Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-17 00:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/johnsons-brexit-ar-ett-granslost-bedrageri/

Ledare

Johnsons Brexit är ett gränslöst bedrägeri

Abrakadabra. Foto: Andrew McCaren/LNP/REX

DN 4/10 2019. EU har fått ett erbjudande det inte går att tacka ja till. Boris Johnsons Brexitväg leder ut i öknen.

Sent omsider har Boris Johnson skickat sin plan till EU för hur Brexit ska gå till. Han säljer den som en kompromiss. Vad den handlar om är dock en blandning av lösa tankar som tidigare har ratats. Premiärministerns förslag torde grundas mindre i en tro på att det ska bli verklighet än på en önskan om att behålla jobbet.

Det har grälats om kompensationen för gamla brittiska åtaganden och om rättigheter för olika medborgare efter ett utträde ur EU. Men den stora stötestenen har alltid varit den irländska ön.

När en medlem lämnar uppstår en gräns mellan i och utanför EU, vare sig man vill eller inte. I dag är gränsen mellan Nordirland och Irland osynlig. Återuppbyggnad av en verklig barriär hotar det 20 år gamla fredsavtal som gjorde slut på de blodiga striderna mellan protestanter och katoliker i norr. Och det kan varken EU eller Irland acceptera.

Den brittiska linjen har hela tiden präglats av oförenliga ståndpunkter och löften.

Förra regeringschefen Theresa May såg sig till slut tvungen att säga ja till den garanti mot en hård gräns som EU kräver. Boris Johnson vägrar, och erbjuder diverse krokiga smitvägar.

Nordirland skulle stanna kvar på EU:s inre marknad men lämna tullunionen, enligt Johnson. Det kräver kontroller av varor som passerar gränsen mot Irland. En andra gräns uppstår på Irländska sjön för varor som förs mellan EU och övriga Storbritannien. Från 2025 ska det nordirländska regionparlamentet vart fjärde år rösta om att fortsätta så eller övergå till brittiskt reglemente.

Hålen i Johnsons paket är uppenbara. Han lovar att inga gränsstationer ska byggas vid irländska gränsen, men hans lösning bygger på teknologi som inte existerar. Han lägger ett veto i händerna på ett nordirländskt parlament som inte har fungerat på två år. Och han vill ha undantag från tulldeklarationerna för de småföretag som står för lejonparten av handeln mellan Irland och Nordirland. Grattis, alla smugglare.

Den brittiska linjen har hela tiden präglats av oförenliga ståndpunkter och löften. Fördelarna med EU-medlemskapet ska helst behållas, medan reella eller påhittade avigsidor ska väck. Under folkomröstningen hävdade Boris Johnson att fantasibelopp skulle sparas vid ett utträde som sedan kunde hällas rakt in i sjukvården.

Nu påstår han att Storbritannien ska lämna EU den 31 oktober, vad som än händer. Blir det inget avtal, än sedan? Det stolta kungariket kan själv. Regeringskansliets egna rapporter om de ekonomiska riskerna med ett utträde, särskilt om det sker utan uppgörelse, viftas undan.

Om Johnson har stöd i det brittiska parlamentet eller inte betraktar han som irrelevant. Högsta domstolen har redan läst lusen av honom för att han försöker ställa de folkvalda offside. Tories har förlorat sin majoritet, och en lag säger att regeringen måste be EU om mer tid om inget avtal nås före månadens slut. Det verkar premiärministern också vilja slingra sig ur.

Hur det går för nationen tycks Johnson strunta i. Hans huvudmål är att skaka fram ett nyval och vinna det på populistiska tirader mot parlamentet, etablissemanget och EU-byråkraterna som saboterar folkets älskade Brexit.

En andra folkomröstning om EU-medlemskapet ställer till alla möjliga problem, men ett värre kaos än nuvarande läge är svårt att föreställa sig. Britterna skulle i alla fall få en chans att yttra sig efter att ha fått större insikt i Brexits konsekvenser.

EU har förhandlat på basis av principer, inte för att bestraffa någon. Fredsavtalet på Nordirland har försvarats, liksom den inre marknadens fundament. På något annat sätt kan unionen inte leva. Med eller utan britter.