kort. Om de borgerliga går vidare skriver de politisk historia – aldrig tidigare har riksdagen formellt lyckats fälla en minister. Avgörandet rör inte alls bara försvarsministerposten.

Misstroendefrågan är i själva verket ett koncentrat av politikens problem sedan förra valet. Inte minst handlar den om den smala väg som alliansen fortsätter att vackla framåt på. Mellan tålamod och motstånd. Mellan politiska poäng i nuet och strategin i det långa loppet.

Misstroendefrågan är ett koncentrat av politikens problem sedan förra valet.


Man brukar tala om att nyckelvillkoret för en regering handlar om att ha stöd, eller i annat fall tolereras, av riksdagens majoritet. Stefan Löfven tolereras, men under vilka villkor?

Alliansens överseende med den rödgröna regeringen är inte särskilt tydligt uttalat. Upplägget bygger inte på någon uppgörelse om politikens innehåll. Tvärtom. Eftersom de borgerliga inte kan regera själva föredrar de att se på.

I denna nya, osäkra värld möter en svag minoritetsregering en majoritetsopposition. Sverigedemokraterna är konstant fientliga. Alliansens humör är mer skiftande. Trenden: alltmer stridslysten.

Särskilt med tanke på Moderaternas och Kristdemokraternas tonläge blir misstroendefrågan nästan en motsägelse. Misstror de inte alltid regeringen? Varför nöjer de sig just nu med att avsätta en minister?

Lagen ger riksdagen rätt att – precis när den vill – förklara att regeringschefen har förbrukat sitt förtroende. Partierna sätter ramarna. Bedömningen är politisk. Men desto viktigare då att den är genomtänkt.

Parallellt med misstroendeprocessen utreder konstitutionsutskottet Transportstyrelseskandalen. På tisdagen svarade regeringen på KU:s frågor. Till exempel: Varför talade inte Peter Hultqvist med statsministern om affären?

Vi vet sedan tidigare att försvarsministern fick information om problemen i början av 2016 – ett år innan Löfven blev upplyst. "Jag trodde att han visste", säger nu Hultqvist. Regeringen säger sig kunna visa att han inte hade några skäl att föra saken vidare.

Att hanteringen är en skandal står alldeles klart. Nyckelpersoner i regeringskansliet visste hösten 2015 om att en myndighet stod i färd med att bryta mot lagen och lämna över hemligstämplade uppgifter till utländska tekniker utan säkerhetsklassning.

Säpo slog larm, regeringen gjorde inget. De som visste höll tyst.

Men försvarsministern bär inte huvudansvaret för detta fatala flerstegsfiasko. Hans skuld är indirekt. Men det går också att säga om Stefan Löfven.

Försvarsministern bär inte huvudansvaret för detta fatala flerstegsfiasko.


Ytterst bär ju statsministern ansvar för att informationsberedskapen runt honom fungerar. Att hans regering har förmåga att agera i tillspetsade lägen. Att kriser och ärenden som rör rikets säkerhet hanteras rätt.

Därför är alliansens misstroendeförklaring mot Peter Hultqvist fel. Det hör till riksdagens arbetsuppgifter att utkräva ansvar av regeringen. Men spelet blir lätt att genomskåda när oppositionen så uppenbart jagar en lagom stor trofé. Löfvens huvud orkar de inte bära. Utan att tydligt förklara varför siktar de i stället på försvarsministern.

Försvarspolitiken råkar vara ett av få områden som faktiskt har anpassats till treblockpolitikens svårmanövrerade verklighet. Här varvas handslag över blockgränsen – Peter Hultqvist står i centrum – med hård och öppen konflikt om de stora frågorna.

En oväntad koalition träffade den senaste försvarsuppgörelsen: Moderaterna, Centern och regeringspartierna. Alliansen delar en grundsyn, den är knappast överspelad, men partierna lät sig också avvika från djupa hjulspår.

Sakfrågorna och de egna övertygelserna tilläts träda fram. Samtidigt nåddes en hyfsat bred kompromiss om stärkta försvarsanslag. Den andan borde partierna bejaka. Ogenomtänkta misstroendeförklaringar borde inte ingå i modellen.

Moderaterna och Kristdemokraterna verkar låsta vid att fälla Peter Hultqvist. Annie Lööf och Jan Björklund är inte lika säkra. De borde inleda riksdagsåret med att dra sina egna slutsatser. Till reträtt, Centern och Liberalerna.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.