Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Maja Hagerman: En historia om oss alla

I berättelserna om det som samerna har varit med om framträder den intolerans och de hårda krav på likhet som länge präglade Sverige. Inte minst forskarvärlden skulle behöva granska sin egen roll.

Det är en smärtsam historia som har dokumenterats i vitboken om Svenska kyrkan och samerna. Den är gjord i samarbete med institutionen för idé- och samhällsstudier vid Umeå universitet och av de cirka 30 artiklarna i vitboken har jag själv skrivit en.

Precis som andra hade samer ingen religionsfrihet. Ingen annan tro än luthersk kristendom var tillåten, det slogs fast vid Uppsala möte år 1593. För svenska medborgare var det länge nästan omöjligt att lämna statskyrkan. Samernas traditionella tro var förbjuden. Den som använde trumma, själva kärnan i samisk religion, riskerade dödsstraff, och att jojka var att ha samröre med djävulen. Straffet för spådom och signerier försvann helt ur lagboken först 1942, och att villkorslöst gå ur Svenska kyrkan blev möjligt först år 1952.

Det fanns en stark föreställning förr om att alla svenskar var lika, etniskt sett. Det var inte sant, men på något sätt blev det ändå det för att man faktiskt trodde så. Sverige framställdes som homogenitetens stolta idealsamhälle. Man sade att förklaringen till fred, lugn och välstånd var just att detta var ett så homogent litet land.

Men alla som sett en karta vet hur vidsträckt riket är. I ena änden levde de osynliggjorda minoriteter vars barn kunde tvingas lämna hemmet för att fostras i skolor, arbetsstugor och nomadskolor där man var förbjuden att tala sitt språk.

Det räckte inte att lära de samiska och finska barnen svenska. De skulle också hindras att använda sitt modersmål. På samma sätt hade det varit vid kristnandet. Det räckte inte med mission. Man måste utrota det gamla, skövla heliga platser, slå sönder gudabilder och konfiskera trummor. Barnen fick inte heller heta de samiska namn som deras föräldrar ville ge dem. Prästen skrev dit något svenskt i stället i kyrkboken. För enkelhets skull kunde det bli ”Per” som namn på alla pojkar i en familj där det fanns flera bröder i syskonskaran. Detta främmande namn bar man sedan hela livet. En stämpel på att den egna identiteten inte dög.

Ärkebiskop Antje Jackelén skriver i förordet till vitboken om Svenska kyrkan och samerna: ”Vi har ett ansvar att ta: för vår del i Sveriges koloniala historia, för våra svårigheter att bearbeta den.”

Men perspektivet bör vidgas. Kyrkans vitbok bör följas av en kommission som granskar hur statens ämbetsmän hanterat gränser och markrättigheter när gruvdrift, vattenkraft och skogsbruk byggts ut och gett oss alla stora rikedomar. Känsligt är det, så klart. Just nu pågår en process där Talma sameby har stämt staten för bristande samråd i frågor om mark och rättigheter.

Det skulle även behövas en vitbok om samerna och universitetsvärlden där vetenskapens roll granskades. För den lärda världen bidrog starkt till att de boende i norr utpekades som lägre stående och främlingar. I nedsättande ord drog kulturhistoriker gränser mellan högre indoeuropeiska folk och andra som var främmande och mer primitiva. Det kunde heta att samer och finnar tillhörde en mongolisk ”ras” som egentligen inte hörde hemma här.

 

Barnen fick inte heller heta de samiska namn som deras föräldrar ville ge dem. Prästen skrev dit något svenskt i kyrkboken.

 

Normala etiska gränser överträddes också. Man grävde upp deras kranier på begravningsplatser för att de skulle ingå i anatomiska samlingar. Man tog offerstenar från deras heliga marker för att ha i samlingar om religion och folktro. Och i de områden som sedan länge använts för jakt, fiske, renskötsel och att samla bär och örter kunde vetenskapsmän kartlägga geografin och peka ut okänd vildmark – en obefolkad vild natur. Men en sorts kulmen nåddes när rasbiologer kom till Lappland med budskapet att människor söderöver representerade en högre sort med rätt att ta för sig.

Intressantast är frågan hur allt sammanverkat: utrotandet av tron och traditionen, den förlorade identiteten i namn, språk och jojkens förbjudna sånger. Uppifrån inpräntades att det egna var något att skämmas för, något primitivt som hade med barbari och ockultism att göra. Samtidigt gjorde staten anspråk på mark och naturtillgångar.

En ansats till granskning av vetenskapens roll gjordes då Forum för levande historia fick i uppdrag av regeringen att inventera forskningsbehovet om rasbiologin år 2005. Men Forums rapport bidrog dessvärre till fortsatt mörkläggning, då den slog fast att den rasistiska rasbiologin var i stort sett välkänd och färdigutforskad. Inte med ett ord nämndes att vetenskapen behöver se, höra och förstå de samiska historier och minnen av det förflutna som nästan varje familj bär på av hur ”vetenskapliga läror” bidragit till att legitimera förtryck.

Medicinare, biologer och ärftlighetsforskare drev den lobbykampanj som ledde till att det rasbiologiska institutet kom till. Chefen Herman Lundborg var docent vid universitetet i ett vetenskapligt ämne han kallade rasbiologi. Som många av sina forskarkollegor var han övertygad om att han hade kunskap och redskap för att i framtiden skapa en mer sund och rasren folkstam.

Samernas historia handlar om oss alla i Sverige. Men det ligger en utmaning i att öppna sig för det som varit. Kyrkan går före, fler borde följa. Men frågan är om vetenskapssamhället vill se sin egen historia.

Fakta. Maja Hagerman

Maja Hagerman är författare, vetenskapsjournalist och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.