Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Polisens problem kan inte lösas med fler miljoner (och fler poliser)

Polis.
Polis. Foto: Pontus Lundahl/TT

En stram migrationspolitik och en slapp polispolitik. Det är vad som väntar efter valet – oavsett regering. 

Frågan om vilka partier som bildar regering efter valet 2018 har tröskats sedan decemberöverenskommelsens fall för tre år sedan. Men utan att vi kommit så värst mycket närmare ett svar. Det enda vi vet är att det inte kommer att bli som något av alternativen önskat och sagt. Därtill räcker inte mandaten.

Men något hela havet stormar sett till regeringsbildning och politikens innehåll är det ändå inte. För några saker kan vi vara säkra på. Som att nästa statsminister heter Ulf Kristersson eller Stefan Löfven. Och att antingen Socialdemokraterna eller Moderaterna kommer att ingå i nästa regering. 

Migrationen har seglat upp som en av de viktigaste frågorna för väljarna. En liten del, säg 10 procent, anser att vi inte ska ta emot några migranter alls. En ungefär lika liten grupp på andra kanten vill att dörren ska vara öppen för alla. I mitten finns en massiv majoritet som menar att vi ska ha en reglerad invandring. Och om man kapar ytterkanterna i det spannet, ja då hamnar man ungefär där Moderaterna och Socialdemokraterna befinner sig. 

Allt är en fråga om förhandling, sa Annie Lööf i SVT:s partiledarutfrågning i söndags. Visst. Men när de två stora partierna M och S är överens om en stram linje så är det runt deras positioner som politiken kommer att formas. Om man till det adderar de än stramare SD-väljarna så hamnar man på sisådär 60 procent i väljaropinionen. Någon väg tillbaka till läget före hösten 2015 finns inte. 

Polisen är en annan fråga där partierna visar stor enighet. Fler poliser, är universallösningen på ett problem som är mer komplext än så. Jag har i ett otal artiklar skrivit om en myndighet som använder sina resurser på ett oförsvarligt och ineffektivt sätt. Och som emellanåt uppvisar en större kreativitet när det gäller att frisera statistik än att lösa brott. 

Regeringar av alla kulörer har år efter år lyft upp det ena eller det andra som särskilt prioriterat, men underlåtit att berätta vad myndigheten inte ska prioritera. Vi har fått en situation där polisen småpetar i allt och där åtskilligt läggs åt sidan. Och där man så småningom dammar av högen och småpetar lite till. För att sedan låta papperstuggen ta hand om saken.

Jag skulle önska att nästa regering tar del av någon ynka del av den forskning som finns om svensk polis i stället för att hemfalla åt detta ständiga skallräknande som sedan 1980-talet bara lett till sämre uppklaring. 

Stefan Holgersson är polis och en av Sveriges mest kända polisforskare. Han är också ett symtom på polismyndighetens sjuka. Arbetsgivaren har valt att nyttja denna internationellt erkända forskarresurs genom att sätta honom i polisbil i Botkyrka. Ena dagen tar han emot pris för sin forskning i FN-skrapan i New York. Nästa jagar han snattare. 

Fast nu har faktiskt Holgersson fått en professur. I Oslo. 

Mästerdetektiven Blomkvist hade skaffat ett Facebook-konto. Men på den nivån är inte svensk polis.

Frukterna från hans forskning kan vi alla fall skörda. En av dem rör polisens arbete med hatbrott på nätet (”Polisens utredningsverksamhet – en studie av polisens arbete med demokrati- och hatbrott på nätet”). Men man kan förmoda att det hade sett något så när likadant ut om Holgersson i stället satt tänderna i bedrägerier eller våldtäkter. Alltså, ett system där frågan om borttappade anmälningar, nedlagda förundersökningar eller fällande dom mer handlar om vem och var – än vad som hänt.

Här två exempel på Facebook-publiceringar: ”Muslimer lär sig aldrig sluta med våld och våldtäkter”, ”Om inget görs snarast så kommer dessa parasiter att ta över hela Sverige dax att kasta ut dessa apor”.

Båda skrivningarna ledde till fällande dom för hets mot folkgrupp. Här kommer två där polis/åklagare inte fann skäl att inleda förundersökning: ”Nu kan vi slakta alla svartingar, muslimer, och alla andra som inte kan leva som normala människor”, ”Ännu ett skäggbarn och bara 29 år! Ett välriktat nackskott är en bra och billig lösning på alla sådana kulturberikare!”

Medan vi diskuterar polisens möjligheter till avlyssning och övervakning visar Holgersson att det finns utredare som saknar Facebook-konto och som därför förklarar att de inte kan verkställa åklagarnas utredningsdirektiv. Mästerdetektiven Blomkvist hade skaffat ett Facebook-konto. Men på den nivån är inte svensk polis. 

”Att exempelvis påverka 10 procent av poliserna att agera på ett visst sätt skulle ge större effekter än att anställa 10 procent fler poliser”, skriver Holgersson. Och ändå är det ständigt svaret på polisens underprestationer: Fler poliser. Samt mer stålar. 

Det har satsats på hatbrott. 1,6 miljoner kronor tilldelades Nationella operativa avdelningen. De användes för att ta fram informationsmaterial och till att göra en film. Det är mer pengar, konstaterar Holgersson, än respektive region fick för att utreda och ingripa mot brotten. 

Det finns fantastiska poliser. Men de mals sönder i en organisation där ingen ser helheten utan alla pillar med sitt. Inte utifrån vad som funkar, utan utifrån vad man själv tycker och hur man alltid har gjort. Tänk om vi fick en regering som orkade ta tag i detta. 

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.