Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Ingen högerpopulist har kommit till makten utan stöd från konservativa eliter

Donald Trump i Davos.
Donald Trump i Davos. Foto: Fabrice Coffrini/AFP/TT

I Davos håller Donald Trump ett konventionellt tal utan förolämpningar. För vissa räcker det för att glömma hans systematiska attacker på den liberala demokratin.

Förra året hette det att ”ingen” av besökarna i Davos stöder Donald Trump. Sådan konventionell visdom ska man aldrig lita på. Under årets upplaga av Världsekonomiskt forum hamnade jag redan första kvällen bredvid två Davosveteraner som röstade på Trump i presidentvalet 2016.

Ingen av dem tycker om honom som person, men de värdesätter hans politik. De har också sett Trump långt innan han blev president. Båda är storägare av fastigheter och golfanläggningar.

När jag frågar vad för sorts politik de uppskattar, lyfter de fram Trumps skattesänkningar, avregleringar och satsningar på försvar. De ser inriktningen som klassiskt republikansk.

Trump personligen ger de inte mycket för. Allt han säger handlar ju – som det alltid gjort – bara om honom. Hans framgångar som fastighetsägare är begränsade, det mesta syftar till att bygga det egna varumärket. Men han har omgett sig med riktigt bra ­människor, konstaterar de (namn som Steve Bannon poppar upp i mitt huvud, men jag säger inget).

”Ju mer Trump twittrar och spelar golf, desto bättre. Då kan generalerna och republikanerna i kongressen sköta politiken”, säger en av dem innan han lakoniskt lägger till: ”Så länge Trump låter dem behålla jobbet. Alla hans medarbetare åker ju förr eller senare ut, så har det alltid fungerat.”

Ingen av Davosveteranerna vill bli citerad med namn. De två är inte heller genomsnittliga Trumpväljare, med tanke på deras välstånd. Men båda är intressanta som representanter för en elitopinion inom den republikanska delen av det amerikanska näringslivet.

Trumps återkommande attacker på domstolar, medier och oberoende institutioner tycks de beredda att bortse från, liksom hur han dragit ner presidentämbetet i ett träsk av ­osanningar, angrepp på minoriteter och privata vendettor.

Behövs det kan man ha överseende med mycket. Presidentens protektionism? Inget att orda om. Kalla Haiti och flera afrikanska länder för skithål? Inte så farligt. Bli anklagad av en rad kvinnor för sexuella övergrepp? Tja, det blev också Bill Clinton.

Ursäkter finns alltid till hands när högre mål hägrar.

Dagen därpå lyssnar jag på Princeton­professorn Jan-Werner ­Müller, ledande forskare av populism.

Han påminner Davospubliken om att inga högerpopulister kommit till makten i vare sig USA eller Europa utan stöd från etablerade konservativa eliter – Österrike är det senaste exemplet. Samma sak med Brexit. Även om högerpopulisten Nigel Farage gärna vill ta åt sig äran för att britterna röstade ja till att lämna EU, så hade Brexit aldrig inträffat utan aktivt stöd från delar av Torypartiet.

Något liknande kan sägas om Donald Trump. Han blev vald till USA:s president som republikanernas kandidat, med uppbackning av partiets apparat och resurser.

Det som också gjorde hans framgång möjlig var åratal av tilltagande polarisering. Avståndet mellan partierna har växt. Under lång tid har både republikanerna och demokraterna demoniserat varandra. Det resulterade i att Trump fick stöd av 90 procent i president­valet av dem som identifierade sig med republikanerna. Hillary Clinton var inte ett tänkbart alternativ.

Experter på demokrati vill gärna att val handlar om sakfrågor. Känslor ­passar sämre in i den akademiska ­modellen. Men känslor har alla som röstar, inklusive den stora grupp i Europa som passionerat ogillar Donald Trump.

Så varför flyger Trump till Schweiz för att besöka det forum, som brukar predika just de ”politiskt korrekta” värden (globalt ledarskap, ansvarsfullt samarbete, hållbarhet) som presidenten förkastar?

Någon person i hans närhet inser förmodligen att USA har nytta av en stark internationell samverkan, att ”Amerika först” förvandlas till ”Amerika ensamt” om landet slutar vårda sina traditionella vänner.

EU och Kina fyller redan det vakuum som Trumps USA lämnat efter sig, inte minst på handelspolitikens område.

I Davos talar Trump om hur fantastiskt allt numera är i USA, att ekonomin går som tåget och att landet äntligen är tillbaka som VINNARE!

Trump bygger vidare på sitt varumärke. Han vill särskilt ha de mäktigas gillande, det kan inte bli nog med beröm och bugningar. Davos hälsar stilenligt kung Donald välkommen med en blåsorkester. Den spelar dock lite för länge, samtidigt som Trump står stilla på scenen och väntar, så delar av publiken börjar nervöst fnissa.

De sedvanliga grovheterna förekommer inte i talet, som är ett av Trumps mest återhållsamma, de kommer i en passus efteråt när presidenten talar utan manus och börjar ge sig på medier.

Håller du inte med? Då är du ett offer för ”Fake news”!

Mottagandet i Davos är blandat. Världens mäktiga köar i över en timme för att få en bra plats i kongresshallen, ungefär som om de väntade på sitt livs rockkonsert. Samtidigt möts ledaren för Världsekonomiskt forum, schweizaren Klaus Schwab, av burop när han försöker få Trump på gott humör med några inställsamma och falskt klingande välkomstfraser. Presidenten får också verbalt mothugg av åhörarna när han smädar den fria pressen.

Före anförandet hette det att åhörare skulle resa sig upp i protest under själva talet och gemensamt lämna salen. Det blev varken något kollektivt uttåg eller några stående ovationer. Jublet som mötte den franske presidenten Emmanuel Macron ett par dagar tidigare var ersatt av spänd behärskning.

Hela världen är beroende av USA och dess president, oavsett vad vi tycker om det.

Ingen bör dock ha några illusioner om vad Donald Trump står för. Han har systematiskt ägnat sig åt att underminera demokratins institutioner under sitt första presidentår. Och han har tre år till på sig.

Det har förstärkt en mycket illavarslande global trend. Demokratin är på tillbakagång i en rad länder. Oberoende institutioner är under attack. Tidigare satte USA press på dem som kränkte mänskliga rättigheter, i dag är det tystare. Landets diplomatkår är kraftigt försvagad.

Trumps brutalisering av offentligheten har spritt sig till mängder av länder och ingjutit hopp i dem som gör anspråk på att företräda den ”sanna” folkviljan, som om det bara fanns en enda legitim uppfattning.

De som ursäktar den tilltagande antiliberalismen med att skattesänkningar och avregleringar är bra för ekonomin sätter ett lågt värde på frihetens grundvalar.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.