Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-12 23:53 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/huvudledare/varning-for-sonderfall/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Varning för sönderfall

Foto: Magnus Bard

Flyktingvågen och eurokrisen har särdrag, men är parallella. En gemensam EU-linje är svår att finna i båda fallen. Kombinationen hotar att bryta sönder unionen.

Alldeles nyss ägna­de Europa sin mesta energi åt den ekonomiska kris som var nära att tvinga Grekland att lämna euron. I dag har flyktingströmmen från Mellanöstern och Afrika helt tagit över uppmärk­samheten.

Bilderna är omöjliga att blunda för, om det så är kaoset på järnvägsstationen i Budapest, döden i en lastbil i Österrike eller överfulla flyktingbåtar på Medelhavet. Den mänskliga tragedin blir brutalt påtaglig, till skillnad från vådan av ett skuldberg.

Flyktingströmmen och eurokrisen har olika kännetecken, men löper parallellt. För båda ställs krav på ett gemensamt europeiskt agerande, båda leder till inrikespolitiska dilemman och varierande grader av polarisering. I båda fallen står Tyskland i centrum, i det ena som generöst föredöme, i det andra hårt (och orättvist) kritiserat för snålhet.

Det är enkelt att se fördelarna i en alleuropeisk linje, men en sådan är svår att mejsla fram. Samtidigt hotar kriserna var för sig och tillsammans att bryta sönder EU. Följderna skulle bli oöverskådliga och farliga.

 

Kriserna hotar var för sig och tillsammans att bryta sönder EU. Följderna skulle bli oöverskådliga och farliga.

 

Finanskrisen avslöjade obarmhärtigt bristerna i eurons konstruktion. Medlemsländerna var för olika, låga räntor bringade en falsk säkerhet, medan några höll i plånboken lät andra lönerna skena iväg. Beska botemedel söndrade än mer, stora räddningspaket möttes av ilska i skuldländerna för att de åtföljdes av krav på åtstramningar.

För federalisten är allt okomplicerat. Lösningen heter finanspolitisk union, en enda budget bestämd av ett departement i Bryssel, harmonisering av skatter och bidrag, gemensam a-kassa, euroobligationer som får alla att svara för varandras skulder. Frankrikes ekonomiminister målade i veckan upp drömmen om en eurozon med kommunal skatteutjämning i kontinental skala. En sådan är fullständigt otänkbar för Tyskland, som förväntas betala kalaset. För Sveriges del skulle euron vara för evigt omöjlig.

Den aktuella flyktingkrisen är delvis en spegling av eurodramat. EU:s asylpolitik har visats upp som ett luftslott. Dublinförordningen, som säger att asyl ska sökas i första ankomstland, har redan brutit samman. Reglerna funderades ut i en annan tid, men det har länge stått klart att de slår orättvist mot Italien och Grekland som är närmaste port från Libyen och Syrien. Tillämpningen har luckrats upp när flyktingar släppts iväg norrut, liksom av horribla förhållanden i det grekiska mottagningssystemet som gör det omöjligt att skicka någon tillbaka dit.

Schengensamarbetet, en symbol för EU-bygget med sina öppna interna gränser, krackelerar också. Tyskland överväger att återinföra spärrarna, inte minst för att sätta press på de länder i östra delen av unionen som inte vill ta emot några flyktingar alls. Ungern har blivit en provkarta på allt som är snett inom den europeiska asylpolitiken. Men oenigheten är monumental inom hela EU.

Det enda möjliga svaret är en rättvis fördelning av flyktingarna inom EU. Fast det säger fortfarande inte hur många de kan bli, eller hur unionens yttre gränser ska bevakas. Dessutom har de nödställda sina preferenser. Ingen vill stanna i Grekland, alla vet att de inte är välkomna i Ungern. Tyskland och Sverige förblir favoritmålen.

Kortsiktigt uppstår en börda som behöver bäras av alla. EU får se till att ha råd, men integration och jobb kommer inte att fixas i samma takt överallt. I grunden behöver ett åldrande Europa en betydande invandring, som dock innebär utmaningar för välfärdsstater och skyddade arbetsmarknader. Populister, som ofta kombinerar hets mot EU och invandrare, står i kö för att svartmåla.

Europa kan inte växa samman utan folkets gillande. Detta går att vinna med övertygande argument, men inte på en vecka medelst dekret från Bryssel utan genom tålmodigt upprepande. Panik leder till slarv, och euron föregicks faktiskt av decennier av tankearbete.

Kriserna har gemensamma mönster, men också sina särdrag. Flyktingarna är redan här. Europa måste ta itu med den akuta krisen, av både moraliska och praktiska skäl. Den allt tätare politiska unionen är däremot en vision som det återstår att se om den är genomförbar.

Motsättningar längs höger-vänster-skalan har alltid funnits, olika sorters populister har tillkommit. Eurokrisen splittrade norr och söder, flyktingkrisen delar väst och öst. Likafullt bär ensidiga, nationella svar till misslyckande. Samarbete inom EU är trots allt den bästa metod som finns att tillgå.

Läs mer.Ledare 5 september

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.