Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Att lägga livet till rätta

Heltäckande tankesystem.
Heltäckande tankesystem. Foto: Stig-Åke Jönsson / Scanpix
Kolumnen – Lena Andersson.

Det finns obestridliga likheter mellan islam och det tidiga folkhemmet.

Bara genom påverkan utifrån kan medvetanden förändras. Det som kommer ut ur huvudet som tal och avsiktlig handling måste i någon form någon gång ha stoppats in i det. Inte minst av detta skäl tycks det vara ett felslut att man aldrig bör ha synpunkter på andra grupper än dem man tillhör, om man nu tillhör grupper.

Är det något idésystem där man verkligen har insett hur medvetanden formas och betydelsen av påverkan är det islam. Det är en imponerande insats dess grundare och sentida förvaltare har gjort i att kartlägga människans liv och behov, allt i syfte att tygla, ordna och vägleda bort från kaos. Knappt något som rör männi­skans tillvaro undgår uppmärksamhet.

Där andra bara har vaga begrepp om psykologiska problem och avvägningar som uppstår i ett liv och snubblar fram på måfå har grundarna och uttolkarna med exakthet iakttagit och formulerat dem samt med förödande precision beslutat om regler och rekommendationer. Människan, hennes liv och konventioner blir liksom tydliga genom islam, genomlysta.

Vissa paralleller finns onekligen med folkhemmet, särskilt dess Myrdalska uppbyggnadsfas då inget mänskligt skulle lämnas obeaktat eller åt individens slarviga gottfinnande. Det är därför fascinerande att lyssna på representanterna för islam i ”Uppdrag granskning” (sändes förra veckan, finns på SVT Play). Man riktigt ser och känner hur de med stolthet tycker sig bära upp det mest sofistikerade, finfördelade och samtidigt heltäckande tankesystem som mänskligheten frammanat, inte helt olikt socialdemokratiska kommunalråd under rekordåren kan jag tänka mig. Allt har man ju ombesörjt, ingen lämnas i osäkerhet, saken är klar, formulerad och utredd.

Utifrån premisserna och målen är det redigt, förnuftigt och rationellt. Man har gjort kritiska bedömningar av de till buds stående alternativen och funnit att detta är det bästa för alla människor.

Det är omslutande och grundat i omtanke om människans ångest inför sin litenhet, sin ensamhet, utstötningen, nöden och skräcken. Och det är likriktande, auktoritärt och kuvande såsom alla heltäckande system med allomfattande antaganden om människan, alla idéer där man ska glömma sig själv och först och främst tänka på något abstrakt högre och annat.

Med tanke på detta tror jag det vore fruktbart att ha lite andra utgångspunkter än ”Uppdrag granskning” hade. Dels talas det i programmet ideligen om att islam i Sverige bör anpassa sig till svenska förhållanden. Dels läggs en oproportionerlig betoning på symtom: mäns månggifte, synen på mäns rättigheter i hemmet, får de slå en uppstudsig hustru, hur hårt, hur löst?

Det är nu inte ”svensk kvinnosyn” islam borde omfatta, utan en rimlig, frihetlig och jämlik kvinnosyn. Och det är inte värderingarna hos enskilda imamer som är det väsentliga, utan systematiseringen och institutionaliseringen av deras inflytande på människors medvetanden; självklarheten i att heliga skrifter och uttolkningar ska avgöra hur människor lever sina liv, att det finns synpunkter på allt från menstruationer till penetrationer, från hur man tvättar sig till vilken hand som ska göra vad – själva omyndigförklarandet av människan.

Huvudfrågan är möjligen inte innehållet så mycket som de auktoritära formerna för det, det kollektiva idealet om ordning och begränsning som dygd och friheten som hot, att inget i livet passerar utan teologiskt motiverade regler, kommentarer och råd; Guds otroliga klåfingrighet kort sagt. Inför den spelar det kanske mindre roll hur reformistiskt och feministiskt man försöker tolka Koranen och haditherna, så länge det totalitära består.

I ljuset av hur svår och ångestfylld friheten kan vara är det inget obegripligt system. De heltäckande lösningarna ligger alltid som en frestelse där människor släpps lösa, men det kan vara bra att påminna sig om att allt som går att välja också går att välja bort.

Så i imamernas omtänksamma anda ger jag nu några anti-totalitära motstimuli:

Könen är inte väsensskilda med var sin essens. Man vet ingenting om en människas psyke, vilja, inre liv eller lämplighet för olika uppgifter av att känna till en persons kön. Man behöver inte tolka om Koranen för vår tid, man kan se den som ett historiskt dokument och strunta i att låta sig vägledas av den alls. Det finns andra och bättre böcker om moral. Dem kan man läsa utan att försöka förena dem med islam. Varje idé man möter kan testas för vad den är, man behöver inte först fråga om den passar ihop med islam. Det finns ingen synd och inget heligt, bara lidande man tillfogar levande varelser. Gud och helvetet är sannolikt påhitt för att hålla människor i schack.

Och man kan strunta i allt som står här och fortsätta som förut med grundläggande könsåtskillnad och detaljreglering av livet. Men varje system som har dessa två fundament får olösliga problem med kvinnors ställning och tankefriheten. Och det var nog, dessvärre, profetens omsorgsfulla avsikt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.