Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Vår beredskap är usel

Fler av dessa, tack.
Fler av dessa, tack. Foto: Nisse Schmidt/TT

DN 13/12 2016. Våra beslutsfattare har agerat som att en stor kris är så osannolik att det inte är värt att investera för att skydda sig mot den. Det är ett tänkande som föregått många katastrofer.

Som ofta påpekats är Sverige inte landet Lagom utan en på flera sätt extrem nation. Långt från lagom är vår tendens till snabba svängningar i politiken. Detta har varit påtagligt inte minst vad gäller försvaret.

Under kalla kriget var de väpnade styrkorna mer eller mindre självförsörjande vad gällde mat, transporter och sjukvård. När muren föll hade det förstås varit galenskap att behålla ett försvar på samma höga nivå. Men Sverige gick alldeles för långt åt andra hållet och ställde oss mer eller mindre oförsvarade. För detta får vi sota i dag. Avståndet är långt mellan vår militära kapacitet och vad som vore önskvärt.

Lika sorgligt eftersatt som den militära beredskapen är den civila. Under kalla kriget hade Sverige ett totalförsvar och en krisberedskap med bland annat stora lager av livsmedel och bränsle. Riksbanken hade sedlar i reserv och ett ransoneringssystem fanns förberett ifall det värsta skulle hända.

Bara några år senare var det som att beslutsfattarna tyckte att den rimligaste förberedelsen är att blunda och be en bön. Historien var slut, Europa hade sett sitt sista krig. Snart sagt allt som Sverige hade byggt upp av beredskap monterades ner och skingrades. Jordbruket avreglerades. Senare kom EU-medlemskapet och det minskade hotet från omvärlden att leda till att statens planering av livsmedelsberedskapen helt upphörde.

Sedan slutet av 00-talet har dock omvärlden åter blivit allt osäkrare. Och rapport efter rapport visar att den svenska förmågan att hantera olika former av yttre hot – cyberattacker, naturkatastrofer, större terrordåd och rena krigshandlingar – är sorgligt otillräcklig.

En studie från 2013 av Institutet för jordbruks- och miljöteknik gör gällande att om dieselimporten skulle minska med hälften "uppstår en situation där det inte är möjligt att hålla Sveriges befolkning ovanför svältgränsen".

På måndagen refererade Sveriges Radio en rapport från SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, om hur lantbruket skulle klara en avspärrning. Där slås fast att Sverige tidigare hade tillräckliga lager av livsmedel och så kallat insatsmedel (till exempel gödsel) för att klara en avspärrning under flera år, men att "det i dag inte finns vare sig beredskapslager eller organisationer som syftar till att organisera lantbrukare".

Beroendet av diesel för transporter är så stort att enda chansen att driva produktion som liknar dagens i en kris är att ställa om till alternativa bränslen. Det vore ju fint även för miljön men knappast realistiskt under överskådlig framtid.

Mjölken kräver bland annat transporter till och från gårdarna – om den inte hämtas måste den hällas ut. Grisproduktionen är "mycket sårbar för störningar i bränsletillgång" och kycklingproduktionen "ohållbar" vid en längre kris. Vad gäller potatis och rotfrukter ser det bättre ut, bara vi kunde lära oss att äta allt, inte bara det som ser ut som på reklamen.

SLU-studien slår slutligen fast att produktionen av mat är beroende av hur andra aktörer klarar sig – däribland banker, dagligvaruhandeln och naturligtvis staten. Här finns sårbarheten i alla led. Banksystemet är beroende av att kortbetalningar fungerar, Ica och Coop har inga som helst lager utan är beroende av transporter. Och staten har alltså alltför länge eftersatt både planering och handling.

Vi behöver ett totalförsvar rustat att klara oväder, ofred och allt däremellan.

Våra beslutsfattare har agerat som att en stor kris är så osannolik att det inte är värt att investera för att skydda sig mot den. Det är ett tänkande som föregått många historiska katastrofer. Finland har klokt nog valt en annan väg och behållit ett totalförsvar med beredskapslager.

Tack och lov har den svenska byråkratins kvarnar nu börjat mala, om än sakta. Den 2009 instiftade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har varvat upp krisplaneringen och regeringen har åtminstone uppdragit till andra myndigheter att se över beredskap och behov.

En samhällskris kan utlösas av mycket mer än krig eller blockader. Stormen Gudrun 2005 och snökaoset i Gävle 1998 är två tillfällen där Sverige var nära en allvarlig krissituation.

Som det är i dag har de svenska hushållen huvudansvaret för att klara av sitt eget behov av mat, dryck och värme när samhällsfunktionerna svajar. Den beredskapen är inte heller iögonfallande hög.

Vi behöver ett totalförsvar rustat att klara oväder, ofred och allt däremellan. Det kommer att kosta pengar och tid, men kostnaden för att inte göra något kan bli otänkbart hög.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.