Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Trump borde hålla tyst

Illustration: Magnus Bard

DN 17/5 2017. Vi kan inte ha någon i Ovala rummet som inte förstår ordet konfidentiell, sa Donald Trump under valrörelsen i fjol om rivalen Hillary Clinton. Han syftade på den tänkbara risken att någon hade hackat sig till känslig information via hennes omstridda privata e-postserver. Bura in henne, fick han mötesdeltagarna att skandera. Trump själv begriper dock inte vad ”hemlig” betyder.

Tidningen Washington Post avslöjade på tisdagen att presidenten har babblat bredvid mun, just i Ovala rummet. Lyssnade gjorde Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov och landets USA-ambassadör. Trump berättade villigt superhemliga detaljer om terrorrörelsen IS planer på att använda bärbara datorer för attentat i flygplan. Uppgifterna kom från ett utländskt underrättelseorgan som inte hade godkänt att de spreds vidare. Också staden i Mellanöstern där hotet upptäcktes namngavs, vilket gav ryssarna en bra ledtråd om vem källan kan vara.

Kanske insåg Trump inte innebörden av vad han yppade. Kanske ville han imponera på Lavrov. I vilket fall som helst är det både genant och skrämmande.

Vita huset försökte förtvivlat dementera, med noggranna formuleringar som tillbakavisade saker Washington Post aldrig hade påstått. Men senare på morgonen twittrade Trump själv att han visst hade delat lite fakta med ryssarna, om terrorism och sådant. Av ”humanitära skäl”, vad nu det kan stå för.

Upplysningarna var så hemliga att nära allierade inte har haft tillgång till dem. Ryssland fick alltså däremot veta, av den amerikanske presidenten själv.

Olagligt är det inte. Men nog ger det upphov till en del funderingar om vad som försiggår i Trumps huvud. Kanske insåg han inte innebörden av vad han yppade. Kanske ville han imponera på Lavrov. I vilket fall som helst är det både genant och skrämmande.

Sedan länge hänger ett ryskt moln över Trumpadministrationen. Dels är USA:s underrättelsetjänster överens om att Ryssland använde avancerade it-attacker för att påverka det amerikanska valet, till Trumps förmån, och att president Putin personligen var inblandad. Dels utreds diverse kontakter mellan kampanjorganisationen och ryska intressen. Ett exempel är Michael Flynn, som fick sparken som nationell säkerhetsrådgivare för att han ljugit om sådana förbindelser.

Därtill kommer Trumps uttalade beundran för Putin. Någon kritik hörs aldrig, om Ukraina, Syrien eller auktoritära metoder i Ryssland.

Förra veckan avskedades FBI-chefen James Comey under märkliga omständigheter. Han var direkt ansvarig för den polisiära utredningen av Trumpkampanjens samröre med Moskva. Även då kom flera motsägelsefulla motiveringar från Vita huset.

Så småningom meddelade Trump att hans beslut berodde på ”den här ryska grejen”. Han har hela tiden avskytt diskussionen om Ryssland, och avfärdat den som fejknyheter eller med att Demokraterna inte kan acceptera att de förlorade valet. Presidenten är hyperkänslig för allt som urholkar hans legitimitet. Dessutom var han sur på Comey för att denne vägrat betyga sin lojalitet, utan tvärtom begärt mer resurser till sin utredning.

Angreppen på USA:s författningsmässiga hörnpelare är en följetong i Trumps presidentskap. Han ser sig snarast som en absolut monark, och gnäller över institutionerna som står i vägen för hans ärofulla värv: rättsväsendet, lagar och regler, kongressen, FBI. Hans förakt för nödvändiga kontrollinstanser, i kombination med hans uselt förberedda förslag, gör det samtidigt svårt att nå politiska framgångar.

Alla normer för uppförande ignoreras, precis som i valrörelsen. Lögner paras med förolämpningar. När något går snett är det alltid någon annans fel: Barack Obama, rådgivarna i Vita huset, journalisterna, kongressen. Det är ett ofta sorgligt skådespel. Men Putin är säkert nöjd med kaoset i Washington.

Republikanerna har majoritet i kongressens båda kamrar. Åtskilliga är bekymrade. De ser en president som är oförmögen att fokusera och att undvika skandaler, en man som ständigt får deras vanliga konservativa dagordning att köra fast.

Trumps förtroende är katastrofalt lågt. Samtidigt är över 80 procent av hans republikanska väljare nöjda, oklart med vad. Det gör partiets företrädare i kongressen pinsamt försiktiga med att leverera kritik.

De som talar om riksrätt går händelserna långt i förväg. Förr eller senare kommer dock Republikanerna att tvingas släppa fram seriösa utredningar, av ren självbevarelsedrift. För Rysslandsspåret kommer inte att försvinna av sig självt. Tvärtom lär Donald Trump fortsätta att göra sitt för att förlänga pinan.

DN Ledare. 17 maj 2017

Läs fler artiklar. Till DN:s ledarsida

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.