Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Hux flux försvinner friheten som LSS gav

KOLUMNEN. Maja Hagerman är författare, vetenskapsjournalist och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

I ett rekommenderat brev kom beskedet: Blindhet innebär inga ”betydande svårigheter i den dagliga livsföringen” – rätten till ledsagning enligt LSS är indragen.

Livet är inte rättvist. Min barndoms lekkamrat om somrarna hade problem med sin syn. Men vi hade roligt. Satt i timmar och ritade kläder till våra klippdockor eller cyklade till havet för att kasta oss i från klipporna.

Men hennes ögon blev sämre. Vissa somrar var klippornas grå former alldeles suddiga, och hon behövde stöd på ojämnt underlag. Lekarna med sax och penna blev också alltmer av en kamp. Med dubbla par tjocka glasögon på sin lilla näsa försökte hon ändå fortsätta.

Sedan kom ungdomstiden med ständiga ögonoperationer, sjukhusvistelser och tvära kast mellan hopp och förtvivlan: skulle synen bli bättre eller sämre? När hon fyllde 31 var den helt borta.

Depressionen som följde tog år för att ge vika. Men fantastiskt nog reste hon sig igen. Byggde ett liv, skaffade sig yrke, kunde bilda familj och bli mamma. Dessutom blev hon framgångsrik. I dag är hon en välkänd programledare på Sveriges Radio. Men hon är också tydlig: Det hade inte gått utan LSS.

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, var en stor reform som trädde i kraft 1994. En frihetsreform för att personer med allvarlig funktionsnedsättning skulle få leva mer som andra och få hjälp exempelvis med ledsagning eller personlig assistans.

I juli 2015 fick min vän ett rekommenderat brev på posten där det stod att hennes rätt till LSS blivit indragen. Blindhet innebar nämligen inga ”betydande svårigheter i den dagliga livsföringen”, som det heter i lagtexten. Det är något Kafka-liknande över detta. Ett livsomstörtande besked i form av ett svävande svar. Man gör ”en ny bedömning”. Hennes behov hade inte ändrats. Hon var lika icke-seende som alltid. I över 20 års tid har hon haft rätt till ledsagning enligt LSS. Men så slogs tillvaron plötsligt sönder. Inte för att lagen ändrats. Men för att den i prejudicerande rättsfall börjat tolkas strängare.

LSS är en reform som kostar nästan 30 miljarder varje år, och den ger en ofantligt ökad frihet och självständighet till dem som berörs. Om man kan yrkesarbeta med stöd av LSS så slipper man sjukersättning. Gravt funktionshindrade kan bo hemma med assistans i stället för att leva på institution. Eftersom den största delen av kostnaden är löner så kommer en hel del också tillbaka som skatt. Ja, man kan vrida och vända på detta.

Sveriges Kommuner och landsting, SKL, har arbetat juridiskt för att kommunerna ska kunna dra in på de stora kostnader reformen innebär. Förvaltningsdomstolarna har ofta följt SKL:s linje och stramat åt praxis. Så det som hänt min vän och många andra är alltså en del av en större rörelse i tiden.

Myndigheterna söker på bred front efter sätt att spara, både inom kommunernas socialtjänst och i den statliga Försäkringskassan. Hjälptimmar till funktionshindrade verkar användas som en töjbar resår man kan dra i vid behov. Bland andra Bengt Westerberg, som var socialminister när reformen infördes, har slagit larm om att det nu pågår en nedmontering av LSS. Men ingen politiker i ansvarig ställning vill naturligtvis tillstå det.

För ett år sedan, under pågående flyktingkris då alla undrade hur det utökade flyktingmottagandet skulle bekostas, fick finansminister Magdalena Andersson frågan om var i de offentliga finanserna det skulle gå att göra nedskärningar. Förutom biståndet och sjukskrivningarna nämnde hon då assistansersättningen.

I december ställde sedan regeringen nya krav på Försäkringskassan i ett regleringsbrev inför kommande år. Statsrådet Åsa Regnér gav order om en strängare tillämpning av LSS. I en direkt uppmaning skrev hon: ”Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen". Ministern har motiverat detta med att man vill stoppa fusk, överutnyttjande och att pengar används fel.

Missbruk och brott vill alla självklart komma åt. Men då brukar man ta till bättre regelverk, kontroller, uppföljningar. En order om strängare bedömning av LSS för att komma åt antalet timmar är något annat. Kriminaliteten kan inte stoppas av att man drar in hjälptimmar.

Många funktionshindrade vill och kan arbeta. Av väl förståeliga skäl behöver de stöd. Så vad finns att vinna mänskligt, moraliskt – eller ens samhällsekonomiskt – på att dra undan golvet? Vore det inte bättre att uppmuntra yrkesverksamma i stället för att dra in stöd, och tvinga människor som inte vill det att leva på sjukersättning? 

Många funktionshindrade tvingas nu leva i stor osäkerhet. Som om livet inte vore kämpigt nog som det är. Som om det min barndomsvän redan varit med om inte räcker. Maktlöshet och utsatthet gnuggas in.

Någon långsiktig framtidsplan, känsla av trygghet och förutsebarhet ska man inte ha. Den nya tidens läxa, som funktionshindrade nu får lära sig, verkar i stället handla om att inse att man är ett hjon. Någon som kostar, någon som får.

I tacksamhet ska man ta emot sitt bidrag. Men också veta att man hux flux lika gärna kan bli utan. Så fort det görs ”en annan bedömning”.

maja.hagerman@gmail.com

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.