Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Schymans paradox speglar samhällets motsägelsefullhet

Byter fot.
Byter fot. Foto: Roger Turesson

KOLUMNEN. Lena Andersson är författare och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

När kollektivistisk ideologi ligger bakom verklighetsskildringar och empiriska urval bör liberaler vara uppmärksamma. Men det är ju fler än nationalisterna som är kollektivister. 

Många hade trott att förra höstens, vinterns och vårens metoorörelse skulle föra Feministiskt initiativ in i riksdagen. I stället gick de kraftigt tillbaka, inte bara på riksplanet utan även i Stockholms kommun där de varit med och styrt senaste mandatperiod. Dagen efter valet intervjuades partiledaren Gudrun Schyman helt kort i Sveriges Radio och sa några principiellt intressanta saker som inte lämnar mig någon ro.

Hon sa att orsaken till partiets misslyckande – som alltså kom trots en medial partiskhet och draghjälp som saknar motstycke – var att valrörelsen präglats av rasism och sexism. Därför hade Fi inte lyckats få uppmärksamhet för sina frågor fastän Sverige det senaste året blivit varse, enligt Schyman, att landets arbetsplatser var ett veritabelt slagfält mellan könen, ett slagfält av sextrakasserier.  

Den som fåraktigt hänvisar till att relationen mellan könen är just en relation, en ömsesidighet, har inte förstått genusvetenskapens innersta hemligheter.

Det speciella med utsagan är hur tydligt den speglar vår tids vacklan mellan, låt säga, idé och materia. I det ena fallet, rasismen, är beskrivningen av verkligheten själva problemet. I det andra fallet, feminismen, är beskrivningen av verkligheten den yttersta sanningen om tillvaron som borde prägla politiken.

Genom omfattande vittnesmål hade det ju uppdagats hur kvinnor har det och hur män beter sig. Vittnesmål om kulturkrockar däremot, om islams utbredning i det offentliga rummet, känslor av utsatthet till följd av invandring, grovt våld i förorterna eller önskan om hårdare tag mot gängkriminalitet var bara diskurs, rasistisk diskurs. Det vill säga, ett perspektiv på verkligheten som säger mer om bäraren än om verkligheten, varför det bör förkastas tillsammans med bäraren.

Detta motsägelsefulla sätt att förhålla sig till konfliktlinjer går djupt in i vår offentlighet och ingen klarar att undvika det helt. Michel Foucault får tyvärr rätt hela tiden i att samhället sist och slutligen bara blir en kamp om diskurser, ideologiskt motiverade berättelser som olika falanger utifrån godtycke och egenintresse skär ut som sin favoritempiri bland all annan empiri i kaoset av fakta, och sedan kämpar för att göra marknadsledande.

Dock tror jag att det skulle gå att undvika med en annan sorts offentligt samtal som orkar ta tid på sig och bli uppmärksamt på just denna motsägelsefullhet som i långa stycken gör det offentliga samtalet helt retoriskt, och intellektuellt stympat. 

När saken gäller sextrakasserier ska vi således, enligt Schyman och de som hyllade metoo som en efterlängtad revolution, anse vittnesmål och generaliseringar utifrån dem vara ren och skär faktakungörelse om en samhällelig ofärd som politiken och civilsamhället bör ägna all sin kraft. Gestaltningen av två grupper som står mot varandra i ett slags slutstrid illustrerar bara det strukturella i förtrycket av kvinnan. Den som då fåraktigt hänvisar till att relationen mellan könen är just en relation, en ömsesidighet, och att de flesta män inte och så vidare, har inte förstått genusvetenskapens innersta hemligheter. 

Schemat ser ut ungefär som så: bristerna som vittnesmålen visat på ska åtgärdas med kurser i kvinnligt tänkande och genom att man slutar skydda förövarna och dalta med männen, samt förändrade maskulinitetsnormer. Männen har att anpassa sig till den mer civiliserade kvinnan så att hon äntligen kan erövra sin suveränitet och integritet.

I fråga om migration och integration byter Schyman och hennes meningsfränder världsuppfattning. I den frågan är det inte verklighetens slagfält som är bekymmersamt utan tilltaget att tala om verkligheten som ett slagfält. Att människor alls ser och skildrar världen på det sätt de gör är vad som behöver åtgärdas.

Och de har en poäng. För liberaler är det alltid värt att notera när det är antiliberal ideologi som styr varseblivning, problembeskrivning och regleringar. Men dessvärre styr den ju även Fi-feminismen och metoorörelsen. Man har bara valt olika fiender som ska korrigeras, varnas för och skrattas åt, bara andra normer som behöver förändras. Men själva tankefiguren är identisk: 

Efter att vittnesmål bekräftat teorin ska felet åtgärdas och utrensningar ske. Man ska sluta dalta med invandrarna och sluta skydda förövarna genom att gömma undan fakta om brottsligheten, och i stället börja berätta om vad de utsatt en för under hela skoltiden och livet igenom. Sedan ska de anpassa sig till den mer civiliserade svensken så att denne äntligen får sin suveränitet och integritet tillbaka. 

Det är som en kollektiv kognitiv dissonans. Vi är absolut och fullkomligt införstådda med när ett vittnesmål ska klandras som fördomsfullt och när det ska tas emot som alarmerande sanning och historiskt uppvaknande. Så välgörande det därför hade varit om Gudrun Schyman fått en fråga om denna paradox. 

För de två ideologierna borde ju annars förstå varandra mycket väl, båda oavbrutet orienterande efter grupptillhörighet, båda katastrofinriktade och upptagna av ett på förhand utsett fiendekollektiv som inte går att lita på, vilket leder vidare till analysen – alltid empiriskt och statistiskt grundad givetvis – att somliga borde flytta på sig och att andras värderingar måste moderniseras.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.