Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Daniel Gros: Billig olja en chans för Europa

USA borrar på.
USA borrar på. Foto: Foto: Matthew Brown/AP

De som nu varnar för deflation har missförstått situationen. Oljeprisfallet ger en stimulans som inte minst Europas skuldtyngda ekonomier kan dra nytta av.

För dagens globala ekonomi finns det inget pris som är lika viktigt som råoljepriset. Över 80 miljoner fat produceras (och konsumeras) varje dag, och en stor del går ut på den internationella marknaden. Med det branta prisfallet – från ungefär 110 dollar förra året till cirka 60 i dag – sparar oljeimportörerna hundratals miljarder dollar. För EU och USA uppgår vinsten till omkring 2–3 procent av BNP.

I Europa kan fördelarna med billig olja stiga med tiden eftersom avtal om gasleveranser med lång löptid i betydande mån är indexerat efter oljepriset. Detta utgör ännu en fördel för Europa, där priset på naturgas till nyligen var flera gånger högre än i USA, som hade gynnats av billigare skifferenergi.

Många anser emellertid att billig olja också har nackdelar genom att den skärper deflationstendenserna i de utvecklade länderna, som redan sitter fast i låg tillväxt. Oljeprisets branta fall kommer enligt denna uppfattning att göra det ännu svårare för dessa länders centralbanker att uppnå den årliga inflationstakt på 2 procent som de flesta har satt som mål för att fullgöra sitt uppdrag att hålla priserna stabila.

I synnerhet euroområdet är i fara medan priserna nu faller för första gången sedan 2009. Denna deflation är skadlig, hävdar somliga, därför att den gör det svårare för låntagarna att betala sina skulder, särskilt i de problemtyngda ekonomierna i områdets periferi (Grekland, Irland, Italien, Portugal och Spanien).

Dessa farhågor vilar på en missuppfattning och är alltså ogrundade. Det viktiga för amorteringsförmågan är låntagarnas intäkter, inte den allmänna prisnivån.

I takt med att oljepriserna faller stiger hushållens reala (inflationsjusterade) inkomster därför att de inte behöver lägga ner lika mycket på bränsle och uppvärmning. Lägre oljepriser gör livet lättare, inte svårare, för skuldtyngda hushåll i USA och euroområdets periferi. Fallande konsumentpriser bör alltså betraktas som ett gott tecken.

De flesta tillverkningsföretag gynnas också av lägre energikostnader och deras amorteringsförmåga förbättras. Även detta är särskilt relevant i euroområdets periferi, där den icke-finansiella sektorn ådrog sig alltför stora skulder under den lånefest som föregick den globala finanskrisen 2008. Huvuddelen av besparingarna som följer på lägre energikostnader kan till en början visa sig som högre vinster, men med tiden tvingar konkurrensen företagen att föra några av dessa oväntade vinster vidare i form av lägre priser eller högre löner.

Detta är en annan viktig konsekvens av att oljan är billig: lägre priser gör det svårare att bedöma exakt när lönepressen blir inflationsdrivande. Eftersom löner kan stiga i större utsträckning utan att underblåsa inflation kan den amerikanska centralbanken föredra att vänta med att höja räntan, något som de flesta nu tror kommer att ske i sommar.

De offentliga finanserna bör också gynnas av deflationen som orsakas av lägre oljepriser. Statens intäkter hänger på värdet av den inhemska produktionen, inte enbart på konsumtionen. Lägre oljepriser pressar ner konsumentpriserna men bör också stimulera produktion och BNP-tillväxt.

Om råvarupriserna i stort sett ligger stilla utvecklas konsumentprisindex parallellt med BNP-deflatorn (det prisindex som baseras på hela ekonomin). Men så blir det inte i år därför att konsumentpriserna faller och BNP-deflatorn (och den nominella BNP) fortfarande ökar. Detta bör leda till stabila statsintäkter, glada nyheter för skuldtyngda stater i hela den industrialiserade världen men i synnerhet för euroområdets periferi.

De fallande (konsument-)priser som nu råder i euroområdet bör alltså uppfattas som en positiv faktor för alla energiimportörer. Särskilt periferin kan se fram mot en idealisk kombination av låga räntor, en gynnsam växelkurs för euron och en skjuts för realinkomsterna tack vare billig olja. I en deflationsmiljö kan det se ut som om det blir svårare för Europeiska centralbanken att nå sitt mål på en inflation nära 2 procent. I verkligheten utgör lägre oljepriser en skänk från ovan för Europa, speciellt för dess mest ansatta länder.

Översättning: Margareta Eklöf
Copyright: Project Syndicate

Daniel Gros är chef för tankesmedjan

Daniel Gros är chef för tankesmedjan Centre of European Policy Studies i Bryssel.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.