Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Om nyttan av påhittade historier

Blir man en bättre människa av att läsa romaner? Gör man bättre ifrån sig i sitt yrke genom att gå på teatern? På 1970-talet var svaret givet: konst är alltid politisk, och om politiken är den rätta, det vill säga socialistisk, är läsandet nyttigt för den nya människan. Det var då det. Efter 1980 har frågan närmast mötts med en gäspning från den akademiska litteraturvetenskapen.

Annorlunda ter sig saken om man tittar på högskolevärlden i stort. På många universitet prisas skönlitteraturen och studenterna får långa listor på vilka romaner de bör läsa. Det gäller också läkarstuderande. I USA har länge funnits särskilda professurer i medicinsk litteratur. Den ansedda brittiska läkartidningen The Lancet har publicerat en lång följetong av artiklar i ämnet. I Sverige gav Karolinska institutet för ett par år sedan ut en antologi skönlitterära texter med medicinsk anknytning för att stimulera studenternas läslust.

Erasmusuniversitetet i Rotterdam fick förra året en påse pengar av EU för att titta närmare på saken. Förra helgen hölls ett första möte i Wien under rubriken "Fiction, fiction and science-fiction". Vi var ett tjugotal personer som samlades, de flesta filosofer särskilt intresserade av bioetik och litteratur. Två frågor var på tapeten: hur påverkas allmänheten av romaner och filmer, och är det meningsfullt att använda "fiction" i medicinsk utbildning.

Som exempel togs kloning. I fackkretsar vet alla att kloning är ett på en gång olyckligt och mångtydigt begrepp. Under rubriken kloning ryms mycket av den allra senaste stamcellsforskningen, från klyvning av celler och odling av cellinjer till kärnöverföring och den teoretiska möjligheten att framställa människokopior, ett tilltag som inte står på seriösa forskares agenda.

Varifrån får då allmänheten sin oftast mycket negativa uppfattning om kloning? Från böcker och filmer som "Flugan", en film där en man får huvudet från en fluga, och från "The Boys from Brazil" om genetiska kopior av Hitler.

Att skrämma upp allmänheten är lätt, att informera i sak något helt annat. Så hur avkoda människor som fått sin biologiska världsbild formad av religiösa tabugränser och en skopa new age i maskopi med samvetslös science-fiction? Gissningsvis är lösningen olika folkbildningsinsatser där framför allt fakta får tala. Då inte minst vad terapeutisk kloning på sikt kan tänkas innebära för kroniskt sjuka som diabetiker och parkinsonpatienter.

Blir man en bättre läkare av att läsa goda böcker? På den punkten visade sig filosoferna mer entusiastiska än läkarna. Den polske filosofen Jan Hartman höll en entusiastisk plädering för Thomas Manns "Bergtagen", en bok jag själv läste som ung tbc-patient och fann föga användbar. Särskilt skeptisk var Bert Keizer, holländsk långvårdsläkare, som vunnit internationellt erkännade med sin bok "Dancing with Mr D", som bland annat handlar om eutanasi. Han menade sig ha föga nytta av skönlitteratur när han står inför en döende patient. Han vände sig också mot föreställningen att läkare skulle kunna ha nytta av psykoterapi.

Mot det kan man invända att de flesta läkare förvisso är normala, empatiska människor, men att de situationer vi kan hamna i inte sällan är onormala. Hur orkar man behålla sin medkänsla om man tvingas se alltför många patienter på alltför kort tid? Eller körs upp mitt i natten för att utföra en riskabel operation eller ta hand om en aggressiv självmordskandidat? I sådana situationer kan man snubbla på sin egen personlighet. Alltså måste jag våga lära känna också mina onda sidor. Kanske kan skönlitteraturen där vara till hjälp.

Men läkarutbildningen handlar inte bara om en klinisk verklighet, den handlar också om forskning och gråzonen mellan klinik och forskning. Sedan ett par decennier har olika etiska kommittéer formerats för att ta itu med generella frågor som lagstiftning och prövning av enskilda forskningsprojekt. Just nu förbereds en stor omorganisation av de forskningsetiska nämnderna i Sverige.

Många blivande läkare kommer så småningom att hamna i dessa nämnder. Det är en missuppfattning att det räcker med erfarenhet och god vilja när man ska fatta etiska beslut. Etik är inget som man "känner på sig" eller som man är bra på för att man råkar vara kristen. Utan inblickar i moralfilosofi och skolning i veten- skapsteori och kritiskt tänkande kan man som läkare stå sig slätt. Filosofernas dilemma är att de inte har läkarnas erfarenhet och lätt försvinner upp i de teoretiska molnen, medan juristerna kan fastna i paragrafernas rävsaxar.

Så vad ska vi ha skönlitteratur och vetenskapsteater till? För att hitta exempel som inte finns i verkligheten men som kan vara nog så slående. Påhittade historier kan fungera som introduktion till en diskussion om svåra ämnen. Men att man skulle bli en bättre människa av att läsa är nog att gå för långt. Å andra sidan är det aldrig fel att läsa en god bok. Om inte annat så hindrar läsandet likt sömnen människan från att göra något värre.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.