Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Tvinga fram förhandling

Separatister i östra Ukraina.
Separatister i östra Ukraina. Foto: MAXIM ZMEYEV

Sent torsdag eftermiddag tog utvecklingen längs den rysk-ukrainska gränsen en nattsvart vändning. Ett malaysiskt plan störtade i östra Ukraina och samtliga 295 ombord befarades, vid tiden för denna upplagas pressläggning, ha omkommit. Omständigheterna var ännu oklara.

Tragedin föregicks under veckan av flera flygincidenter i Ukrainas separatistkontrollerade östra delar. Regeringen i Kiev anklagade i måndags rysk militär för att ha beskjutit ett militärt transportplan. Under natten till torsdagen träffades ännu ett ukrainskt transportflygplan av en missil och störtade.

Myndigheterna i Ukraina har menat att ingen annan än Ryssland har kunnat ligga bakom de avancerade attackerna, medan president Putin har hävdat sin oskuld.

För några veckor befallde den ryske presidenten parlamentet att återkalla militärens invasionstillstånd i östra Ukraina. Det har dock inte betytt någonting för möjligheterna att stoppa blodspillan.

Och även om ukrainska trupper har återtagit greppet om flera städer i Donetskregionen sitter den nyvalde presidenten Petro Porosjenko fast i en ond spiral av skräck och misstro. Rysslands söndringskrig genom ombud har fortsatt.

Det var Majdanprotesterna i huvudstaden Kiev, där folkmassorna vände sig mot president Viktor Janukovytjs Moskvavänliga regim, som fick de ryska myndigheterna att sluka Krimhalvön. Terrorn förlängdes sedan genom uppblossade strider mellan separatister och ukrainska trupper i landets östra regioner.

Att Ukraina blickar västerut och söker samarbete med EU kan Putin inte tåla. Men den regelrätta invasion som hökarna i Moskva förespråkar har setts som en alltför riskabel affär. I stället har det utvecklats ett småskaligt inbördeskrig, som gjort Putin till hjälte i hemmaopinionen och fått hans popularitetskurvor att vända uppåt.

Genom en intensiv kampanj mot ”Gayropa” och den nya västsinnade ukrainska regeringen försöker regimen att stärka Rysslands identitet och roll i världen. Vinterns händelser och annekteringen av Krim har redan hunnit bli ett nationalistiskt operastycke som spelas i Sankt Petersburg.

Slutmålet tycks vara, förutom att skänka Putins styre mening och legitimitet, ett försvagat och federalt Ukraina som inte förmår närma sig vare sig Nato eller EU. Maktspråket riktas med udden både inåt och utåt.

Separatisternas förråd av vapen, stridsvagnar och materiel från Ryssland har samtidigt blivit större, enligt både EU:s och USA:s bedömningar, och på onsdagen utökades sanktionerna mot Ryssland.

President Obamas åtgärder innebär en avgörande skärpning jämfört med de reseförbud och låsta bankkonton som slagit mot enskilda i Putins krets. Nu begränsas bland annat dollarlånen för ryska storföretag, främst oljebolaget Rosneft och Gazprombank. Företrädare för ryska UD svarade med hot om ”smärtsamma och allvarliga” motåtgärder.

EU:s stats- och regeringschefer är splittrade. Delar av det italienska näringslivet har täta band till Moskva. Det Putinnära bolaget Rosnefts tentakler når ända in i tillverkningsindustrin, och de italienska bankerna har betydande utlåning. Frankrike säljer vapen till Ryssland, medan Tyskland, som tenderar att få sista ordet i EU:s diplomati, är beroende av gas från öst. Däremot ser de baltiska länderna som sitt intresse att avskräcka Ryssland i största möjliga mån. De nya sanktioner medlemsländerna till slut kunde enas om blev betydligt försiktigare än USA:s åtgärder.

Ekonomiska sanktioner är ingen mirakelkur för fred och säkerhet i Ukraina. Men EU:s misslyckande är att det i den ryska kalkylen ingår att unionen står passiv när Putin visar musklerna. Europa kan inte räkna med att USA ska ta huvuddelen av ansvaret. Efter veckans åtgärdspaket har klyftan blivit större mellan den amerikanska krisstrategin och EU:s svar.

Och efter torsdagens olycka har behovet av enhetlig diplomati blivit större. Först då kan omvärlden tvinga fram meningsfulla förhandlingar om Ukrainas status. Våldet måste få ett slut, och landets öde avgöras i fria val.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.