Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Sluta mesa med rasister, islamister och sexister – individer har rätt att göra dåliga val

KOLUMNEN. Hanne Kjöller är journalist, författare och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

 

Vilka är egentligen de svenska värderingar som alla pratar om? Kanske är det kombinationen högtravande floskler och allmän principlöshet.

VAL 2018

Niklas Orrenius berättade i en krönika om den rasism som mötte hans mörkhåriga juristvän när hon agerade valförrättare. En man i 65-årsåldern vägrade låta henne ta hand om hans röst. Han ville, förklarade han högt, ”hellre få hjälp av en svensk”. 

Detta fick programmakarna i SR:s ”Nordegren & Epstein” att fråga sig vad som egentligen gällde. Har man rätt att kräva att ens röst ska tas emot av en rödhårig eller en man? 

Svarade gjorde Valmyndighetens Hans-Ivar Swärd. Och då lät det så här: 

”Jag kan inleda med att säga att Valmyndigheten tar avstånd från all form av rasism och diskriminering. Det ska bara inte förekomma.” 

Och det lät ju lovande – om man nu tycker att en myndighet ska hålla sig med några åsikter alls. För min del räcker det fint med att tjänstemännen utför sitt uppdrag på ett professionellt vis. Men det är klart: Ska en myndighet tycka någonting är det ju bättre att den är emot rasism än för. 

Efter Swärds proklamation följde ett sammelsurium av medborgarnas rättigheter, ordningsstörning och möjligheten att i efterhand göra en polisanmälan om kränkning. Allt kokade ned till att röstmottagarna gör bäst i att i förväg diskutera hur de ska lösa diverse trixiga fall. Kanske rent av upprättar en egen liten handlingsplan – ty någon sådan erbjuds icke från centralt håll. 

Hur långt ska infantiliseringen gå? Ska vuxna som går till tandläkaren kanske också få ett bokmärke?

I klartext: väljare som vill betjänas av någon med ”arisk look” bör så gott det går få denna önskan tillgodosedd. Kanske borde varje vallokal bemannas av minst en valförrättare som ser ut som en affischpojke från 30-talets Tyskland? 

Rasistiska väljare ska alltså erbjudas myndighetshjälp för att kunna göra rasistiska val. Detta är vad som återstår bakom formuleringen: ”Valmyndigheten tar avstånd från all form av rasism och diskriminering.” 

Ständigt dessa floskler. Ständigt denna principlöshet. Ständigt dessa berättelser om sjukhus som trollar fram – eller trollar bort – kvinnliga läkare. Om hemtjänsten som gömmer undan mörkhårig personal för äldre som blott önskar betjänas av ljushyllta. Och ständigt denna följsamhet från kommuner, landsting, regioner och nu också Valmyndigheten. 

Det pratas alltmer om ”svenska värderingar”. Någon definition har ännu ingen bemödat sig om att göra. Men vad sägs om den ständiga, svenska följsamheten? Benägenheten att förstå, acceptera och möjliggöra. Konflikträdslan. Omyndigförklarandet av vuxna människor. Och oviljan att låta individerna själva ta konsekvenserna av sina val. 

Som till exempel i vallokalen. Det rimliga svaret borde vara: ”Du har missförstått detta med demokrati och medborgerliga rättigheter. Det är politiska partier du får välja – inte valförrättare. Det enda val du kan göra i den senare delen är att lämna lokalen utan att rösta.” 

I Region Jönköping har man tröttnat. Efter allt fler ärenden där patienter vägrat låta sig behandlas av vårdanställda utifrån kön eller hudfärg bestämde man sig för att sätta ned Birkenstock-tofflan. Eivor Blomqvist från Jönköpings etikråd säger (Läkartidningen, 15/2018): ”Juridiskt sett är det väldigt tydligt. En patient får självklart ha önskemål – men den som vägrar att bli behandlad av en viss medarbetare anses tacka nej till erbjuden vård.” 

Jag hör invändningarna: Jamen, tänk, då kanske den niqabklädda kvinnan blöder ihjäl, då kanske den skröplige åldringen sitter där nedkissad och då kanske rasisten lämnar vallokalen utan att ha lämnat sin röst. 

Jamen, då får det väl bli så. Det är deras val. Och det som är individens val är också individens ansvar. I Sverige har man rätt att göra dåliga val. Till och med livshotande val. Sjukvården har inte ett större ansvar för individens liv än individen själv.  

Under min tid som sjuksköterska på akuten hände det ofta att patienter i väntrummet högtidligt förklarade att de minsann tänkte gå hem om de inte fick träffa en doktor inom tio minuter. Jag, som hade till uppgift att prioritera bland sökande – varav många var alldeles för sjuka för högstämda deklarationer – brukade då klargöra att personen självfallet var fri att lämna sjukhuset närhelst hen önskade. Så länge det inte rörde sig om någon som till följd av sjukdom eller skada hade ett grumlat förstånd, vägrade jag att bemöta den vårdsökande som minderårig. Eller som om det var tvångsvård vi bedrev. 

Att lirka med barn för att få dem att ta en spruta – helt okej. Men att lirka med vuxna – nej, faktiskt inte. Hur långt ska infantiliseringen gå? Ska vuxna som går till tandläkaren kanske också få ett bokmärke? 

Moderatledaren Ulf Kristersson har efterlyst mer vuxenhet i politiken. Men varför inte också i förhållande till medborgarna? Inte arrogans. Inte överlägsenhet. Inte fyrkantighet. Men heller inte den följsamhet intill självutplåningens gräns vi nu ser. 

Överansvar hos den ene leder alltid till underansvar hos den andre. Så sluta med detta bolstrande och gullande. Och låt oss slippa detta floskelsprättande med fraser som ”heeelt oacceptabelt” och ”nollvisioner mot rasism” när orden inte betyder någonting.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.