Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Så gjordes jag till folkets fiende

KOLUMNEN. George Soros är ordförande för Soros kapitalförvaltning och Institutet för ett öppet samhälle. 

Den ungerska regeringen har hittat på att det finns en "Sorosplan" som öppnar landet för en flodvåg av muslimska migranter. Sedan har den låtit folket ta avstånd från planen. Det är politiskt bekvämt men djupt ohederligt.

 

Den ungerska regeringen gjorde i oktober en enkät som riktade sig till landets alla fyra miljoner hushåll. De tillfrågades om sin syn på min förmenta plan att låta öppna portarna till Europa, och i synnerhet Ungern, för en flodvåg av muslimska migranter och flyktingar. Regeringen gjorde sju påståenden om vad den kallar ”Sorosplanen”. Jag tillbakavisade alla sju baserat på mina publicerade uttalanden eller avsaknaden av uttalanden som kunde styrka dem.

Nu har regeringen offentliggjort resultatet av sitt ”nationella samråd” och hävdar att det var en enastående framgång. Jag låter den ungerska allmänheten avgöra om, och i vilken grad, de 2 301 463 personer som uppges ha besvarat enkäten (i en befolkning på 9,8 miljoner) verkligen har deltagit. Det borde vara möjligt att syna listan på dem som påstås ha svarat och kontrollera om de verkligen gjorde det. Själv inriktar jag mitt intresse på vad den här uppvisningen står för.

Enkäten och publiceringen av resultatet är de senaste inslagen i en massiv propagandakampanj som finansieras av ungerska skattebetalare och går ut på att ge draghjälp åt en korrupt regering som vill dra uppmärksamheten från sina misslyckanden, i synnerhet inom utbildningssektorn och sjukvården.

Kampanjen inleddes på sommaren med att gator och torg översvämmades av affischer med en närbild på mig och texten: ”Låt inte Soros få sista ordet”. På andra affischer framställs jag som en person som i det fördolda dirigerar oppositionspolitiker och många har påpekat att kampanjen har en omisskännlig stank av antisemitism. 

Regeringen vill få människor att tro att jag är fiende till det ungerska folket. Ingenting kunde vara mer osant. Grunden till min stiftelses verksamhet i Ungern lades redan 1984, då landet fortfarande gick i Sovjetunionens ledband. Sedan dess har stiftelsen delat ut mer än 400 miljoner dollar för att stärka och ge stöd åt landet där jag föddes.

När ungrarna på 1990-talet fick kämpa hårt för att klara övergången från kommunism till marknadsekonomi svarade stiftelsen för gratis mjölk till skolbarnen i Budapest och försåg ungerska sjukhus med deras första ultraljudsutrustningar. Mer än 3 200 ungrare har från stiftelsen fått stipendier för universitetsstudier. Många av dem har utexaminerats från Central European University (CEU) som jag grundade i Budapest i början av 1990-talet. CEU räknas nu som ett av de 100 bästa universiteten i världen när det gäller samhällsvetenskap – en utomordentlig bedrift av en nykomling. 

Ett annat inslag i propagandan har varit att förvränga innebörden i uttrycket ”öppet samhälle”. Låt mig därför klargöra vad jag menar med det. Jag menar absolut inte öppna gränser och massinvandring med syftet att bryta ner Ungerns kristna identitet, något regeringen hävdar. 

Det öppna samhället bygger på idén att ingen besitter den slutgiltiga sanningen och att vi för att kunna leva tillsammans i fred måste respektera minoriteter och minoriteters uppfattning. Framför allt är det ett samhälle som bygger på kritiskt tänkande och vital offentlig debatt om politiken.

Jag har en stark övertygelse om hur Europa och resten av den utvecklade världen borde hantera flyktingkrisen. Den har sin rot i personliga erfarenheter. Jag anlände till Storbritannien från Ungern 1947 som flykting. Jag har aldrig uppmuntrat andra att bli flyktingar. Mina föräldrar lämnade, tillsammans med 200 000 andra ungrare, landet efter att upproret 1956 hade slagits ner och fick en fristad i USA.

Jag gav offentlighet åt mina tankar om flyktingkrisen i september 2015 och jag har reviderat dem i takt med att läget har förändrats. 2015 hävdade jag att den utvecklade världen skulle kunna ta emot 1 miljon flyktingar per år. Senare skrev jag ner siffran till 500 000, varav Europa beräknades svara för 300 000. 

Min huvudtes är att fördelningen av flyktingarna inom EU ska bygga på frivillighet. Medlemsstater ska inte tvingas ta emot icke önskvärda flyktingar och flyktingar ska inte tvingas slå sig ner i länder där de inte är välkomna.

Medlemsstater som vägrar ta emot flyktingar kan bidra på många andra sätt, men flyktingkrisen är ett europeiskt problem som kräver en europeisk lösning, inte 28 separata lösningar. Det är dessa mina uppfattningar som den ungerska regeringen med avsikt har förvrängt och gett etiketten ”Sorosplanen”. 

Tyvärr har inte EU tagit till sig mina idéer, och den infekterade politiska stämningen skapad av Ungern (och Polen) har inskränkt Europas möjligheter att ta emot och assimilera flyktingar. Jag klandrar inte den ungerska och polska regeringen för att de vägrar ta emot flyktingar de inte vill ha, men jag håller dem i hög grad ansvariga för att de lägger hinder i vägen för en europeisk lösning.

Översättning: Claes Göran Green

Copyright: Project Syndicate

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.