Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-23 16:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/iran-ar-en-rutten-stat-och-ett-fantastiskt-land-vars-folk-fortjanar-battre/

Ledare

Lisa Magnusson: Iran är en rutten stat och ett fantastiskt land vars folk förtjänar bättre

Kvinnor i en moské i Irans huvudstad, Teheran. Foto: Ebrahim Noroozi/AP

Det är förnedrande för kvinnor att inte själva få välja om de ska täcka håret eller inte.

En kvinna kör bil uppe i bergen, vinden leker i hennes hår. Hon heter Masih Alinejad. Det är sex år sedan videoklippet spelades in, och det blev början på en ny rörelse i Iran, en där kvinnor satte sig upp mot landets lagstadgade slöjtvång. 

Den kampen pågår än. Och den senaste tiden har myndigheternas nypor hårdnat: Sedlighetspoliserna har blivit fler ute på gatorna, och statliga kampanjer uppmuntrar till spionage och angiveri gentemot kvinnorättskämpar. 

Spionage och angiveri uppmuntras och belönas.

Amnesty och andra lokala och internationella människorättsorganisationer varnar för att regimen använder tortyr och hot mot familjemedlemmar för att få aktivister att erkänna sina ”brott” och ta avstånd från kampen mot slöjtvånget. Spionage och angiveri uppmuntras och belönas.

Detta är vad de hundratusentals kvinnorna – och männen – står inför när de protesterar. 

Och ändå. Ändå sprids allt fler videoklipp där kvinnor som visar en hårlock för mycket, eller som helt tagit av sig slöjan, inte skrämt täcker sig vid tillsägelse utan fräser ifrån. Många gånger ses också främmande män sluta upp vid deras sida: ”Men lämna henne i fred, det är väl inte din sak, hur hon klär sig.” 

I ett klipp, från en tunnelbanevagn någon gång i våras, skäller en kvinna ut en annan, som högljutt beklagat sig över hennes och alltings moraliska förfall: ”Det är ju ni 'troende' som har förstört det här landet, ni har korrumperat det och berikat er själva.”

Jo, Iran är en rutten stat, och ett fantastiskt land vars folk önskar leva sina liv i enlighet med sin egen vilja, precis som alla andra. Att det faktiskt är skillnad på regimen, och på folket den förtrycker, är viktigt att tydliggöra. Och inte heller nationen har alltid sett ut så här. Persien, som regionen förr kallades, var en av världens äldsta och rikaste kulturer. Fortfarande lever dess skatter vidare i arkitekturen, i konsten och i folksagorna.

För 40 år sedan kom revolutionen, islamister tog makten. I samband med detta flydde många intellektuella i exil, såsom Marjane Satrapi dokumenterat i sin fantastiska tecknade film ”Persepolis”. Och som filmregissören Ali Abbasi påpekade i sitt sommarprat (5/8) är den iranska diasporan extremt välutbildad. 

Men i deras ursprungsland är det mörkt: kulturhistorien är censurerad och i stora delar rakt av förbjuden. Somliga, religiösa fanatiker närmare bestämt, har all anledning att vara nöjda med utvecklingen. För alla andra är det ju ärligt talat rätt svårt att förstå vad exempelvis Jonas Grafström menar när han på ledarsidan i Svenska Dagbladet beskriver Iran som ”välfungerande” (5/8).

Överklassen har förstås sina oaser, sina fredade rum där de kan lyssna på musik, dricka sprit och visa upp sig i senaste modet. 

Men inte heller de är opåverkade av teokratin: Instagramkontot Rich Kids of Teheran, som visade bilder av rikemansungdomarnas glamorösa tillvaro i huvudstaden, stängdes bryskt ned. Och de glada tonåringar som tramsdansade i en video till Pharrell Williams gamla hit ”Happy” dömdes till fängelse och piskrapp. Allra hårdast straffas kvinnorna.

Kvinnliga rättigheter är mänskliga rättigheter, de handlar inte om öst eller väst utan är universella. Och i Iran förvägras kvinnorna sina mänskliga rättigheter. Visst kan de sminka sig snyggt. Bära scarves i vackra färger och mönster. Bli mästare i konsten att visa precis så mycket hår som det går att komma undan med utan att få problem med sedlighetspolisen. 

Likväl är de i grunden livegna. Det är förnedrande för kvinnor att inte själva få välja om de ska täcka håret eller inte. Förnedrande att de inte får studera vad de vill, inte arbeta med vad de vill, inte välja var de vill bo, inte lämna hemmet utan tillstånd, inte resa utomlands utan skriftligt godkännande, inte fatta några egna beslut som inte också godkänts av deras makar. Inte ens traditionellt kvinnliga domäner som hushållet och barnen tillåts de råda över. Och varken sexuella trakasserier eller hustrumisshandel är ett brott. 

Irans lagar och regler är inget annat än äkta kvinnohat. Den stora skillnaden är att allt fler vägrar att böja nacken inför det.