Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

I praktiken har lagen om assistans redan rivits upp

Foto: Hasse Holmberg/TT

DN 31/8 2018. SVT:s uppgifter om barnhem dementeras. S-minister lovar hundratals miljoner. Men regeringens hantering av assistansen till svårt funktionsnedsatta barn är ändå en skam för välfärdslandet Sverige.

VAL 2018

Lena Hallengren, regeringens multiminister, har efter ett uppmärksammat Aktuellt-inslag om situationen för svårt funktionsnedsatta barn och deras familjer, nu lovat att regeringen ska öppna sina hjärtan och sin plånbok.

Upp mot en miljard lovar regeringen att satsa för att underlätta de funktionsnedsattas situation. Det är ett löfte i rätt tid, bara en dryg vecka före valet. Regeringen har haft fyra år på sig att göra det rätta, men gör det först när det mesta tyder på att den varken kommer att kunna eller behöva infria löftet.

Det är inte helt smakligt.

SVT:s uppgifter om att många av de svårt funktionsnedsatta barnen riskerar att hamna på barnhem dementerades av de utpekade kommunerna under torsdagen. Men ingen kan förneka att barnen och deras föräldrar hanterats illa av välfärdsamhället.

De får inte längre statlig assistansersättning, det vill säga hjälp med det tunga arbete som går bortom föräldraansvaret och handlar om själva funktionsnedsättningen. I stället hamnar ansvaret på kommunerna. Enligt Aktuellts rundfrågning har över hälften av dem numera stora svårigheter att hjälpa personer med funktionshinder så mycket som behövs.

Stödet till funktionshindrade hör inte till sådant som kan prioriteras bort

Assistans kostar naturligtvis pengar, det är lätt att inse. Men så är det med vissa saker. Visst bör man försöka få ned onödiga kostnader, effektivisera, stävja fusk. Men stödet till funktionshindrade hör inte till sådant som kan prioriteras bort.

LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, kom 1994. Hela syftet med den var att människor skulle flytta från institutionerna och ut i samhället. Målet, står det, ”är att den enskilde får möjlighet att leva som alla andra”. LSS har med rätta beskrivits som en frihetsreform. Men så är det problemet med priset.

2016 uppmanade regeringen Försäkringskassan att ”bryta utvecklingen” med de ökande kostnaderna. Formuleringen ändrades senare till att ”ha särskilt fokus på” kostnaderna.

Detta har kommit att tolkas så att allt färre får rätt till den assistans de behöver: att kunna äta ses inte längre nödvändigtvis som ett grundläggande behov, inte heller att andas. Det är absurt.

Om regeringen vore konsekvent hade den rivit upp lagen. I stället har den valt en feg utväg – den drar ned, snävar in, gör reglerna striktare, ser till att lagen blir omöjlig att följa och därmed rivs upp på alla andra sätt än just på papperet.

Fler och fler riskerar att drabbas av denna strategi, i takt med att allt färre familjer orkar med den enorma arbetsbörda som samhället nu lämpat över på deras axlar.

Regeringen har alldeles uppenbarligen försökt undvika att behöva prata om saken. I våras tillsattes en ny utredning, efter att den gamla rivits upp. Den har direktivet att ”förslagen inte ska leda till kostnadsökningar”. Det betyder att det som styr inte längre är behovet.

Utredningen presenteras först den 15 december – det vill säga efter valet. Socialdemokraternas senkomna löften om att reglerna ska mjukas upp och pengar plockas fram bör intas med potatis, lingon och löksås, som det valfläsk det är.

För sveket pågår varje minut av varje dag, fortfarande.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.