Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Tre vägval i valrörelsen

Illustration: Magnus Bard

DN 9/9 2017. Det är ett år kvar till valet. Här är tre frågor där väljarnas måste få göra ett tydligt val.

Det är den 9 september år 2018, och streck har dragits i debatten. Valkampanjerna är över. Nu går miljoner svenskar för att rösta. Vilket beslutsunderlag har vi fått av partierna?

Med exakt ett år kvar går det att ana konturerna av den kommande valrörelsen. Räkna med hårda paket. Vapenvåldet och vardagsbrotten är sådant som fortsätter att ge eko i partiernas utspel. Stefan Löfven och Socialdemokraterna talar om "Trygghet i en ny tid". Brott och straff byggs som en bärande vägg i Moderaternas valprojekt.

Delvis är det befogat. En lång period av minskande brottslighet gjorde att politiken slumrade till. Polisen har inte ägnats tillräcklig uppmärksamhet. Denna försummelse kommer partierna att kompensera för.

De mjukare frågorna då? Sjukvården? Väljarna rankar den högst, och flera uppgifter är angelägna. Landstingen måste bli bättre arbetsgivare. Vårdens ryggrad – primärvården – kan bli starkare. Men något övergripande systemskifte är det ingen som föreslår.

Detsamma skulle kunna sägas om skolan. Ett viktigt val är i praktiken redan gjort: Lärarna ska stärkas, kunskapen uppvärderas. Återstår att uppfylla löftet.

Invandringen hovrar samtidigt över debatten. Fast sanningen är att framtidens flyktingströmmar avgörs av krigen och eländet i omvärlden. Och av EU.

Ett riksdagsval är flera saker samtidigt. Det är ett tillfälle för väljarna att avsätta en eventuellt oduglig regering. Valprocessen är också en metod för att bearbeta problem och rangordna mål. Men inte minst är det en chans för väljarna att göra ställningstaganden i frågor som pockar på ett avgörande. En bra valfråga är inte bara viktig, den innebär ett verkligt politiskt vägval. Det finns tre sådana som borde ha en framskjuten plats.

- Sveriges försvar befinner sig vid ett verkligt vägskäl. Det gäller inte minst vår egen förmåga att möta nya hot. Freden kring Östersjön är inte längre garanterad.

Försvaret är en hemförsäkring. Och precis som med alla försäkringar står premien i proportion till skaderisken. En trovärdig plan kommer att bli dyr. Även efter det senaste årets tillskott ligger anslagen på en nivå som inte alls motsvarar behoven. Är vi beredda att betala priset?

Men dilemmat gäller också banden till vår omvärld. I sin senaste regeringsförklaring slog Stefan Löfven fast: "Den militära alliansfriheten tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa."

Det är inte sant. I över 20 år har Sverige ingått i Natos partnerskap för fred. Vi har åtaganden genom EU, och stärker samarbetet med USA. Ändå hävdar vi alliansfrihet. Den hållningen är, som regeringens utredare Tomas Bertelman konstaterade 2014, en paradox. Och det blir allt tydligare att den bidrar till osäkerhet snarare än stabilitet i vår region. Sverige måste välja en ny väg.

 - Bostadsmarknaden är ett långvarigt misslyckande i svensk politik. Över en halv miljon människor i Stockholms bostadskö kan vittna om det. Men trots seriösa ansträngningar utifrån – expertgrupper har lagt fram långa listor på reformer – och trots att det inleddes blocköverskridande förhandlingar i fjol är politiken låst.

Bostadsägarnas skatter behöver viktas om. Ränteavdraget borde fasas ut samtidigt som reavinstskatten kan tas bort. Hyrorna måste sättas friare, och sårbara hushåll kompenseras. Samtidigt måste användningen av mark i städerna bli effektivare.

Klarar partierna det? Problemen rör inte bara frågan om att bo. Den osunda bostadsmarknaden sprider oroande ringar på vattnet i hela den svenska ekonomin.

 - Integrationen och jobben behöver också bli en valfråga. Kontrasterande framtidsbilder står emot varandra: En där invandrare genom utbildning och olika stödsystem succesivt införlivas i samhället. En annan där nya svenskar börjar med två tomma händer, kastas ut på arbetsmarknaden och jobbar sig upp.

Frågan om "enkla jobb" kommer aldrig att bli riktigt så enkel. Men den stora invandringen ställer grundläggande saker på sin spets.

Vilken sorts ojämlikhet kan vi leva med i Sverige? Vad kan vi som samhälle inte kompromissa med? Vad är realistiska förväntningar på integrationsprocessen? Och: Vilka gamla strukturer på arbetsmarknaden måste förr eller senare ersättas av nya?

Så låt inte partierna komma undan med svävande svar. Vare sig om försvaret, bostäderna eller integrationen.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.