Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Våldet ska inte styra Frankrikes val

Polisen är på plats. Och Paris lever vidare.
Polisen är på plats. Och Paris lever vidare. Foto: AFP

DN 22/4 2017. Terrorn visade sitt ondskefulla tryne i Frankrike igen på torsdagskvällen, mitt under de sista tv-utfrågningarna med presidentkandidaterna. En polis mördades och två skadades i Paris hjärta, innan attentatsmannen själv sköts ihjäl.

Det går inte att veta om dådet påverkar den första valomgången på söndag. Maximal polarisering i samhället kan vara syftet, men det är inte säkert att Marine Le Pens främlingsfientliga fälttåg gynnas. De som inbillar sig att faran skulle försvinna om hon ledde landet röstar redan på henne. Men för flertalet fransmän är terrorismen ett otäckt hot som aldrig helt går att eliminera.

Ett lämpligt svar är att gå och rösta. Optimalt är att individer inte låter terrorn bestämma deras val. Säkerhet är viktigt, polisen ska jaga våldsverkarna och skydda befolkningen. Men detta är inte den avgörande frågan för landets framtid.

Emmanuel Macron står för ett öppet och demokratiskt Frankrike, till och med ett optimistiskt projekt för ett land som misströstar om det mesta.

Fransmännen har tyvärr haft en vana att utse undermåliga presidenter. Den avgående, socialisten François Hollande, har fem så misslyckade år bakom sig att han inte vågade ställa upp igen. Företrädaren, republikanen Nicolas Sarkozy, lovade runt, höll ingenting och fokuserade på jetsetlivet. Dessförinnan tillbringade Jacques Chirac tolv år med att rulla tummarna, och dömdes senare för korruption.

Efter all denna stiltje är behovet av ekonomiska reformer stort. Frankrike har alltför långsamt kravlat sig upp ur finanskrisen. Var tionde är utan jobb. Arbetsmarknaden är stel, pensionssystemet svulstigt, en allt överskuggande stat sväljer 57 procent av BNP.

Fyra kandidater ligger runt 20-procentsstrecket, och eftersom antalet osäkra väljare är stort kan finalparet bli vilket som helst. I opinionsmätningarna ligger liberalen Emmanuel Macron och Marine Le Pen ett par snäpp före högerns François Fillon och vänsterpopulisten Jean-Luc Mélenchon. Det kan gå riktigt illa. Valdeltagandet är oförutsägbart.

Le Pen vore en tragedi. Rabiat motstånd mot invandring är hennes livsluft, därtill är målet att lämna euron och EU. Hon skulle splittra nationen och slå sönder ekonomin, i alla fall om hon vann en majoritet i parlamentet. Det ser lyckligtvis ut att vara uteslutet.

Mélenchon är en annan sorts avgrund. Han vill chockhöja skatter och ösa in hundratals lånade miljarder i offentliga sektorn. EU får anpassa sig till hans marxistiska dröm, annars går det lika bra att liera sig med Kuba och Venezuela. Kollapsen för Socialistpartiet, som valt en liknande men tråkigare kandidat, är till fördel för Mélenchon.

Fillon har ett program för reformer och rejäl trimning av staten. Han har också en fru som i åratal haft en lukrativ skenanställning på skattebetalarnas bekostnad, plus andra solkiga affärer i bagaget. Rättslig utredning pågår. Hur han med sin fläckiga trovärdighet ska få fransmännen att hugga i är en gåta.

Macron är före detta minister men har aldrig blivit vald till något. Här lovas det bästa från höger och vänster, med risk att det blir varken hackat eller malet i det franska köket. Han har inget parti utan ett slags supporterklubb, entusiastiska nybörjare som hålls ihop bara av Macron. Därför blir det, liksom för Le Pen, närmast omöjligt att klara hem en majoritet i nationalförsamlingen.

Han är en varm vän av EU, även om hans vision om en nylansering på franska premisser blir svårsåld i Tyskland. Fillon står för unionen, med vissa justeringar. En seger för Le Pen eller Mélenchon skulle däremot leda mot EU:s undergång.

Socialister och republikaner har växlat vid makten i 60 år, men ekonomins bakslag och misstron mot eliten har skapat nya förhållanden. En avgörande match den 7 maj mellan Le Pen och Mélenchon vore dock en mardröm. De två har mycket gemensamt, de appellerar till pessimismen och säljer en falsk nostalgi där välfärden är gratis och den elaka världen hålls på avstånd.

En annan risk är att valet inte leder någonvart alls. En frustrerad president sitter i Élyséepalatset för att han inte är Le Pen, men får inget gjort och blir bortröstad nästa gång. Frankrike förblir ett land obenäget till förändring.

Hoppet måste ställas till Emmanuel Macron. Hans planer är i vagaste laget, och höger som vänster kan blockera dem. Men han står för ett öppet och demokratiskt Frankrike, till och med ett optimistiskt projekt för ett land som misströstar om det mesta. En upprustad ekonomi är förutsättningen för både välstånd och bättre integration.

Terrorismen är bara alltför närvarande. Presidentvalet rymmer faror, men också en möjlighet. Frankrike kan fortfarande rösta för frihet, broderskap och jämlikhet.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.