Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Maja Hagerman: En rasbiologs förklädnader

Herman Lundborg behärskade konsten att inte säga vad han menade men ändå få det sagt. Först när han lämnat Statens institut för rasbiologi började han öppet hylla Hitler.

Efter morden i Trollhättan och raden av brinnande flyktingförläggningar har Jimmie Åkesson inte velat svara på frågor om varför en lokalavdelning inom partiet lägger ut adresser till flyktingboenden, samtidigt som SD-vänliga Facebookgrupper bubblar av inlägg som hetsar om att tända på. Åkesson har tagit avstånd från våldet i ett inlägg på Facebook. Men många har tyckt att det har varit alldeles för lite, att han om någon måste visa ett helt annat ledarskap.

När Jimmie Åkesson gick med i  Sverigedemokraterna 1995 var det ett annat parti än i dag. I Trollhättan exempelvis hade man haft en lokalordförande som var musiker i vitmakt-världen. Han hade spelat i ett band vars medlemmar dömts för grov misshandel efter att ha attackerat somalier mitt i stan så att de fått livshotande skador.

Deras musik skrevs det uppskattande om i ungdomsförbundet SDU:s medlemstidning. Just 1995 spelade bandet under namnet ”Somalia kickers” in låtar som ”Åk hem” och ”Blattesvin”.

Att som mycket ung gå med i konstiga, extrema politiska rörelser är inte helt ovanligt. Men det vanliga är att man går ur när man blir äldre. Jimmie Åkesson och hans äldsta partivänner gjorde inte det. De bytte ut partiets gamla fascistinspirerade symbol och satte dit en blåsippa i stället, trädde över en kostym, skrev om programmet och fick partiet att framstå som alltmer salongsfähigt. Det var deras brinnande och långsiktiga engagemang som gjorde förvandlingen möjlig.

På senare år har jag arbetat i arkiven med historien om den svenske rasbiologen Herman Lundborg, och lärt mig en del om förvandlingsprocesser. I  efterhand går det att jämföra vad som sades offentligt med vad som yttrades privat. Lundborgs grova värderingar och flagranta rasism mötte man på 1920-talet i förklädnad. Han behärskade konsten att inte säga vad man menar – men ändå få det sagt. Sällan yttrade han sig själv om sämre och bättre sorters människor. Grovt nedsättande omdömen fick andra framföra, men han såg till att texterna publicerades. Och att läsarna hittade dem.

I privatbreven framgår hur noga han var med att inte yppa sina verkliga åsikter offentligt. Somligt måste man hålla tyst om, ifall man vill nå respekt och inflytande. Så 1921 beslutade riksdagen att ge Lundborg uppdraget som professor och chef för det nyinrättade Statens institut för rasbiologi.

När ett svenskt nazistparti bildades 1924 skrev han ett hemligt brev till dess tidning Nationalsocialisten om att han stödde rörelsen. Men han bad meningsfränderna att inte nämna hans namn eller rasbiologiska institutet i sin tidning. Det skulle göra mer skada än nytta.

Även Lundborgs vänner i Tyskland stödde den framväxande nazismen samtidigt som de gjorde vetenskaplig karriär. I sina skrifter antydde de tankesammanhang och lade ut grundförutsättningar: människor har inte lika värde, urval måste göras, svåra beslut fattas. Det hägrande målet var att avla fram en bättre människosort i framtiden med hjälp av ”rasläror” och rashygien.

När Hitler kom till makten blev det tydligt vad idéerna egentligen innebar. Avskaffa demokrati och opposition, stöt ut ”rasmässigt” oönskade, tvångssterilisera hundratusentals, mörda oönskade patienter på sjukhusen, organisera folkfördrivningar – och förintelse.

Lundborg visste att det kunde vara viktigt att inte skrämmas. Alltför eldiga domedagspredikningar gjorde mer skada än nytta. Framför allt inom folkupplysning måste budskapet vara människovänligt och humant, gärna positivt. ”Känn dig själv, din släkt och ditt folk” kunde en glad appell lyda som sändes till bildningsförbund och släktforskarrörelsen: Gör skallmätningar och rasbiologiska undersökningar på alla dina släktingar och sänd in resultatet till rasbiologiska institutet.

Varför ville han samla in tiotusentals fotografier och blodprover, data om individuella personers hår- och ögonfärger, skallmått och släktförhållanden på institutet? Syftet var storslagen befolkningsförbättring. Men hur skulle den gå till? Det sade han aldrig. Först när han gick i pension och inte längre behövde förställa sig, började Lundborg öppet hylla Hitler. I Berlin 1935 slog han fast att judarna måste bort från Europa.

Alla de förklädnader Lundborg använde får mig att tänka på förvandlingar och mångbottnade budskap i  dag. Hur grova värderingar framförs på ett ställe, snällhet på en annan. SD:s partiledare skriver att han tänder ljus och vill att vi alla ber för ett alltmer splittrat Sverige. Samma månad kallar hans parti till demonstration i flyktingmottagandets Trelleborg. Flera kända nazister kommer dit, även i uniform, och applåderar SD-riksdagsmannen Kent Ekeroths eldiga tal om flyktinginvandring och Sveriges undergång, när han manar åhörarna att ”ta vårt land tillbaka”.

Efter mötet konstaterar man inom en ny nazistisk organisation, Nationell framtid, att man inte är intresserad av att konkurrera med SD. Ju fler ”nationellt vänliga alternativ” som finns desto bättre, skriver man på Facebook, enligt Expo. De tycks se det som att man har olika roller. Någon kommenterar att Nationell framtid kan ”ta ut soporna” i det tysta medan SD agerar ”på stora scenen”. En kommentar som gillades.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.