I förra veckan föreslog regeringen att det danstillstånd som infördes 1956 slutligen tas bort. Efter 67 år antas svenskarna nu kunna hantera riskerna med dans på tillståndslösa restauranger.

Förre S-ministern Annika Strandhäll, nu riksdagsledamot, mötte nyheten med att rasa mot regeringen över att den prioriterade dans före elförsörjning och gängkriminalitet.

Varken från höger eller vänster föresvävas att det snarare är den som vill inskränka människors frihet som behöver motivera varför.

Liberale integrationsministern Johan Pehrson å sin sida twittrade: ”Har man ett arbete att gå till och sköter sig så struntar jag faktiskt i vad vuxna människor gör på sin fritid.” Folkpartismen förnekar sig inte – även när man faktiskt ökar friheten ser man den som en gåva från staten till dem med arbete och god vandel.

Varken från höger eller vänster föresvävas att det snarare är den som vill inskränka människors frihet som behöver motivera varför.

Samma sak märks i hur Läkemedelsverket nu vill försvåra hemleverans av mediciner. Sedan pandemin har allt fler upptäckt att man med bank-id kan beställa hem medicin och få paketet hängt på dörren. Tjänsten har hyllats i seniorkretsar och inte minst underlättat i glesbygd där det är långt till apoteket.

Kanske kan människor faktiskt välja själva?

Nu är det dock slut på det roliga. Det finns förvisso inga undersökningar av eventuellt missbruk eller siffror på hur stort problemet är, men Läkemedelsverket säger att de ”vet att det förekommer felleveranser i olika grad”. Denna byråkratiska magkänsla anses tillräcklig.

På liknande sätt föreslås nu läskskatt, trots att skatten inte har minskat barnfetman i de länder där den införts. Helt utan särskilda skatter har konsumtionen av sockerläsk förresten redan minskat med 26 procent på tio år, samtidigt som det i stället dricks alltmer sockerfri läsk.

Kanske kan människor faktiskt välja själva? En chockerande tanke i ett land där vi under 67 år förbjudit spontandans, men det kan vara sant ändå.