Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Maja Hagerman: Vetenskapen speglad i en ikon

Berättelsen om Marie Curie fångar den moderna vetenskapens ideal. Men bakom beslutet att inte ta patent på radium låg inte bara oegennytta utan också medveten strategi.

Nobeldagen är här med glänsande guldmedaljer i starkt ljus från kameror i direktsändning. Festernas fest med hyllandet av enskilda, för det mesta manliga, genier följer jag gärna på tv. Men i år blir det nog med en lite annorlunda blick efter att ha läst en bok om vetenskap och celebritetskultur.

Den handlar om Marie Curie. Två gånger fick hon Nobelpriset, för sin forskning om fenomenet radioaktivitet och för upptäckten av grundämnena polonium och radium. Sitt första Nobelpris, det i fysik år 1903, delade hon med bland andra sin make. Det andra, i  kemi, fick hon ensam år 1911.

Hon är den enda kvinna som fått priset två gånger, och den enda person över huvud taget som tilldelats det inom olika vetenskaper. Hon dog i  sjukdom orsakad av strålskador. Och numera är hon nästan upphöjd till ett vetenskapligt helgon, eller i alla fall en ikon som format allmänhetens bild av modern vetenskap.

Makarna Pierre och Marie Curie forskade tillsammans i ett kallt och dragit skjul med asfaltgolv och läckande glastak på en teknisk högskola i Paris. De hade ingen framträdande ställning i  den akademiska världen, så det väckte en enorm uppståndelse när de fick Nobelpriset.

Hon hade mödosamt malt tonvis med pechbländeslagg för att få fram nästan ovägbara mängder av ett tidigare okänt och underligt grundämne, som visade sig som en stark strålning. Ämnet hade märkliga egenskaper och verkade bland annat kunna bota cancer. När Marie Curie lade fram sin doktorsavhandling hade hon isolerat ett tiondels gram radiumklorid och bestämt radiums atomvikt till 225.

Legenden om Marie Curie sammanfaller med ett modernt vetenskapsideal. En nästan mytisk aura omger de idealistiska makarna, inte minst deras beslut att inte ta patent på radium, och därmed inte heller dra fördel av ämnets kommersiella sida. Curies hyllade vetenskap för dess egen skull. Men i boken ”The making of Marie Curie” skriver Eva Hemmungs Wirtén att det fanns något annat bakom oegennyttan.

Hemmungs är professor i vid Linköpings universitet och forskar inom kulturhistoria om upphovsrätt, patent och varumärken. Utifrån brev, laboratorieanteckningar, tidningsartiklar och biografier fångar hon Marie Curie vid några tillfällen under karriären, och visar elegant hur medvetet och smart Marie Curie förstod att bevaka sitt eget varumärke, som megakändis och kulturell ikon.

Den oegennyttiga gåvan var ett ledmotiv hos henne. Beslutet att inte ta patent på radium framhöll hon som storslaget ideologiskt. Men Hemmungs uppmärksammar att när Marie Curie, tillsammans med sin make, upptäckte och isolerade radium, så hade Pierre redan flera patent och inkomsterna var viktiga för familjen.

En hake var dock att Marie Curie själv enligt fransk lag inte kunde äga, och därmed inte själv ta patent på sina upptäckter. Alla priser hon vann och alla pengar hon tjänade tillföll honom. Så beslutet var på sitt sätt en relevant strategi i ett hopplöst läge. Hon kunde inte äga juridiskt, men genom en storståtlig gåvogest kunde hon ändå framträda som det nya gåtfulla ämnets ”moder”. Den goodwill och aura av idealitet som det medförde, gjorde henne särskilt tätt förknippad med sin upptäckt.

När maken dog i en olycka 1906 tog Marie Curie över hans professur vid Sorbonne, och framträdde som själva personifieringen av den osjälviskt sanningssökande forskaren. Ren, altruistisk och höjd över världsliga futiliteter som kön, makt, titlar och pengar, ja till och med närgånget skvaller om otillbörliga förbindelser. Sådant skvaller som blev feta rubriker i pressen. I  Stockholm plågades Nobelkommittén av skriverierna om hennes kärlek till den gifte kollegan Paul Langevin, och man bad henne diskret att inte komma hit för att hämta sitt pris år 1911. Men hon kom ändå och höll en föreläsning om sin forskning som var full av ”jag”, ”mig” och ”vi”. Reste sig sedan ur skvallerpressens grepp än mer stärkt och respekterad.

Hemmungs söker efter egennyttan i  oegennyttan. Inte för att plocka ner fixstjärnan Marie Curie, utan för att synliggöra vilken betydelse varumärken och patent hade för hundra år sedan inom vetenskapen. I dag är den vetenskapliga världen till stora delar genomsyrad av upphovsrätter och en djungel av licenser. Statliga universitet tar patent på offentligt finansierad forskning, som ett sätt att marknadsföra sig. Forskare kan få skriva på avtal om att inte avslöja sina resultat därför att de i första hand ska leda till patent.

En enda vetenskaplig artikel kan ha hundra författare grupperade i olika konsortier när den publiceras. Och innehavet av ett enda patent kan vara fördelat mellan flera olika universitet, grupper och korporationer.

Men i dag är det Nobeldagen, en dag för glittrande tiaror, enskilda genier och fantastiska blomsteruppsättningar. En dag att fira det oegennyttiga forskandet för mänsklighetens bästa. Nobel gav bort en väldig förmögenhet som han gjort på dynamit, och med den gåvan kunde ett urstarkt varumärke skapas. Nu ska prisregnet på 40  miljoner kronor återigen gestaltas i ett överdådigt generöst bjudande på middag, inför hela världens blickar.

Fakta. Maja Hagerman

Maja Hagerman är författare, vetenskapsjournalist och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.