Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Orbán har skapat politikens lågprisbolag

KOLUMNEN. Maciej Kisilowski leder ett forskningscenter med inriktning på lagstiftningsfrågor vid Central European University i Budapest.

Europeiska socialdemokrater och amerikanska demokrater har utgått ifrån att arbetarklassen och minoriteterna ska bilda en progressiv allians. Politiker som Viktor Orbán vinner framgång genom att tänka tvärtom.

Liksom sovjetkommunismen och de båda världskrigen är den liberala ordningens krackelering en historisk omvälvning som tog sin början i östra Europa. Den ungerske premiärministern Viktor Orbáns populistiskt baserade idéer om ”icke-liberal demokrati” anammades snabbt av Polens de facto ledare Jaroslaw Kaczynski och gör nu inbrytningar i västvärlden – först i och med folkomröstningen om Brexit i Storbritannien och sedan Donald Trumps vinst i det amerikanska presidentvalet.

Nu när vi har hunnit en bit in i 2017 står det klart att demokratin har drabbats av en svår åkomma. Det må ha framstått som osannolikt att Orbán och Kaczynski – båda jurister utbildade under kommunisttiden – skulle kunna bli politiker med globalt inflytande. Men deras strategi är densamma som rekommenderas företag som vill nå framgång med en ny produkt. De försöker inte tilltala alla utan deras målgrupper är noga utvalda segment av ”väljare-kunder” som får exakt vad de vill ha.

Populister som ser liberalismen som en styggelse vänder sig inte bara till reaktionärer som vill återupprätta traditionella hierarkier utan även till arbetare som fruktar arbetslöshet och social degradering. Resten av samhället – etniska, religiösa, ideologiska minoriteter och den ”kreativa klassen” i städerna – får bli opposition.

Politiker som Orbán undergräver framgångsrikt idéer som europeiska socialdemokrater och amerikanska demokrater har värnat om sedan 1960-talet: att arbetarklassen och minoriteter måste bilda en progressiv allians för att möta konservativa krafter. Denna ”tillsammans är vi starka”-strategi verkar vettig men den har tre viktiga brister som motståndarna har lyckats utnyttja.

För det första är arbetarklassens och minoriteternas ekonomiska intressen ofta motstridiga, eftersom dessa två grupper konkurrerar med varandra om arbetstillfällen och sociala förmåner. Detta gäller i synnerhet när takten i tillväxten är låg och fördelningen av den gemensamma ekonomiska kakan ett nollsummespel. Ska den ungerska regeringen avsätta medel till romska barns utbildning eller ska den satsa dem på omskolning av etniskt ungerska arbetare som har blivit av med jobbet?

För det andra håller arbetare ofta fast vid traditionella konservativa värderingar. Även om en bonde i östra Polen och en fabriksarbetare i Michigan när de får något i gengäld kan förmås att ge stöd åt gayrörelsen eller kvinnors kamp för jämlikhet, har arbetarklassen i allmänhet visat svalt intresse för sådana frågor.

Orbán och Kaczynski når sina framgångar genom att frikoppla det som kunderna efterfrågar från kostsamma tillägg, vilket är en grundbult i modern marknadsföring. Precis som Airbnb erbjuder oss boende utan att behöva betala för ett hotells lullull lockar de väljare i arbetarklassen med ekonomiska förmåner utan krav på att minoritetsrättigheter samtidigt ska stärkas.

För det tredje verkar socialt dominerande grupper se ett värde i sig i att trakassera minoriteter och flera forskare har visat att detta kan vara ett mycket effektivt politiskt redskap.

I affärsvärlden är det allmänt känt att framgångsrika produkter inte bara är nyttoföremål utan även något som ger kunden en speciell tillhörighet. Orbán och Kaczynski erbjuder väljarna en tillhörighet som gör att de kan känna sig överlägsna ”de andra”. Sådana låga känslor uppmuntras faktiskt av företag som producerar dokusåpor, och när Donald Trump ledde en sådan, ”The Apprentice”, lärde han sig troligtvis ett effektivt politiskt redskap: att underblåsa rivalitet.

Populister av Orbáns och Kaczynskis snitt kan bortse från frågor som de anser vara oviktiga, exempelvis mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Deras enda ledstjärna är att tillfredsställa sina kunder. Konstigt nog verkar inte heller den ekonomiska tillväxten engagera dem särskilt mycket.

I Ungern skedde en ganska stark återhämtning efter svackan 2008, men landets ekonomi har nu bromsat in och i såväl Polen som Storbritannien är de höga kostnaderna för den kurs som ledarna har valt uppenbara. Och om Trump håller fast vid sin protektionistiska linje kommer hela världen troligtvis att drabbas av en lågkonjunktur.

Negligerandet av tillväxten kan visa sig vara ett ödesdigert misstag, men det kan också bli en väg till framgång. Att bygga en dynamisk ekonomi i ett slutet samhälle kanske inte är möjligt, men om väljarna i vissa länder anser att den nationella identiteten är viktigare än ekonomisk tillväxt spelar detta ingen roll.

De kanske tycker att stagnation är ett pris de gärna betalar för det de helst vill ha: en värld som de känner sig hemma i och där staten garanterar den dominerande gruppens tillhörighet och stolthet på ”de andras” bekostnad.

De av oss som har levt i Orbáns och Kaczynskis värld vet att deras idéer inte är en tillfällig förvillelse utan en noga formulerad, innovativ politisk strategi som kan visa sig bärkraftig. Om ett par decennier kanske vi får blicka tillbaka och fråga oss hur den liberala demokratin som är så komplex och har så många inre motsättningar kunde bestå under så lång tid – om inte progressiva människor ser 2016 som en väckarklocka och även de blir innovativa.

Översättning: Claes Göran Green

Copyright: Project Syndicate

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.