Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Utan rättigheter i Kina

Uppgörelsen verkade lite för bra för att vara sann. Kina brukar inte låta sina mest kända dissidenter flytta till en ny stad med sin familj, slippa trakasserier och fullfölja drömmar om att studera till advokat.

Många motstridiga besked senare var det på torsdagen också oklart om fallet Chen Guangcheng slutar i en diplomatisk framgång eller ett fiasko för USA och president Barack Obama.

Historien om Chen, blind från ettårsåldern, började i provinsen Shandong. Han lärde sig juridiken själv och började föra invånares talan mot despotiska myndigheter och korrupta tjänstemän. Framför allt drev han en kampanj mot framtvingade steriliseringar och sena aborter för tusentals kvinnor som anklagats för att bryta mot Kinas lagar om högst ett barn per familj.

2006 dömdes han till fängelse för en påstådd trafikförseelse, och sattes efter fyra avtjänade år i husarrest med sin familj – utan dom eller förklaring. Besökande anhängare misshandlades utanför hans hem. I hela världen blev Chen Guangcheng ett typexempel på hur den kinesiska regimen behandlar sina kritiker.

Förra veckan flydde han husarresten under stor dramatik. Den amerikanska ambassaden i Peking tog emot Chen av humanitära skäl. Under sex dagar fördes diskreta samtal mellan USA och Kina om hans öde.

Enligt USA var Chen medveten om riskerna för hans familj om han blev kvar på ambassaden, men tydlig med att han ville stanna i Kina. En asylansökan var aldrig aktuell. Till slut gick kineserna med på hans krav och lovade också undersöka hur han behandlats i Shandong.

I onsdags lämnade Chen ambassaden och lades in på sjukhus, bland annat för att han skadat foten under flykten. Förvirringen är stor kring vad som sedan hände.

Inom några timmar gav Chen intervjuer till västerländska medier, där han helt hade ändrat sig. Garantierna om hans säkerhet var tomma ord, hans fru hade blivit hotad till livet. Nu ville Chen ha asyl i USA och omedelbar hjälp att lämna landet. Utrikesdepartementet i Washington bekräftar detta, men bestrider olika delar av Chens version av händelseförloppet.

Obamas motståndare på hemmaplan har länge anklagat honom för att vara vek mot Kina, och kommer säkert att hävda att USA har agerat naivt. Och visst: det är svårt att lita på kineserna. Men USA kunde knappast tvinga Chen att gå i exil. Det förefaller osannolikt att amerikanerna skulle ha lurat och övergett en världsberömd kinesisk dissident. Ingen realpolitiker skulle ta med sig det bagaget in i höstens presidentvalskampanj.

Hur som helst har Obama fått ett besvärande fall i knät. Eftersom USA har förhandlat fram en lösning måste man försöka tvinga Kina att hålla sig till den. Alternativet är att acceptera ett flagrant löftesbrott. Något enkelt svar på vad man ska göra om Kina vägrar släppa ut Chen finns ändå inte.

Kina vill å sin sida inte förlora ansiktet. Kraven på att USA ber om ursäkt för inblandning i landets inre angelägenheter och straffar inblandad ambassadpersonal kan inte ens Peking ta på allvar. Men Kommunistpartiets högsta potentater utkämpar just nu en bitter maktkamp, efter att Bo Xilai rensats ut i en märkligt offentlig process. I den striden är det riskabelt att framstå som svag inför utlandets mässande om mänskliga rättigheter.

Samtidigt som dramat kring Chen Guangcheng pågår befinner sig USA:s utrikesminister Hillary Clinton och finansminister Timothy Geithner i Peking för ett årligt bilateralt möte. Svåra teman från handelspolitik till Irans misstänkta kärnvapenplaner ska avhandlas.

Att ha relationer med Kina är nödvändigt. Stormakten kan inte önskas bort, och att samtala är bättre än att inte göra det. Men frågan om mänskliga rättigheter kommer aldrig att försvinna från dagordningen så länge Kina fortsätter att spärra in och förfölja oliktänkande.

Kina är en enpartidiktatur som trampar på yttrandefriheten och behandlar alltför många av sina medborgare på ett avskyvärt sätt. Det kan den demokratiska världen inte bortse från.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.