Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Befria oss från allt meningslöst mobilanvändande

Foto: Jessica Gow / TT

Iphonen har revolutionerat vår tillvaro. Men den smarta mobilen är också en drog. Begränsad användning ger mer välbefinnande.

Skickade ett gott nytt år-sms till en nära vän. Vi kan kalla honom Oscar. Inget svar. Vi känner varandra så pass väl, att en utebliven reaktion får mig att undra. Två dagar senare ringer jag. Några signaler hörs inte. I stället startar telefonsvararen.

I sociala medier är det också tyst från Oscar – han som normalt är så aktiv. För en stund blir jag orolig, men lugnar mig en aning när jag ser att hans fru gjort en uppdatering på Facebook.

Tänker att vi lever i en absurd tid, där en vän behöver höra av sig inom några timmar för att jag inte ska börja fundera på om han drabbats av en olycka.

Det är samma tid där det kollektiva minnet tycks kortare än någonsin, där debatten rusar fram – ständigt indignerad – och sällan har uthållighet att hantera en och samma fråga mer än en eftermiddag. Vi lever i det eviga nuet. Behovstillfredsställelsen förväntas vara omedelbar.

I veckan fick jag till sist kontakt med Oscar. Han ringde efter att ha varit på en långresa med familjen. Varför denna tystnad? Jo, därför att hans telefon gått sönder precis före avresa. Oscar hade varit mobilfri i två veckor, han hade gått in i en ofrivillig radioskugga. Den vanliga mejlen kom han inte heller åt, eftersom Oscar använder sig av så kallad två-stegsverifiering som gör det svårt att logga in från okända datorer utan att samtidigt ta emot en sms-kod på mobiltelefonen (om Hillary Clintons kampanjchef använt detta förstärkta säkerhetsskydd hade ryssarna sannolikt inte lyckats hacka hans mejl).

Läs mer: Artisten som vill hjälpa unga med mobilberoende

Jag var tydligen inte den enda vän som undrade om något allvarligt inträffat. En annan bekant trodde att Oscar drabbats av cancer, ytterligare en kompis misstänkte att han gått in i väggen, en tredje som skickat väldigt många obesvarade sms spekulerade i om Oscar brutit vänskapen.

I fredags träffades vi. Hur var det att leva mobilfritt? undrar jag.

”Första veckan var hemsk”, berättar Oscar. ”Jag gick omkring och svettades, hade telefonen i fickan trots att jag visste att den var sönder. Ibland kändes det som att den vibrerade fast den var avstängd.”

”Det var intressant att se hur kroppen reagerade, att händerna reflex­mässigt fortsatte att söka efter något som inte längre fanns. De första dagarna liknade en smärtsam drog­avvänjning.”

”Efter en vecka vände allt. Beroendet klingade av. Jag blev gladare. Familjen blev gladare. Vi umgicks och läste böcker. Och jag påmindes om hur det var innan jag fastnat i Iphone-träsket.”

Rektorer och lärare som vill ha bort skärmen­ från skolvardagen måste ha fullt stöd från föräldrar och politiker.

Att lyssna på Oscar var som att svämmas över av det egna dåliga samvetet, att påminnas om alla timmar som slösats bort på planlöst och meningslöst mobilfipplande.

Jag har inte sett någon statistik över hur många timmar per dag som svensken lägger på sin mobiltelefon. Men man behöver inte vara det minsta teknikskeptisk för att konstatera att det sannolikt är för många.

Tony Fadell, som skapade proto­typerna för Apples ursprungliga ­Iphone och Ipad, sade nyligen i en intervju med Bloomberg att han hoppas att människor kommer att lägga mindre tid på mobilen de närmaste fem åren.

”I min familj är söndagarna helt tech-fria. Ingen har rätt att använda en skärm”, sa han.

”Mitt hopp är att när du kommer hem, tar av dig skorna och ryggsäcken, så hoppas jag att du också kommer att lämna telefonen nära ytterdörren. Du kan ägna dig åt dem som är nära dig, ha direktkontakt. Om något viktigt händer finns tekniska lösningar som gör att du får veta. Inga fler skärmar. Vi behöver inte fler skärmar.”

Beroenden är alltid komplicerade att bryta, fråga den som försöker ta sig ur rökning. Världshälsoorganisationen väntas i år klassa beroende av dataspel som en sjukdom. Konstant skärm­tittande är ett liknande tillstånd. De sociala mediernas enkla och imaginära bekräftelsekultur fungerar som gratisgodis dygnet runt. Det krävs disciplin och självkontroll för att tacka nej.

I Silicon Valley förs just nu en diskussion om ”meningsfull tidsanvändning”. Apple, Facebook och de andra har fattat att de blivit lite för framgångsrika för sitt eget bästa. Givetvis fruktar techjättarna också lagstiftning om producent­ansvar, som tvingar fram åtgärder för att minska beroendet.

Men det finns en hel del vi själva kan göra innan Silicon Valley börjar betala för sina externa effekter.

Viktigast är skolan, som borde vara en fredad zon från konstant mobil­användande. Rektorer och lärare som vill ha bort skärmen från skolvardagen måste ha fullt stöd från föräldrar och politiker.

Läraren och debattören Isak Skog­stad har uppmanat alla skolor i Sverige att pröva ett totalt mobilförbud. Det vore intressant som ett test, om inte ­annat för att se om effekterna är så gynn­samma som en del studier an­tyder.

Kloka och framsynta arbetsgivare skulle kunna uppmana sina chefer att avstå från sms och mejl utanför kontors­tid, om det inte gäller brådskande ärenden. Det har skapats en osund kultur de senaste åren där arbetet förväntas pågå under dygnets alla vakna timmar.

Förväntan om att inte bara vara tillgänglig ”24–7” utan att svara direkt på såväl akuta som ordinära saker framkallar massa onödig stress och är inte ett effektivt sätt att jobba. En sak är att vara nåbar, vid behov. Men de flesta skulle lika gärna kunna hantera sin jobbkommunikation under arbetstid.

Själv är jag inget föredöme på något av dessa områden. Om det går att bryta sig loss från beroendet under 2018 återstår att se. Men det är värt ett försök. Mindre Twitter, Facebook och Instagram, mer tid för verkliga människor och längre läsning.

Läs mer: Investerare kräver att Apple tar mer ansvar för ungas mobilberoende

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.