Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Åsa Romsons bittra tårar har blivit hela Miljöpartiets

Början till slutet? Åsa Romson och Stefan Löfven på presskonferensen om Sveriges nya migrationspolitik, november 2015.
Början till slutet? Åsa Romson och Stefan Löfven på presskonferensen om Sveriges nya migrationspolitik, november 2015. Foto: Janerik Henriksson/TT

KOLUMNEN. Margit Silberstein är journalist och fristående kolumnist i Dagens Nyheter. Hon har tidigare varit inrikespolitisk kommentator i SVT.

 

Även om MP skulle framstå som trovärdigt när det återgår till sin gamla flyktingpolitik är det inte självklart att det lockar några större väljarskaror.

Miljöpartiet har varit med om att förvandla svensk flyktinglag till en av EU:s hårdaste. Inför valet i höst tänker partiet backa bandet och återigen profilera sig på en generös migrationspolitik. Men MP riskerar att väljarna inte litar på att omsvängningen är på riktigt. Och de som gör det kanske skräms bort.

Den 24 november 2015 grät Åsa Romson. Som vi förstod det rann hennes tårar för svikna ideal och en krossad självbild. Hennes parti, riksdagens mest gästfria i förhållande till asylsökande, skulle bygga murar tillsammans med Stefan Löfven. 

I dag, drygt två år senare, är det som om partiet fortfarande är i sorg. Gustav Fridolin verkar ledsen, språkrörskollegan Isabella Lövin sammanbiten. Den enda i partiets ledning som utstrålar hopp och tro på en framtid för Miljöpartiet är Alice Bah Kuhnke. I övrigt råder mest en stämning av uppgivenhet, förmedlar miljöpartister jag talat med. 

Många skulle vilja se kulturministern som språkrör i stället för Gustav Fridolin, Bah Kuhnke har själv gett uttryck för att hon är med på noterna. Hon är omtyckt, hon entusiasmerar, hon vågar vara sig själv. Även om hon i dessa knytblustider även bär spår av Sara Danius. Ett orosmoment är samtidigt att hon skulle vara för mycket sig själv och för lite politiker. Det finns dock inga tecken på att kongressen i Västerås om ett par veckor skulle mynna ut i någon palatskupp för att byta ut språkrör.

Gustav Fridolin var en gång en succé, just därför blir fallet desto större när det rämnar. Många minns hans ”high five” när han slängde sig i fontänen på Mariatorget efter succévalet till EU-parlamentet 2014, när Miljöpartiet blev Sveriges näst största parti. I dag är fingerspråket tummen ner för Miljöpartiet och hybris har övergått i dåligt självförtroende. 

Det finns partikamrater som fortfarande är bittra över att Åsa Romson tvingades bort medan Gustav Fridolin blev kvar i kölvattnet av traumat kring Mehmet Kaplan och anklagelserna om umgänge med islamister. Då uppstod en het debatt som liknar den kring Svenska Akademien om att kvinnorna får skulden och männen klarar sig.

Vad är kvar av det som var Miljöpartiet? Väljarbarometrarna knuffar ner dem kring riksdagens 4-procentsspärr. Antalet medlemmar har halverats under mandatperioden. Hur ska det lyfta? Blir det några nya fontänbad för miljöpartisterna efter att dragkampen med S har blekt grönt till kompromissgrått? Vad vill Miljöpartiet vara för ett parti i dag när ideal, röstmagneter för unga väljare som vill rädda världen, har transformerats till visionär realism, för att tala med Isabella Lövin.

De gröna vill förstås framstå som klimat- och miljöpartiet framför andra. Men de frågorna tycks inte ha samma tjusning och dragningskraft som en liten brunkolsbit, Förbifart Stockholm eller Bromma flygplats, i dag dystra monument över sorglösa högtflygande vallöften, som pulvriserades i mötet med verkligheten Rosenbad. Hur mycket Isabella Lövin än radar upp vad Miljöpartiet åstadkommit i regeringen och vilka bastioner som är på väg att erövras.

Vad är kvar av det som var Miljöpartiet? Antalet medlemmar har halverats under mandatperioden.

I dag finns knappt något parti med hedern i behåll som förnekar behov av klimatmål. Det är svårare att sticka ut än det var för några år sedan. Räcker det med flygskatten?

Och flyktingpolitiken, sorgebarnet. Miljöpartiet har med blod, svett och tårar accepterat en politik, som de själva skulle kalla inhuman och ovärdig om allt varit som förut, när det var high five och den generösa flyktingpolitiken var signum. 

Direkt efter uppgörelsen om dagens migrationspolitik kallade Fridolin den för ”skit” – det var innan han och Miljöpartiet bestämde sig för att gilla läget och inte gå emot politik de själva skrivit under på. Men nu ska miljöpartisterna gå i opposition mot sig själva och bedriva valrörelse på en generös flyktingpolitik, det framgår av valmanifestet. De som grät med Åsa Romson får möjligen en förnimmelse av partiet så som det en gång var. Men litar de på löftet? Efter kolbiten och Förbifarten och Bromma?

M hade stora problem med trovärdigheten i sin omsvängning i flyktingpolitiken. Anna Kinberg Batra kände sig till och med tvungen att skriva en debattartikel där hon försäkrade att hon menade allvar med den nya stränga politiken, att det var på riktigt.

Det kanske inte ens är ett trumfkort för Miljöpartiet att gå till val på öppnare gränser nu när det på kort tid skett en omfattande värdeförskjutning i samhället. I dag har Sverigedemokraternas politik och ibland även sverigedemokratisk retorik slagit rot i de andra partierna. Jimmie Åkesson kan checka av. Det heter ofta att det skett en tillnyktring i flyktingpolitiken. Att Sverige inte kan ha en oreglerad invandring, vilket vi aldrig haft. 

Men det är en ofta förekommande uppfattning och ansvaret för gårdagens politik, när den beskrivs som oansvarig, läggs på Miljöpartiet. Så även om MP skulle lyckas framstå som trovärdigt i att det återigen omhuldar den ursprungliga gröna flyktingpolitiken, är det inte självklart att någon stor skara väljare utöver medlemmarna välkomnar den i den stämning som råder i dag.

Miljöpartiets vallöfte kan i stället uppfattas som ett hot.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.