Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Vi måste ta nazismen på allvar

Other: Henrik Montgomery/TT

Dagens nazister har ingen parlamentarisk makt. Men de har en gatans makt, en hotens och våldets makt. Och snart är alla döda som själva minns Förintelsen, som i verkligheten upplevt vad som händer när nazismen får växa. Därför måste vi fortsätta berätta.

Nazisterna flyttar fram positionerna, det har blivit särskilt tydligt nu i sommar. I juni greps en medlem i Nordiska motståndsrörelsen efter att ha kört en bil med hakkors rätt in i en flyktingmanifestation. Sedan kom domarna mot de tre medlemmar som låg bakom bombdåden mot två flyktingboenden och ett syndikalistiskt kafé i Göteborg.

Dagen därpå slog samma organisation upp sitt tält i Almedalen, på plats 229.
Nazisterna svarar inte gärna på frågor från Dagens Nyheter, men nu gjordes ett undantag för att kommentera sprängattentaten i Göteborg.
"Jag har förståelse för att folk tar till desperata metoder i sådana här tider", sade då ledaren Simon Lindberg.

I Almedalen fotade och filmade Nordiska motståndsrörelsen personer som de betraktade som folkfiender: tonårstjejer som sade emot dem, antirasister, journalister och politiker, och publicerade allt i sociala medier i ett försök att skapa en illusion av att de hade ögon överallt i medeltidsstaden. De var inte ute efter att diskutera, de ville sprida skräck.

De flesta polisanmälningar som inkom under politikerveckan i Almedalen var också kopplade till nazisterna. Bland annat rev de en konstinstallation med skor som stod där till minne av Förintelsens offer. "Hell seger", ropade de. Det är gammelsvenska för "Sieg heil". De skrek om vit revolution, och om att krossa homolobbyn. Nej, nazister tycker inte om homosexuella. Heller.

Förrförra helgen grep och avvisade den norska polisen 18 svenska nazister som var på väg till en antigaydemonstration i Norge, och i lördags lyckades en grupp nazister störa Prideparaden i Stockholm så pass mycket att den tillfälligt fick stoppas.

Häromdagen kastade den högerextrema organisationen Nordisk ungdom ett rökbombsliknande föremål på de flyktingar som sittstrejkar mot utvisningarna till Afghanistan.

Och samtidigt som denna text skrivs planerar andra på Facebook för nya attacker mot demonstranterna, denna gång med surströmming: "Ut med varenda jävla vidrigt skäggbedragar'barn' NU eller skjut dem!!!!"

Dagens nazister har ingen parlamentarisk makt. Men de har en gatans makt, en hotens och våldets makt.

Det är lätt att förstå att somliga inte riktigt vill ta detta till sig. Det är en försvarsmekanism att vilja vifta bort och trivialisera, liksom att skratta. Och visst kan man dra på munnen åt det tragiska i att nazister hatar allt och alla så intensivt – så fientliga är de mot sina medmänniskor att de faktiskt inte ens lyckas hålla sams sinsemellan.

Men det finns också en tendens att inte vilja kännas vid att nazister är nazister. Att betrakta allt som en bagatell, en kittlande lek, som om nazister är så bisarra att de nog knappt finns på riktigt. Dessutom måste även nazister ha demokratisk rätt till yttrandefrihet, och de är ju så få, låt knäppgökarna hållas, de är inget att vara rädd för. Ungefär så låter det i debatten, den fastnar där.

Att stå för demokrati och yttrandefrihet är dock inte att vara likgiltig inför alla åsikter. Det är att förespråka ett ideal som ingalunda är självklart, och som ständigt måste försvaras. Mot nazismen bland annat. Detta har stått särskilt tydligt den senaste tiden.

Margit Silberstein, fristående kolumnist på DN:s ledarsida, påminde oss häromdagen om vad nazismen är, för den händelse att vi glömt. Hon skrev om sin pappa, som varje dag gick till brevlådan i hopp om ett brev från sin syster som försvann under andra världskriget. Hon skrev om sin mamma, som drömde mardrömmar om Förintelsen. Om hur avundsjuk hon själv som barn var på dem som hade mormödrar och farmödrar. Hennes egna var mördade.

Och hon skrev om sin fasa när hon råkade möta nazister i Almedalen förra månaden: "Tänk att de ville ge sin antisemitiska propaganda till en judinna. Jag sa det till mannen som räckte fram tidningen mot mig. Han var helt nollställd. Det kanske var första gången han såg en livs levande judinna i ögonen."

Dagens nazister har ingen parlamentarisk makt. Men de har en gatans makt, en hotens och våldets makt. Och snart är alla döda som själva minns Förintelsen, som i verkligheten upplevt vad som händer när nazismen får växa. Därför måste vi fortsätta berätta, igen och igen och igen, och påminna varandra. Det är vår skyldighet. Det, och att aldrig någonsin låtsas som att nazister inte är något att bry sig om.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.