Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Jenny Jewert: Sluta misshandla biblioteken

Foto: Magnus Bard

Tjänstemän ordnar namninsamling och aktörer som LKAB och Boliden protesterar mot planerna på nedläggning av Sveriges största geologiska bibliotek. Myndighetsbiblioteken för en tynande tillvaro.

Ny generaldirektör. Nya friska tag. Är det där med ett bibliotek för myndighetens anställda verkligen en så viktig sak? Låt oss effektivisera. Allt finns väl digitalt numera? Och besökssiffrorna har ju gått ned.

Konsultbolaget Ernst & Young får i uppdrag att ta fram en projektplan. 150.000 kronor och en powerpointpresentation senare finns en beskrivning av hur biblioteket vid Sveriges geologiska undersökning (SGU) ska läggas ned på sex veckor. Vecka 51 ska det vara städat. Bildningsljuset släckt.

Men vänta nu. Trodde någon verkligen att ett material insamlat under 160 år, alltsedan myndighetens bildande år 1858, i form av kartor, läderinbundna band, forskningsrapporter, inventeringar, monografier och internationella tidskrifter skulle gå att rensa, liksom i all hast, utan att det skulle väcka ett ramaskri? Trodde ledningen att det skulle räcka med att vidta vissa försiktighetsåtgärder som ”sluten destruering” för att undvika ”negativ uppmärksamhet i media” (citat ur projektspecifikation)?

Den tycks inte känna sin personal, i så fall. Eller för den delen bibliotekets värde för externa användare, såsom gruvnäringen, miljökonsulter, forskare och amatörgeologiska sällskap.

Tjänstemännen har ordnat namninsamling mot nedläggningen. Protestskrivelser har skickats från tunga aktörer som LKAB, Boliden, Kungliga Vetenskapsakademiens nationalkommitté för geologi, Naturhistoriska riksmuseet, samt prefekter vid de geologiska institutionerna vid lärosätena i Lund, Luleå, Göteborg och Stockholm.

Till saken hör att SGU:s bibliotek är Sveriges största bibliotek med geologisk inriktning. Vi talar om 100 000 böcker och institutionspublikationer, liksom äldre litteratur från 1700- och 1800-talet. Särskilt utmärkande är det stora antalet kartor, både historiska och nya, svenska och utländska. Kunskap som varit med och byggt landet. Mycket geologisk information har dessutom lång hållbarhet. På biblioteket finns också tidskrifter som The Syrian Geological Magazine. Frågan är vad som finns kvar i Syrien? Eller någon annanstans?

Nu är – till ledningens försvar – inte tanken att något unikt eller kulturhistoriskt intressant material ska förstöras. Planen att Geobiblioteket vid Uppsala universitet ska ta över SGU:s bibliotek kan också tyckas borga för resurseffektiv användning av skattemedel. Utifrån sett är det märkligt med två bibliotek med geologiskt fokus som ligger 50 meter från varandra (ett stenkast!).

Det problematiska är att Uppsala universitet bara är intresserat av att omhänderta 20 procent av det material som SGU har. Var de övriga 80 procenten av SGU:s samling kommer att hamna är oklart. Även om en del får stå kvar på myndighetens olika avdelningar, så blir materialet utan en kvalificerad biblioteksfunktion inte sökbart, tappar i användbarhet och riskerar på sikt att förskingras.

SGU:s personal uttrycker också en oro för materialet man lämnar bort till Uppsala universitet. Det lär komma tider när universitetsbiblioteket måste gallra och spara. I ett brev från Naturhistoriska riksmuseet beskrivs en utrensning som skedde för tio år sedan på Geobiblioteket som något utfört av ”klåpare”, som ”gallrade ut det mesta av de fysiska volymerna”.

En geolog på SGU berättar hur han i denna veva räddade en handkolorerad kartatlas från 1600-talet ur en container med räkskal och andra sopor. Den finns nu bevarad på Carolina Redivivas handskriftsenhet.

För att vara tydlig. Skriet efter besinning från Geolog-Sverige går inte att härleda ur åsikten att allt måste vara som det alltid har varit. De anställda på SGU ser gärna ett samarbete med Uppsala universitet kring det material som de båda myndigheterna kan axla ett gemensamt ansvar för, liksom kring upphandling av elektroniska resurser.

Men den besparing som projektledningen trodde var möjlig ser i bästa fall ut att bli ett nollsummespel. Kostnaden för digitala databaser och tidskrifter blir i stort oförändrad. SGU måste betala Uppsala universitet för den service bibliotekarierna ska ge geologerna på SGU. Lokalerna som i dagsläget rymmer SGU:s bibliotek är dyra att bygga om och magasinet utan fönster går knappast att använda till något annat än just magasin.

Dessvärre är händelseförloppet på SGU inte unikt. Efter samtal med Svensk biblioteksförening framtonar en bild av myndighetsbibliotek som försvinner ett efter ett, eller bantas hårt. Sida, Kemikalieinspektionen, SCB, Naturvårdsverket. När Smittskyddsinstitutets bibliotek genomgick en nedläggning för många år sedan, betalade forskare till och med ur egen ficka för att rädda och lagra material hos Kungliga biblioteket.

Generellt har det analoga materialet svårt att hävda sig, trots att mycket fortfarande inte finns digitalt eller är ekonomiskt motiverat att skanna och digitalisera. Eftersom biblioteken sällan nämns i regeringens instruktioner till myndigheterna blir de sårbara verksamheter för omstrukturering och besparing.

I en tid när tjänstemän ska fatta informerade beslut varje dag blir den överhängande frågan: hur säkrar myndigheterna sin informationsförsörjning? SGU har i uppdrag att tillhandahålla geologisk information för samhällets behov. Om inte SGU tar ansvar för att hålla sig med en rik, sökbar och välskött samling av analog och digital geologisk information, vem ska då göra det?

Kanske är det värt att skaka liv i systemet med ansvarsbibliotek, som skrotades 2009. Då hade särskilda bibliotek ett nationellt ansvar att underhålla kunskapsförsörjningen inom avgränsade, viktiga ämnesområden.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.