Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Den mest framgångsrike Moderatledaren behandlas som skräp.

Skilsmässa med konsekvenser.
Skilsmässa med konsekvenser. Foto: JESSICA GOW / TT

Moderaterna backar rejält, Centern går fram kraftigt. Annie Lööf kan vara på väg att ta över Fredrik Reinfeldts position i svensk politik.

Fredrik Reinfeldt verkade ofta irriterad. Hur bra det än gick i opinionen, hur många nya mandat Moderaterna än fick i riksdagen, kände han sig missförstådd. Inte så mycket av väljarna men av ledarskribenter och andra ”tyckare”.

Frustrationen gällde bilden av de ”nya Moderaterna”. Reinfeldt fick kritik för att vara en taktisk opportunist, som övergav traditionella moderata profilfrågor i jakt på nya väljare.

Själv hade Fredrik Reinfeldt ett större projekt för ögonen. Det handlade inte om kortsiktig taktik. Det gick ut på att skapa ett ny politisk koalition, långt in i det traditionellt socialdemokratiska lägret. Att bli ”statsbärande”, för att använda ett av Reinfeldts favorituttryck. Att vara lyhörd och pragmatisk snarare än ideologisk. Att vara nära väljarnas vardag och tvätta bort den gamla högerstämpeln.

När det gick som bäst kring 2011 passerade Moderaterna 35 procent i DN/Ipsos. Reinfeldt var statsminister i åtta år och lyckades hålla ihop sin fyrpartiregering. Objektivt sett är han den mest framgångsrike ledaren i sitt partis moderna historia.

Det är svårt att betrakta dagens opinionsläge för Moderaterna utan att tänka på Fredrik Reinfeldt.

I torsdagens DN/Ipsos-mätning backade hans parti till knappt 20 procent – en nivå som Moderaterna inte legat på sedan Bo Lundgrens krisdagar 2003. Den senaste månaden, då Anna Kinberg Batra gjort klart att hon vill bryta isoleringen av Sverigedemokraterna, har M gått ned med 3 procentenheter. Samtidigt fortsätter Centerns framryckning. Partiet hamnar på 12 procent, en ökning från 9 procent i januari.

Det fanns rimlig kritik att rikta mot Fredrik Reinfeldt under hans tid som statsminister, såväl när det gäller ledarskap som politik. Han var, lika lite som någon annan, felfri.

Men det som förvånar när man betraktar hans eftermäle är att de hårdaste orden – bortsett från Sverigedemokraterna – ofta kommer från de egna partivännerna. Så länge Reinfeldt var statsminister teg moderater. När han lämnade scenen blev det plötsligt fritt fram att häckla honom, inte sällan för uppmaningen till svenska folket om att ”öppna sina hjärtan”.

Mannen som låg bakom alliansens historiska regeringsinnehav i åtta år behandlas allt mer som skräp. Och den ende som på allvar försvarar Reinfeldt i debatten är hans evigt lojale partisekreterare Kent Persson.

Det senaste året har Moderaterna genomfört ett politiskt experiment i realtid, som gått ut på att klippa banden till Reinfeldteran.

Experimentet har handlat om betydligt mer än att ta avstånd från personen Fredrik Reinfeldt. Det har gått ut på att distansera sig från hans idéer om Moderaterna som en bred kyrka och ett regeringsdugligt mittenparti.

Det har synts i de högljudda kraven på att släppa in Sverigedemokraterna i värmen. Det har märkts i försöken att förvandla ord som ”godhet”, ”PK” och socialliberalism i största allmänhet till skällsord. Det har känts i det allt mer svala alliansförhållandet och aggressiviteten i sociala medier mot dem som står kvar vid den tidigare politiska profilen.

Det är felaktigt att beskriva detta som en konflikt mellan Bildts ”gamla” och Reinfeldts ”nya” moderater. I Bildtgenerationen finns åtskilliga som inte heller är bekväma med den senaste tidens kursomläggning. Expressens intervju med den i decennier tongivande moderaten Olof Ehrenkrona i förra veckan är mycket intressant och talande läsning.

Snarare tycks denna konflikt spegla vår tids större politiska drama, om förhållandet mellan det nationella och det globala, om synen på invandring och mångkultur, om spänningen mellan liberalism och nationalism.

Moderaterna har sedan Gösta Bohmans dagar kallat sig för liberalkonservativa. Kan ett sådant parti verkligen existera när de stora konflikterna går just mellan liberaler och konservativa? undrar Expressens Torbjörn Nilsson. ”Det är en bra fråga”, svarar Olof Ehrenkrona.

”Det vi ser nu är högerns 1968”, säger han, ett slags grundläggande värderingsstrid där deltagarna tvingas välja sida. Den auktoritära och nationalistiska högerns framryckningar runt om i världen – i Sverige symboliserat av SD:s framgångar – har aktiverat en konfliktdimension som länge varit slumrande i politiken.

Laddningen är verklig och avspeglar sig i det mycket hårda tonläget mellan de olika sidorna. När Moderaternas nya signaler ifrågasatts har kritikerna bemöts med en oförsonlighet som man sällan ser i andra partier.

Moderaterna är på god väg att smalnas av, hittills utan att vinna tillbaka väljare från SD.

Vad Anna Kinberg Batra ska göra åt problemet är svårt att se. Partiledaren har gjort sitt strategiska val, även om hon själv inte verkar bottna i den nya positionen. Hon har gett efter för en högljudd opinion som anser att Sverige är på väg utför, mycket på grund av invandring. Partiet är på god väg att smalnas av, hittills utan att vinna tillbaka väljare från SD.

Anna Kinberg Batra har ett mycket svårare jobb än Annie Lööf, som saknar motsvarande idémässiga konflikt inom Centern. Annie Lööf når nu framgång och vinner förtroende genom att stå stadigt och agera med självförtroende. Det skulle inte förvåna om hon hämtar ännu fler röster från Moderaterna och på sikt även från Socialdemokraterna.

Faktum är att hon tillämpar en strategi som inte skiljer sig så mycket från Fredrik Reinfeldts. Hon försöker bli ledare för ett brett allmänborgerligt parti, vars grundanslag är framtidsoptimistiskt, tolerant och öppet mot världen – den position som Moderaterna för närvarande inte gör anspråk på.

Fredrik Reinfeldt skapade Nya moderaterna. Det gick snabbt för hans parti att förtränga vad som byggde framgången.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.