Salen var så orange av tröjor, ballonger, väskor och klistermärken att den såg ut som ett holländskt fotbollsupplopp. Och den var minst lika högljudd: ”Och så börjar vi klappa i takt – kom igen!”, vrålade konferencieren, och ett hundratal borgerliga valarbetare tittade osäkert på varandra – klockan var inte ens tio på morgonen – och försökte klappa i gång.