Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Lars Calmfors: Dags för släpp av pengar från helikopter

Euroområdet hotas av fortsatt långvarig stagnation. Det kan motivera att en mer expansiv finanspolitik finansieras med nya pengar, det som ekonomer brukar kalla helikoptersläpp.

Euroområdets ekonomiska återhämtning går fortfarande långsamt. Också i år väntas tillväxt och inflation bli låga, även om BNP ökar något snabbare än förra året. Det skapar farhågor för att lågkonjunkturen i euroländerna – som tidigare i Japan – ska övergå i långvarig stagnation och deflation.

Den utdragna europeiska lågkonjunkturen beror delvis på att de växande statsskulderna gjort det omöjligt för många länder att använda finans­politiken för att hålla uppe efterfrågan. I stället har stora offentliga utgiftsminskningar och skattehöjningar gjorts. Ansvaret för att motverka lågkonjunkturen har därför fallit på penningpolitiken. Europeiska centralbanken, ECB, har sänkt sin styrränta – som främst påverkar de korta räntorna – till nära noll.

Men de penningpolitiska åtgärderna har varit otillräckliga. Av det skälet har ECB valt att tillgripa så kallade kvantitativa lättnader. Centralbanken ska med nya pengar köpa långfristiga obligationer, främst statsobligationer, av den privata sektorn i alla euroländer (utom Grekland) för 60 miljarder euro i månaden fram till september 2016. Syftet är att sänka de långa räntorna.

Liknande kvantitativa lättnader tycks ha haft positiva konjunktureffekter i USA och Storbritannien. Men effekterna är mer osäkra i euroområdet. Det beror bland annat på att statslåneräntorna redan är mycket låga på de flesta håll.

Sedan ett par år förs en internationell diskussion om alternativ för penning- och finanspolitiken. Flera ekonomer har föreslagit så kallade helikoptersläpp av pengar. Termen introducerades av den amerikanske ekonomen Milton Friedman som använde liknelsen att en lämplig politik i en lågkonjunktur motsvarar att pengar släpps ner till hushållen från en helikopter. Tanken är att höjda transfereringar eller sänkta skatter finansieras genom tryckning av pengar och inte genom upplåning på finansmarknaderna. Det kan antas vara en mycket effektiv stimulanspolitik eftersom den kombinerar finanspolitik (som ökar hushållens disponibla inkomster) med penningpolitik (som ökar penningmängden och håller nere räntorna).

Ett radikalt förslag är att ECB ska trycka mer pengar och distribuera dem som gåvor till hushållen. Ett ­annat är att euroländerna ska finansiera högre offentliga utgifter/lägre skatter genom att låna nytryckta pengar (i huvudsak förstås i elektronisk form) direkt från ECB. Båda förslagen är förmodligen ogenomförbara: det första inkräktar på de nationella parlamentens rätt att bestämma finanspolitiken, det andra strider mot EU-fördragets förbud mot monetär finansiering av budgetunderskott.

Men monetärt finansierade finanspolitiska stimulanser kan komma till stånd även på annat sätt. Euroområdets regeringar skulle kunna utnyttja ECB:s köp av statsobligationer på andrahandsmarknaderna till finanspolitiska stimulanser. Köpen innebär nämligen att en del av statens obligationsskulder till den privata sektorn omvandlas till skulder i form av pengar (som aldrig behöver lösas in).

De räntor medlemsstaterna i euroområdet betalar för de obligationslån som ECB köper upp kommer nu att gå till ECB i stället för till privata placerare. Men ECB ägs av de nationella centralbankerna till vilka ECB:s ränteinkomster på de övertagna lånen kommer att överföras. De nationella centralbankerna betalar sedan dessa medel vidare till respektive statskassa. Därigenom skapas ett budgetutrymme för finanspolitiska stimulanser i de enskilda euroländerna. För att detta ska bli tillräckligt stort krävs att ECB låter en del av sina obligationsköp vara permanenta, vilket betyder att även ökningen av penningmängden blir bestående. Det krävs också att ECB inte betalar någon ränta (eller endast en låg sådan) på de kommersiella bankernas tillgodohavanden på ECB-konton där de medel som centralbanken köper obligationer för till slut hamnar.

Det beskrivna alternativet kräver djärvhet från både regeringar och ECB. Det skulle bryta mot det konventionella tänkandet bakom hela EMU-konstruktionen som prioriterat att skapa spärrar mot inflation. Euroområdet har emeller­tid nu hamnat i en helt annan situation med risk för långsiktig deflation och stagnation som kan kräva nya lösningar.

En permanent ökning av penningmängden i dag kommer så småningom, när konjunkturen blir mer normal, att innebära en engångshöjning av prisnivån i förhållande till vad den annars skulle bli. Men det kan inte ses som något stort problem. Risken med monetärt finansierade budget­underskott är i stället att de kan öppna portarna för sådana underskott i framtida situationer med stora inflationsrisker. Så eventuella beslut om en ”helikopterstrategi” måste bygga på en uppfattning om att dagens stagnationsproblem är så allvarliga att de kräver exceptionella lösningar. Man måste också konstruera spärrar mot framtida missbruk. Men det behövs kanske en sådan djärv strategi för att äntligen få fart på konjunkturen i euroområdet.

Den svenska konjunkturen är förstås avsevärt bättre än den europeiska. Men kanske borde även vi diskutera om en eventuell penningpolitik med kvantitativa lättnader kan vidga utrymmet för finanspolitik.

Lars Calmfors är professor i internationell

Lars Calmfors är professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.