Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Ett farligt tal i FN som snabbt glömdes bort.

Unikt nationalistiskt och aggressivt.
Unikt nationalistiskt och aggressivt. Foto: Drew Angerer/AFP

Veckans anförande i FN av Trump drunknade efter någon dag i nyhetsströmmen, trots att budskapet var dramatiskt. Kampanjretoriken är nu officiell utrikespolitik.

Vi tycks ha nått den punkt då USA:s president kan säga saker som för inte länge sedan hade skakat om världen, men som nu blir nyheter bland andra.

Det är ett farligt avtrubbningsstadium. Risken är att vi inte bara förlorar vår förmåga att reagera inför hot, utan att vi omedvetet normaliserar det extrema.

Donald Trumps tal inför FN:s generalförsamling i tisdags var allt annat än ett normalt anförande från en amerikansk president. För dem som tvivlat på att Trump menar allvar med sin aggressiva retorik och självsäkra nationalism, visade FN-talet att han inte bara riktar sig mot hemmaopinionen.

I generalförsamlingen satt ledare från hela världen och lyssnade. De vet att FN, med sina fel och brister, etablerades för att främja internationellt samarbete. Ett av grundarländerna var USA. FN skapades för att stärka universella ideal över nationsgränser, i ruinerna efter andra världskriget. Ofta har organisationen misslyckats i sitt uppdrag, men i brist på annat har FN tjänat som det minst dåliga alternativet.

Det första åhörarna fick höra från Trump var inrikespolitiskt skryt – hur bra det går i USA med ekonomin och arbetsmarknaden, ungefär som om världsledarna var statister på ett av presidentens massmöten.

Efter att ha uttryckt några standardfraser om FN:s ideal, vände Trump till sitt huvudtema: America first. I den frasen ryms presidentens oförblommerade nationalism, att det är USA som ska sättas främst.

Så inåtvänt och egoistiskt har en amerikansk president aldrig uttryckt sig i FN. Det som gjorde Trumps tal unikt var att han uppmanade övriga världsledare att tänka som han: bejaka ert egenintresse fullt ut, jag förväntar mig det av er!

Det är ett tacksamt budskap för alla de företrädare för auktoritära regimer och diktaturer, som också är en del av FN-systemet. Trump bekräftade ju vad många av dem brukar framföra.

När omvärlden kritiserar kränkningar av mänskliga rättigheter eller brott mot internationell rätt, blir ofta svaret: sköt er själva, lägg er inte i våra ”inre angelägenheter”.

Så inåtvänt och egoistiskt har en amerikansk president aldrig uttryckt sig i FN.

Putin annekterar Krim och låter sin militärmakt härja i östra Ukraina. Enligt den ryske presidenten är det att sätta Rysslands intressen främst. Ukraina trampar Putin på – det får landet tåla. Samma sak när han låter Ryssland operera i Syrien för att stärka sitt eget lands inflytande i regionen. Det sker till priset av tusentals döda och fördrivna. Bombkampanjerna orsakar massiv förödelse. Någon global inblandning vill Kreml inte veta av.

När var och en tillåts sätta sina egna intressen i första rummet främjas en värld där makt sätts före rätt. Det är inte en regelstyrd global ordning. Och den är både ofördelaktig och potentiellt farlig för små länder, som enkelt kan köras över.

En del kanske trodde att Trump skulle dämpa sig i FN-sammanhanget. Det var en from förhoppning. Hans aggressiva nationalism anpassas inte för att han framträder i generalförsamlingen. Hans ord är avsiktliga. Hans tankar är inte spontana. Vad FN-publiken fick höra var ett slags variant på valrörelseretoriken, den som många ville tänka bort med försäkringar om att ”kampanjer är en sak, regerande något annat”.

Retoriken har övergått i officiell utrikespolitik. När Trump står i FN och hotar med att ”totalt förgöra” Nordkorea, om landet fortsätter på sitt ”självmordsuppdrag”, då ökar risken för ett kärnvapenkrig.

Nordkorea är en vidrig regim som förslavat sin befolkning. Men det är ett land som sitter på ett domedagsvapen. Enbart på den koreanska halvön bor 75 miljoner människor.

Målet måste hela tiden vara att med hjälp av förhandlingar och påtryckningar minska risken för krig.

Trump ger inte mycket för FN men i fallet Nordkorea såg han plötsligt en roll för internationellt samarbete. Logiken var inte solklar, med tanke på talets övriga innehåll, men en pragmatisk omvärld bör utnyttja varje chans till diplomatiska lösningar.

Just det skedde med Iran för ett par år sedan. Fast den historiska överenskommelsen avfärdade Trump i FN som ”en av de värsta och mest ensidiga transaktionerna som USA ingått”. Avtalet är ”pinsamt” för USA, hävdade Trump. Återstår för regimen i Teheran att ta Trump på orden och dra samma slutsats som Nordkorea: internationella handslag är inte att lita på, den bästa livförsäkring vi kan skaffa oss är kärnvapen.

Den som skrev Trumps tal denna gång var nationalisten Stephen Miller, samma ideolog som tillsammans med Stephen Bannon låg bakom presidentens hårdföra installationsanförande. I det lovade Trump att det ”amerikanska blodbadet” – så beskrev han tillståndet i nationen – skulle upphöra med honom i Vita huset.

Stephen Miller svarar dock inte för Trumps nationalistiska världsbild. Den har han format på egen hand, och uttryckt i mängder av olika sammanhang.

Den bryter mot den internationalism som såväl demokratiska som republikanska presidenter stått för sedan andra världskriget.

De som anser att omvärlden ska sluta tjata om Trump och fokusera på sin inrikespolitik, underskattar konsekvenserna för oss alla av detta djupgående skifte.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.