Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Annie Lööf och Centern är nere på jorden igen

Other: Claudio Bresciani/TT

KOLUMNEN. Margit Silberstein är journalist och fristående kolumnist i Dagens Nyheter. Hon har tidigare varit inrikespolitisk kommentator i SVT.

Magin har gått förlorad, även om Annie Lööfs personliga förtroende är fortsatt stort. Ju mer valet närmar sig, desto mer kommer Centerledaren att granskas.

Människor dras till en vinnare, det är skönt att finnas med på segertåget. Annie Lööf var en tid magneten, vars kraft verkade springa ur framgång som föder framgång. Nu bedarrar medvinden, som var en spegling av Anna Kinberg Batras motvind. Vad är Annie Lööf utan Anna Kinberg Batra?

När Kinberg Batra var partiledare var Centern och Moderaterna kommunicerande kärl. Förr, när Liberalerna var folkpartister, var det mest de som bytte väljare med Moderaterna. Men väldigt lite är sig likt i politiken.

Analysen av förra årets lämmeltåg från Moderaterna var att de så kallade Reinfeldtväljarna la benen på ryggen och flydde till Annie Lööf efter att Anna Kinberg Batra den minnesvärda dagen 19 januari 2017 deklarerat att hon ville fälla regeringen, överta makten och därmed göra sig beroende av Sverigedemokraterna. I den stunden uppfattades Annie Lööf som en trygg hamn av medmänsklighet, alliansens mest rakryggade, en som stod upp för det som blivit Fredrik Reinfeldts signum. Öppna hjärtan och en avsky mot Sverigedemokraternas politik.

Ska det bli något regeringsskifte efter valet är kannibalism dödfött.

Så var berättelsen, men slutsatsen stämde inte riktigt. De moderata flyktingarna ville hem igen, trots att Moderaterna har skärpt sin asylpolitik till oigenkännlighet jämfört med hur den var för inte alls så länge sedan. Det senaste beskedet är att Moderaterna vill införa ett tak för hur många asylsökande Sverige ska ta emot.

Och Ulf Kristersson har ingen annan uppfattning än Anna Kinberg Batra i regeringsfrågan, han är beredd att styra Sverige även med aktivt stöd av Sverigedemokraterna. Så den mest närliggande logiken är att de som gick till Centern helt enkelt bara ville ha en ny moderatledare, som kunde ge Stefan Löfven en match. 

Annie Lööfs magi var till låns. Vad gör hon nu? Om den tidigare strategin - om än outtalad - var att med ökat väljarstöd i ryggen gå från okrönt till krönt alliansdrottning på Moderaternas bekostnad, behöver den antagligen justeras. Visserligen hade Annie Lööf fortfarande störst förtroende bland partiledarna i den senaste mätningen, men Ulf Kristersson klättrar. Och ska det bli något regeringsskifte efter valet är kannibalism dödfött.

Samtidigt hoppas Annie Lööf att hon även i fortsättningen kan vara en portalfigur för borgerliga väljare som inte vill att deras folkvalda ska ha något med Sverigedemokraterna att göra. Men även bland dem finns de frustrerade, de som sviktar och ser den här mandatperioden som fyra svåra och förlorade år. Med en riksdag som består av en icke socialistisk majoritet och en regering som tillåts föra en politik med Jonas Sjöstedts igenkännbara avtryck.   

Centern är alliansens mest generösa parti i flykting- och invandringspolitiken. Kanske kan det attrahera besvikna socialdemokrater, som inte gillar att Stefan Löfven skryter om att Sverige är bland de länder som har EU:s hårdaste flyktingpolitik. Men Centern söker någon sorts jämvikt och är mån om att inte framstå som invandringsvänligt i överkant, det kan ge associationer till en tidigare vision på lång sikt om fri invandring. Sans och balans. Förena medmänsklighet med ordning och reda, är ledord som ska ta ner visioner på jorden och inte fjärma Centern oöverstigligt långt från de andra allianspartierna.

Annie Lööf är en tydlig röst i kampen mot sexuella övergrepp mot kvinnor och barn. Hennes engagemang verkar komma djupt inifrån, men hon är inte ensam om sitt förhållningssätt. Det är många som säger "me too". Vem som skördar de politiska frukterna handlar om trovärdighet, det är en fördel för Annie Lööf.

Skillnaden och ojämlikheten mellan stad och land, det som Centern tycker om att kalla klyvningen, är ett annat tema, som Centern och Annie Lööf hoppas på. Klyvning var ledord redan på Maud Olofssons tid, men med hennes tjockare norrländska "l". Och Stefan Löfven flyttar ut myndigheter från Stockholm och reser runt i landet och pratar med den kategori väljare som kallas folket.

Regeringsfrågan kommer att förfölja partierna ända in i kaklet, för att citera ett av Ulf Kristerssons favorituttryck. Annie Lööf kommer inte undan. Hon har sagt att det vore en välgärning om alliansen kunde lämna ett gemensamt besked om hur de vill styra Sverige. Men inget tyder på en annalkande välgärning. Lööf är tydlig med att hon inte vill göra sig beroende av Sverigedemokraterna. Hon avvisar även Stefan Löfvens locktoner om samarbete. Hennes löfte är att inte bryta sig loss från alliansen "för att Stefan Löfven ska få sitta kvar vid makten".

Alliansbygget ska hållas samman till varje pris. Och om Moderaterna och Kristdemokraterna skulle lämna alliansen och bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna skulle Annie Lööf hellre ställa sig utanför och vara ett oppositionsparti, förklarade hon i en intervju i SVT:s "Agenda" för en tid sedan. Journalisttjat, säger en del om regeringsfrågan. Men Annie Lööf kommer att granskas och pressas på fler svar. 

Glansen har falnat, triumfvagnen har bromsat in och tillvaron har återgått till gammalt vanligt gnetande. Återstår att se hur Annie Lööf klarar den utan Anna Kinberg Batra.

Margit Silberstein är journalist och fristående kolumnist i Dagens Nyheter. Hon har tidigare varit inrikespolitisk kommentator i SVT.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.