Isarna smälter redan, nu får vi rädda det som räddas kan - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Isarna smälter redan, nu får vi rädda det som räddas kan

Sydtoppen är inte längre högst.
Sydtoppen är inte längre högst. Foto: Nicklas Thegerström

DN 3/8 2018. Klimatförändringarna är ett faktum och får omfattande konsekvenser. Nu handlar det om att bromsa och begränsa dem.

Kebnekaises sydtopp är inte längre Sveriges högsta punkt. På grund av de rekordhöga temperaturerna har glaciären, som kröner bergstoppen, smält snabbare än förväntat. Nordtoppen har gått förbi genom att stå still.

Liksom sommarens extremväder ligger det förändrade förhållandet mellan Kebnekaises nord- och sydspets i linje med de förväntade konsekvenserna av klimatförändringarna.

Inte för att sommarens värmebölja nödvändigtvis är ett resultat av den tilltagande växthuseffekten eller för att de högre temperaturerna just 1 augusti skulle sänka Sydtoppen till en höjd under dess nordliga motsvarighet. Utan för att klimatförändringarna prognostiseras göra extremväder vanligare och smälta Kebnekaises glaciär.

Liksom sommarens torka och bränder i Sverige och jorden runt är det sjunkande Kebnekaise laddat med symbolik.

För många av oss blir nog 2018 året då klimatförändringarna går från abstraktion till allvar.

För många av oss blir nog 2018 året då klimatförändringarna går från abstraktion till allvar – till något som vi kan begränsa och bromsa med ny teknik, rätt politik och livsstilsförändringar, men som vi inte kan stoppa och som vi måste anpassa oss till.

På grund av den tilltagande växthuseffekten är jorden redan 1 grad varmare än före industrialiseringen. Om alla länder lever upp till sina åtaganden i Parisavtalet begränsar vi temperaturökningen till 2 grader. Bara det kommer innebära höjda havsnivåer och häftigare väder.

Just nu tyder dessutom lite på att Parisavtalets mål kommer att nås.

Det fanns en tid då våra möjligheter att begränsa klimatförändringarna och deras konsekvenser var betydligt bättre.

New York Times veckomagasin använder hela sitt senaste nummer åt decenniet 1979-1989, då en vetenskaplig konsensus kring den globala uppvärmningen, dess orsaker och konsekvenser, etablerades.

Redan 1978 hade forskare knutna till USA:s regering bundit koldioxidutsläpp till temperaturökningar och dragit slutsatsen att de ”kunde hota stora delar av Nordamerika, Asien och Afrika”.

Det följande året genomförde ett forskarlag på uppdrag av den amerikanska staten en sammanställning av de studier och modeller av klimatförändringarna som då fanns. De uppskattade framtida temperaturökningar till 3 grader och konstaterade att det skulle få mardrömslika konsekvenser.

1982 noterade ytterligare en stor statlig amerikansk rapport att världen var på väg mot ”problem vi inte ens kan föreställa oss”.

Times-journalisten Nathaniel Richs historieskrivning kring vårt misslyckande att ta itu med klimatförändringar medan vi fortfarande kunde är fylld av hjältar och skurkar. Modiga forskare och aktivister som inte räds att se sanningen i vitögat; fega politiker och företagsledare som vänder bort blicken.

Samtidigt finns nog misslyckandets rötter bortom enskilda individer och, för den delen, oljebolag och politiska partier.

Vårt välstånd är så tätt sammankopplat med fossila bränslen. En fungerande lösning kräver att alla världens länder ställer upp. De strukturella incitamenten för att förneka den tilltagande växthuseffekten och dess orsaker, att fördröja tuffa åtgärder – för politiker, ekonomiska aktörer och vanliga människor – är därför så starka.

”Systemkollaps” har blivit ett överutnyttjat begrepp i det svenska offentliga samtalet. Men det beskriver väl vår ekonomiska och politiska oförmåga att hantera klimatförändringarna i tid.

För det misslyckandet kommer vi – och framför allt våra barn – att få betala dyrt.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.