Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-12 19:03 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/kolumner/innan-vattnet-tar-slut/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Innan vattnet tar slut

Vi står inför en vattenkris. Medan vår ekonomi och befolkning växer blir vi en allt törstigare värld. Det är viktigt att inse hur mycket vatten vi behöver för att få alla aspekter av vår ekonomi att fungera.

Varje liter bensin som ska produceras kräver upp till 2,5 liter vatten. I snitt behöver grödor som odlas för bioenergi åtminstone 1.000 liter vatten per producerad liter biobränsle. Det krävs ungefär 2.700 liter vatten för att framställa en t-tröja i bomull, uppemot 4.000 liter vatten för att producera ett kilo vete och så mycket som 16.000 liter för att producera ett kilo nötkött.

Statistiken är lika överraskande för hundratals andra konsumtionsartiklar som vi tar för givna, som mjölk, juice, kaffe, frukt, pizza, tvättmedel, mattor, färg, elektriska apparater, kosmetika och så vidare.

I genomsnitt konsumerar människor som lever i välstånd över 3.000 liter vatten om dagen. Även för att framställa mer grundläggande saker som vår ekonomi behöver - cement, stål och kemikalier, eller bedriva gruvdrift och generera elkraft - krävs bokstavligen tonvis med vatten.

Vi har detta år sett vilken inverkan på livsmedelspriserna som en kombination av torka och övergång till odling av biobränslen kan ha. Vatten är det större problem som vi kan se bakom denna fråga. Det har potentialen att påverka konsumenter och väljare på ett mycket mer genomgripande sätt. I de delar av världen som tjänar som vårt spannmålslager och som förser den växande stadsbefolkningen med mat är vi på väg mot ett läge med smärtsamma valsituationer eller rent av konflikt. Längs exempelvis Coloradofloden, Indus, Murray-Darling, Mekongfloden, Nilen eller på det nordkinesiska slättlandet är frågan: Ska vi använda de knappa vattenresurserna till att framställa livsmedel eller bränsle, till människor och städer eller till industriell tillväxt?

Hur mycket av floden uppströms kan vi egentligen samla i dammar? Hur finner vi sätt för alla ekonomins aktörer att få det vatten de behöver för att förverkliga sina mänskliga, ekonomiska och kulturella strävanden? Och hur försäkrar vi oss om att miljön inte ödeläggs utan kan blomstra?

Det här är verkligen svåra frågor. Och medan behovet att få ned koldioxidutsläppen kan mötas genom att man främjar alternativen finns inget som kan ersätta vatten. Inte heller finns någon global lösning att förhandla fram. Att vrida åt kranen i Vancouver eller Berlin minskar inte torkan i Rajastan eller Australien. Vattnet är lokalt. Flodbäcken kommer att bli krutdurkar. Det är dessa stora områden som samlar upp det vatten som rinner ut i världens stora floder och slutligen i havet. De innehåller miljontals människor, jordbruksmark, skogar, städer, industrier och kustlinjer. Ofta genomkorsas de av flera nationsgränser.

Den sektor som kommer att få mest uppmärksamhet är jordbrukets vattenanvändning för mat- och textilproduktion. Den står för 70 procent av all färskvattenanvändning. Besparingar som görs här kan bli till hjälp på andra håll inom ett flodbäcken.

The International Water Management Institute lät 500 forskare undersöka det vatten som vi använder inom jordbruket. Deras arbete tog fem år. De kom fram till att vi inte kommer att ha tillräckligt med vatten för att tillfredsställa den globala efterfrågan på livsmedel under kommande decennier om inte genomgripande reformer snabbt genomförs med avseende på hur jordbruk bedrivs och vatten används.

En klimatförändring kommer att påskynda förloppet och förvärra situationen. Enligt den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC kommer en genomsnittlig global temperaturökning med tre grader att leda till att hundratals miljoner människor utsätts för en ökad brist på vatten. Detta är en varningssignal som borde få oss att inse att vi måste agera.

Men ännu är det ingen katastrof. Det ligger inom vår kollektiva förmåga att finna lösningarna. Företag kan bli effektivare i sin vattenanvändning, och i många fall har de höjt ribban. Det finns många framgångssagor. Men det krävs att alla inom ett flodbäcken samarbetar för att själva spelet ska förändras. Det är det som gör utmaningen så svår.

Vi har ännu tid på oss. Om problemet hanteras smart, innovativt och med nya former av samarbete mellan regeringar, näringsliv och industri, så tror vi att den annalkande krisen kan undvikas.

Det är mot denna bakgrund vi samlas till Världsekonomiskt forums årliga möte för att lyfta fram vattenfrågorna. Vi vill öka medvetenheten bland våra näringslivskolleger, bland politiker och i våra samhällen som helhet om hur vi måste anpassa oss till denna snabbt kommande utmaning. Hur kan vi komma i gång med att organisera en vattensäker värld för alla, inklusive våra egna företag, till år 2020? Vårt mål är att vid detta års Davosmöte i Schweiz sätta i gång en process som leder att det skapas en handlingskraftigare offentlig-privat koalition än någonsin tidigare som kan bidra till att vi finner sätt att hantera våra framtida vattenbehov innan krisen drabbat oss.

Klaus Schwab
peter Brabeck-Letmathe

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.