Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Populismen måste bemötas

Franska högerledaren Marine Le Pen förklarade i juni i år att de som vill se ett ökat självstyrande för EU-staterna planerade att lägga upp en gemensam plan efter omröstningen om Brexit.
Franska högerledaren Marine Le Pen förklarade i juni i år att de som vill se ett ökat självstyrande för EU-staterna planerade att lägga upp en gemensam plan efter omröstningen om Brexit. Foto: Kamil Zihnioglu/AP

Javier Solana är spansk politiker. Han har bland annat varit generalsekreterare i Nato och utrikespolitisk talesman i EU.


KOLUMNEN.

Den våg av missnöje som sveper över västvärlden riskerar att leda till destruktiva protektionistiska åtgärder. Utmaningen blir att minska ojämlikheten och visa att hela samhället kan gynnas av globalisering.

Högerpopulister har i många västerländska demokratier fått nya krafter av att utropa sig själva till segrare i strider mot ”etablissemangets eliter”. Nu ropar de ännu högre att globaliseringen är roten till mångas problem. För dem som sett sin levnadsstandard stagnera eller sjunka de senaste decennierna, just medan de politiska ledarna har fört fram frihandel och obehindrade kapitalflöden som receptet på ökat välstånd, är resonemanget särskilt lockande. Därför måste vi bemöta det och gå rakt på sak.

Det är naturligtvis inte enbart ekonomiska bekymmer som lägger bränsle på globaliseringskritiken; populismen har vunnit mark också i länder med låg arbetslöshet och stigande inkomster. Men sådana bekymmer blir den kärna av sanning som populistpartierna behöver för att dra till sig väljare, som de sedan håller fast med halvsanningar och överdrifter. Om de ekonomiska frågorna inte tas upp fortsätter partierna att vinna stöd. De kan mycket väl föra sina samhällen bakåt till en tid med mindre tolerans och välstånd.

Donald Trumps och Marine Le Pens gelikar fick inte av egen kraft fotfäste i sina länders politik, för att inte tala om chansen att leda dem. De utnyttjade mångas känsla av att de politiska klasserna – som gick på om globaliseringens fördelar medan de lät ojämlikheten stiga till oanade höjder – hade övergett dem.

Ojämlikheten mellan länderna har ovedersägligen minskat i betydande grad, men inom dem har den stigit markant. Till dem som gynnats allra mest av globaliseringen hör inte bara Asiens medel- och överklass utan även den procent av världens befolkning som tjänar allra mest. I USA steg Ginikoefficienten (det vanligaste måttet på ojämlikhet) med fem hundradelar från 1990 till 2013. Ojämlikheten har också ökat, om än långsammare, i Kina, Indien och de flesta europeiska länder.

Globaliseringens fördelar har varit mer påtagliga i utvecklingsländerna. Den öppna ekonomin har lyft miljoner i de länderna ur fattigdom. Ekonomen Branko Milanovic hävdar att globaliseringen har drivit fram ”den största omflyttningen av individuella inkomster sedan den industriella revolutionen”.

För många i de utvecklade länderna är det just problemet. De har ingenting emot att fattigdomen minskar i fjärran länder. Men om de tror att till exempel kineserna blir rikare till priset av att deras egna (inflationsjusterade) löner ligger stilla, vill de inte se ännu mer globalisering. Om deras egna samhällens rikaste också blir rikare är det bäddat för en revolt mot etablissemanget. Föreställningen om ”opålitliga eliter” är idealiskt stoff för populister som predikar att globaliseringen har gett de rika och mäktiga ännu mer pengar och makt.

Men den värld som populisterna vill återskapa, självförsörjande, egalitära stater isolerade från händelser i omvärlden, har aldrig funnits. Alla försök att stänga ekonomier – än mindre gränser – skulle misslyckas totalt.

Enda sättet att hejda den stigande vågen av destruktiv populism och förhindra glidningen mot skadliga protektionistiska åtgärder är att angripa människors reella ekonomiska bekymmer. En regerings främsta uppgift är att värna den sociala jämvikt som är ryggraden i demokratiska system. Ledarna får inte vika från globaliseringen utan ska styra den så att den gynnar medborgarnas intressen och välbefinnande.

Djärva initiativ mot ojämlikhet är livsviktiga. Utöver provisoriska åtgärder som förbättrar medborgarnas ekonomiska villkor måste ledarna arbeta ut system som garanterar att medborgarna får det bättre på lång sikt i en globaliserad värld. För det fordras kreativitet och förmåga att lösa problem och lyssna till andras synpunkter.

Makthavarna måste också samarbeta om att förbättra det globala styret. På senare år har de strukturer som finns på det området visat sig vara beklämmande bristfälliga, särskilt i fråga om beskattning och sysselsättning. På G20-möte i Kina som inleds på söndag ska man diskutera konkreta åtgärder för att minska ojämlikheten. Men ord räcker inte. Ledarna måste se till att de omsätts i handling.

Ju förr dess bättre. Omvandlingen av arbetsmarknaden till följd av framsteg i robotteknik och artificiell intelligens gör det bara svårare att reducera ojämlikheten. Som OECD har varnat för slår automatiseringen av manuella och repetitiva arbetsuppgifter mot de lågutbildade, alltså samma grupp som redan pressas av ekonomiska bekymmer.

Nästa år hålls viktiga nationella val i Europa och USA. Om populisterna triumferar äventyras många betydelsefulla sociala framsteg. Därför måste de nationella ledarna nu, i denna stund, klargöra att de kan och kommer att ta itu med ojämlikheten och situationen för dem som känner sig lurade av globaliseringen.

En seger för populismen skulle demonstrera att de politiska klasserna verkligen har svikit sina medborgare. Segern för Brexitförespråkarna i den brittiska folkomröstningen borde ha ryckt oss alla ur den bedrägliga föreställningen att vi på något sätt är immuna mot riskerna runt omkring oss. Det otänkbara kan ske. Populisterna kan vinna. Det är hög tid för de nationella ledarna att visa att de vet vad som pågår.

Översättning: Margareta Eklöf
Copyright: Project Syndicate

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.