Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Kostnaderna för Brexit stiger

KOLUMNEN. Daniel Gros är chef för tankesmedjan Centre for European Policy Studies i Bryssel.

Storbritannien är den svagare parten både i förhållande till EU och USA. I en tid när den globala ordningen rubbats blir en Brexit ännu mer kostsam.

Vid bilateral handel fördelas såväl plus som minus ojämnt mellan en stor och en liten ekonomi. Detta är dåliga nyheter för Storbritannien som nu söker nya handelsavtal med EU och andra.

All ekonomisk teori visar att nya handelshinder skadar båda parter, men också att den större av två ekonomier drabbas minst.

När det gäller tullar tenderar lägre efterfrågan från en större ekonomi att pressa ner priserna på varor den importerar. Detta gäller dock inte för en mindre ekonomi eftersom den inte så märkbart kan påverka den totala efterfrågan på varor som den importerar och därmed inte heller priserna på dessa.

Den större ekonomins fördel är ännu mer påtaglig när det gäller andra handelshinder än tullar. Dessa orsakas ofta av skilda föreskrifter och regleringar i olika länder och mindre länder måste i allmänhet helt enkelt rätta sig efter de störres regler. Eftersom det fungerar så har förespråkarna för Brexit fel när de hävdar att Storbritannien, vars import från EU är större än dess export dit, kommer att ha en stark position i förhandlingarna: det som räknas är storleken.

Detta bekräftas i flera studier som visar att Storbritannien kommer att få bära lejonparten av kostnaderna för Brexit. Om parterna enas om handelsrelationer baserade på regler utformade av Världshandelsorganisationen WTO förutspås att Storbritannien kommer att förlora ungefär 110 miljarder euro och EU bara 50 miljarder. Eftersom EU:s ekonomi är ungefär fem gånger så stor som Storbritanniens innebär det att landets kostnad som andel av BNP kommer att vara ungefär tio gånger större än EU:s.

Om ingen överenskommelse nås uppstår samma obalans, men Storbritanniens kostnad kommer att vara ännu högre – något som den brittiska premiärministern Theresa May vägrar att inse. Hon har förklarat att Storbritannien tänker lämna förhandlingarna om de inte går hennes väg, men trots hennes politiska retorik är faktiskt en dålig deal bättre för Storbritannien än ingen överenskommelse alls.

Förhandlingarna med EU är dock bara början. Storbritannien måste också nå överenskommelser med andra parter och bland dem finns världens två största ekonomier: USA och Kina.

Vid en första anblick verkar inte förhandlingarna med USA vara något att oroa sig för. President Donald Trump har markerat att Storbritannien står först i kön för ett handelsavtal med USA. Han har dessutom hyllat Brexit och till och med uppmuntrat andra EU-medlemmar att lämna unionen.

Men: Trump har också lovat att sätta Amerika först i alla överenskommelser som görs och åtgärder som vidtas. Detta reser tvivel om huruvida Trump är redo att öppna de sektorer av den amerikanska marknaden där Storbritannien fortfarande kan konkurrera, som exempelvis rymd- och fordonsindustri.

Även om han gör det kommer han troligtvis inte att göra det gratis. Minimikravet lär vara att Storbritannien följer amerikanska spelregler.

May vet att hon måste spela Trumps spel för att nå en någorlunda acceptabel överenskommelse. Hon undvek därför skarpa uttalanden när han skrev under sin presidentorder om 90 dagars inresestopp för personer från sju muslimska länder och när han stängde dörren för flyktingar från Syrien på obestämd tid. Hennes kollegor i EU däremot kunde, i trygg förvissning om att EU är ett stort och starkt handelsblock, fördöma åtgärderna.

Anhängarna av Brexit har på senare tid fått en obehaglig överraskning. De räknade med att utträdet ur EU skulle ske när nuvarande regelverk för internationell handel var intakt. Med ett fungerande WTO på plats upplevde de att riskerna med Brexit inte var så stora.

Men världen ser inte längre ut så. Trump lyckades komma till makten bland annat för att han lovade att befria sitt land från WTO:s och andra internationella organisationers bojor och fatta egna beslut baserade på USA:s intressen. Och även förhandlingar med EU framstår som alltför multilateralt för några av Trumps vapendragare eftersom tjugosju länder då skulle vara inblandade.

Om inte USA stöttar det internationella regelverket skulle läget snabbt kunna bli illavarslande om andra väljer att följa Trumps exempel och förorda bilaterala överenskommelser. Handeln i världen skulle då bli mindre öppen och alla skulle förlora, men inte lika mycket. USA, Kina och EU (om det fortfarande existerar) skulle klara sig bättre än små ekonomier som Storbritannien.

Det återstår att se om USA med dess ekonomiska makt har råd med Trumps protektionism. Det verkar dock stå klart att Storbritannien kommer att drabbas av höga kostnader för Brexit. Om flera länder följer Trumps exempel och det globala systemet för handel fortsätter att vittra sönder kommer dessa kostnader att öka.

Översättning: Claes Göran Green

Copyright: Project Syndicate

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.