Ingen seger har varit gratis för Priderörelsen - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Ingen seger har varit gratis för Priderörelsen

Stolta i parad.
Stolta i parad. Foto: Sara Mac Key/TT

DN 27/7 2018. Även om tiderna förändrats fort har utvecklingen likväl gått för långsamt.

Så inleds Prideveckan i Stockholm för den tjugonde gången i ordningen. 

Det första evenemanget hölls 1998. Samma år vann transkvinnan Dana International Eurovision Song Contest. Bosnien, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Cypern avkriminaliserade homosexuella samlag och Nederländerna legaliserade samkönade adoptioner. 

I Texas, USA, greps två män efter att ha haft sex hemma. De vägrade betala böterna, vilket blev början till slutet för den amerikanska lagen mot sodomi. I Sydafrika hävdes ett liknande förbud efter att ha förklarats strida mot grundlagen. 

I Sverige gick den banbrytande filmen ”Fucking Åmål” upp på bio och gjorde plats i folkhemmet för den lesbiska kärleken. Fortfarande hade verklighetens Agnes och Elin vid den tiden knappt några rättigheter alls här. Men förändringarnas vindar blåste redan full storm.

Det brukar ju sägas att det tar decennier för attityder att skifta, men i fråga om erkännandet av homosexuellas, bisexuellas och transpersoner har det faktiskt gått snabbt de senaste åren. Inte bara i Sverige, utan i hela världen. Numera har exempelvis samkönade äktenskap full status i 26 länder. 

Så sent som häromveckan beslöt en appellationsdomstol i Libanon att homosexualitet inte längre ska klassas som olagligt. Domen omprövar en lag som förbjuder sex som ”strider mot naturen”. Formellt gäller detta fortfarande homosexuella, men 100 parlamentsledamöter har nu offentligt sagt att hela lagen borde rivas upp. 

Det som sker i Libanon hade varit otänkbart för bara några år sedan. Och världen över genomgår andra länder en liknande utveckling.

Hur kunde det dröja ända till 2009 innan ett liberalt land som Sverige tillät samkönade äktenskap?

Men även om tiderna förändrats fort har det likväl gått för långsamt. Hur kunde det dröja ända till 2009 innan ett liberalt land som Sverige tillät samkönade äktenskap? Hur kom det sig att transpersoner här fram till 2013 tvingades välja mellan att genomgå en könskorrigering och att kunna få barn? 

Svaret är förstås att konservativa och reaktionära krafter hela vägen framåt har motarbetat vartenda litet myrsteg. 

De flesta är numera mer försåtliga, åtminstone utåt. Somliga försöker rent av utnyttja gayrörelsen för andra syften. Så anordnade exempelvis invandrarfientliga grupper häromåret en egen Prideparad i Järva, ett område där många utlandsfödda bor, i hopp om att skapa splittring. 

Inte minst i vissa europeiska länder har strategin att låtsas värna hbtq för att hetsa mot muslimer rönt stor framgång. Så har rörelsen kluvits i två delar: en del som ser kampen för hbtq som synonym med kampen mot islam, och en del som inser hur befängt detta är.

För gränsen har aldrig gått mellan etniciteter, kulturer eller religioner – utan mellan de som står upp för allas lika rättigheter och de som inte gör det. Intoleransen skär genom familjer och tar skepnad av älskade anhöriga. 

Låt oss därför applådera sektionen ”Stolta föräldrar” i Prideparaden nästa helg, de vars kärlek och stöd gjort livet så mycket lättare för så många. Låt oss uppmuntra alla politiska och religiösa makthavare som numera vill synas i de här sammanhangen. Låt oss också minnas alla de homosexuella, bisexuella och transsexuella som inte kan gå i någon parad.

Men framför allt ska vi vara lyckliga över allt som rörelsen har åstadkommit. Ingen seger har varit gratis. Det har kostat, dyrt, i mänskligt lidande och död. Priderörelsen har enorma förluster att sörja – men också all anledning att vara stolt över sig själv, denna vecka och alla andra veckor.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.