Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Fadime bröt sig fri

Kolumnen – Maja Hagerman

Ju mer som står på spel av adlig härstamning, familjeförmögenhet eller annat socialt kapital, desto hårdare har äktenskapen historiskt kontrollerats.

Ingen kunde veta den där dagen i november 2001 att 25-åriga Fadime Sahindal bara hade två månader kvar att leva. För henne var det en stor och viktig dag. Hon var inbjuden att tala vid ett seminarium i Riksdagshuset om ”integration i det svenska samhället”. Hon var hoppfull, tydlig och stark. Förvissad om att det värsta nu var över.

Några år tidigare hade hon trätt fram och berättat om hoten från sin familj. Som en av de första hade hon vågat vittna offentligt i en rättegång, och fått se sin far och sin bror bli dömda i domstolen för att ha hotat att mörda henne. Nu hade hon dragit sig undan offentligheten, inga mer tv-soffor och intervjuer. Fadime hade börjat ett nytt liv och ville bara se framåt.

I talet hon höll i Riksdagshuset berättar hon om sitt liv. Hon har lämnat Uppsala och bor nu i Östersund där hon studerar till socionom. För i framtiden vill hon hjälpa andra flickor med liknande problem. Bara två månader senare händer det. Just när hon är på väg ut på sitt livs äventyr, ett halvårs praktik i Kenya precis före socionomexamen. Kvällen före avresan, när hon ska ta adjö hos sin syster, väntar pappan i trapphuset med ett skjutvapen.

I en idévärld uppbyggd kring heder så är flickorna kärl, de är redskap att stöpa bundsförvanter i. Med äktenskap byggs makt, och jungfruflickorna är värdefulla i den biologiska politiken. Så är det i dag, och så har det varit genom historien, i många olika delar av världen. Ju mer som står på spel av adlig härstamning, familjeförmögenhet eller annat socialt kapital, desto hårdare har äktenskapen kontrollerats. För band blir starka mellan människor om de har gemensamma barn och barnbarn. De har en sammanflätad framtid.

Med äktenskap kan gruppen hållas ihop, och föreställningar om att tillhöra en särskild adel, en särskild klan eller ett utvalt folk bekräftas. Det kan liknas vid att formklippa en häck. Beskära den naturliga växtkraft som alltid vill sträcka sig bortåt, ut i det fria och bara låta grenverk som växer inåt vara kvar. Kontrollen handlar om att bevaka gruppens inflytande genom att skapa starka lojaliteter.

Ju större släkt, desto fler släktingar finns det som kan kräva att ungdomarna ska följa deras regler. Inte mycket behövs för att väcka släktens misstankar och få skvaller att börja spridas. Det kan räcka med att någon blir sedd vid fel tid eller i fel sällskap. Fadime uttryckte själv i intervjuer förståelse för problemet: Heder är det enda de har. Om flickan tar upp en cigarrett på gatan så skadar det släkten. Jag har skadat hela släktens liv. Nu vill ingen gifta sig med tjejer i min släkt för nu tror de att alla i min släkt är horor.

Fadimes släkt uppgick bara i Sverige till flera hundra personer. Och i en ny bok har deras roll blivit tydligare. Den är skriven av Fadimes och hennes syster Songüls advokat Leif Ericksson tillsammans med journalisten Ulf Broberg och heter ”Du ska dö”. Songül berättar där att alla släktingar inte var för mordet. Det fanns många kusiner, även manliga, som gav Fadime sitt stöd. Men andra i släkten i Sverige bestämde och hade väldigt stor makt. De starka släktbanden innebar också att när något hände så dröjde det bara några timmar innan alla släktingar även i det gamla hemlandet fått veta det per telefon. Även tidningsartiklar om Fadime klipptes ut och skickades hem: ”Se hur deras dotter beter sig i Sverige.”

Pappan och mamman levde ännu efter tjugo år i Sverige isolerade från det svenska samhället, de talade mycket lite svenska, hade inget svenskt umgänge och såg inte på svensk tv. De levde omgivna av sin stora släkt. Ändå var de till en början för att Fadime skulle få gifta sig med sin svenska pojkvän. Songül tror att även om de inte hade gillat det, så hade de låtit Fadime leva med den hon ville. Om de inte hade fått släkten emot sig. Vid ett möte i det gamla hemlandet samlades omkring två hundra släktingar för att diskutera frågan. På mötet framförde Fadimes pappa att hon kunde få gifta sig med sin Patrick, men släkten kom fram till att det inte gick: ”Om Fadime får gifta sig med en svensk, vad kommer alla andra flickor att göra då?” Här måste statueras exempel för att visa att beteendet inte kunde accepteras. Så släktmötet utsåg i stället en kusin som Fadime borde gifta sig med.

På egen hand vågade Fadime trotsa sin släkt. I hennes tal i Riksdagshuset var budskapet tydligt: svik inte dem som är i min situation, för jag är inte ensam. Men vad hon efterlyste var inte mer polis och hårdare tag i första hand. I stället slås man av hennes mjukhet. Det hon säger är att hennes familj hamnat i en situation som de hade mycket svårt att ta sig ur på egen hand. De hade behövt hjälp: ”Hade mina föräldrar fått stöd ... så hade det inte behövt bli så här. Hade samhället hjälpt mina föräldrar att bli mer delaktiga … så hade detta kanske kunnat undvikas.”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.