Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

När ska Wallström tända lamporna på UD?

Jubel i FN, minskad insyn i Sverige.
Jubel i FN, minskad insyn i Sverige. Foto: Pontus Lundahl TT

I internationella sammanhang skryter svenska företrädare om vår öppna samhällsmodell. Synd bara att den undergrävs på hemmaplan av utrikesdepartementet.

Förr talades det om öppenhet, nu är modeordet transparens. Men glidningen är mer språklig än substantiell. Medborgerlig kontroll av offentliga beslut har alltid varit viktig.

Ta sommarens IT-skandal på Transportstyrelsen. Den journalistiska granskningen av alla turer hade aldrig kunnat bli så omfattande utan den klassiska svenska offentlighetsprincipen. Tack vare denna grundlagsskyddade rätt har mängder av handlingar, e-postmeddelanden och beslut kunnat genomlysas. Därmed har långa kedjor av beslutsprocesser blivit kända. Mönster har växt fram. Och det har gått att delvis belägga vem som fått information om vad och när. Reportrar har inte bara behövt luta sig mot muntliga källor.

Förra året försökte DN på motsvarande sätt använda sig av offentlighetsprincipen för att granska utrikesdepartementet och den svenska kampanjen om en plats i FN:s säkerhetsråd. Det gick dåligt.

Trots att regeringen i internationella sammanhang ofta skryter om svensk öppenhet, klarade vår egen utrikesförvaltning inte av att leva upp till grundlagens krav på insyn.

Att begära ut handlingar från UD var som att fastna i en evighetslång passkontroll. Tryckfrihetsförordningens bestämmelser om ”skyndsamhet” framstod som ett skämt. I praktiken försvårades arbetet med att granska regeringen.

När DN började få ut de handlingar vi begärt var det omstridda arbetet med en plats i FN:s säkerhetsråd redan avslutat. Margot Wallström firade i New York – men den som försökte undersöka hur framgången uppstått var fast i UD:s byråkrati i Stockholm.

Nu har justitieombudsmannen gått igenom utrikesdepartementets hantering. Kritiken från JO är hård.

Förvaltningsärenden verkar ofta inte så spännande, men bristerna på UD behöver lyftas fram. För om inte regeringen lever upp till offentlighetsprincipen, kan man då förvänta sig att någon annan myndighet ska göra det?

UD har enligt JO ägnat sig åt långsam eller utebliven diarieföring. Man har lagt tid på omfattande intern byråkrati när journalister ställt frågor, i stället för att se till att offentliga handlingar snabbt lämnas ut. Dessutom har man enligt JO:s granskning låtit uppgifter som omfattas av utrikessekretess skickas med vanlig e-post. Också det strider mot regelverket och påminner om att frågor om IT-säkerhet inte tas på tillräckligt allvar av våra myndigheter; i detta fall regeringskansliet.

Utrikesminister Margot Wallströms pressekreterare kommenterade JO:s kritik med att återigen försvara FN-kandidaturen och slå fast att granskningarna inte pekat på några ”oegentligheter”.

Det är inte en reaktion som tyder på att Margot Wallström förstått problemet.

Att begära ut handlingar från UD var som att fastna i en evighetslång passkontroll.

Varför är det viktigt att UD respekterar offentlighetsprincipen? Jo, för att öppenheten har ett värde i sig. Poängen är inte att medborgare varje gång ska hitta oegentligheter. Rätten att få titta in finns till därför att den stärker demokratin och förtroendet för det allmänna. Samhället blir tystare och mer stängt när politiker eller tjänstemän drar för gardinerna.

När jag började arbeta som journalist kring millennieskiftet var offentlighetsprincipen just då förknippad med ett par kvittoskandaler. Vidlyftig representation hade avslöjats. En före detta landshövding uppmärksammades för att ha klippt och klistrat med räkningar under sin tid på Örebro slott.

En del sa: ja, det är bra att man kan spåra när allmänna medel används felaktigt, men frågan är hur mycket vi egentligen får veta om vad som pågår bakom murarna. Den svenska öppenheten är en ”chimär”, löd invändningen.

Men kvitton är bara en del av möjligheten till ansvarsutkrävande. Många journalistiska granskningar drar nytta av grundlagens öppenhetskrav, om det så handlar om att upptäcka omfattande penningtvätt i Sverige, missförhållanden på Riksrevisionen eller att barn pekas ut som mördare under rättsvidriga förhållanden – för att nämna några aktuella exempel.

I de granskningar vi genomför på DN ingår nästan alltid någon offentlig handling som en viktig pusselbit, även då vi undersöker privat verksamhet. När internationella kolleger får veta hur öppna de nordiska länderna är blir de ofta avundsjuka. Tänk om vi kunde granska den offentliga makten på samma sätt, brukar de säga.

I vår tid av växande misstro i hela västvärlden mot etablerade institutioner är genomskinligheten särskilt viktig.

Brist på insyn och deltagande ger lätt näring åt konspirationsteorier och missförstånd. Öppenheten tjänar också som en återhållande kraft – tröskeln för att missbruka en maktposition eller ett system höjs. Korruption undviks. Demokratin stärks.

Övertramp kommer alltid att ske, men insynen gör det lättare att utkräva ansvar. Och ett urgröpt förtroende kan i bästa fall återskapas, som i fallet Riksrevisionen.

Man skulle kunna tro att Sverige i den osäkra politiska tid som råder vårdade offentlighetsprincipen ömt, och även såg till att förbättra den. Det är tyvärr inte fallet.

Bara under det senaste året har riksdagen infört nya eller skärpta sekretessregler i 16 fall av totalt 28 ändringar i offentlighets- och sekretesslagen.

Ytterligare ett illavarslande tecken: i april började regeringskansliet att gallra e-postloggar redan efter två veckor, mot tidigare sex veckor.

Tror någon att möjligheten att granska maktutövningen förbättras av ett sådant beslut?

”Utrikesdepartementet har under senare år fått återkommande kritik… för sin hantering av framställningar att få ta del av handlingar. JO förutsätter att departementet nu vidtar åtgärder”, skriver JO Cecilia Renfors i sitt beslut.

Mörkret kring FN-kampanjen berodde inte på ett tillfälligt strömavbrott. UD har fått liknande kritik tidigare.

Tänk på det nästa gång Margot Wallström predikar transparens i FN-högkvarteret och lyfter fram den svenska modellen. Hon har fortfarande inte tänt lamporna i sitt eget departement på Gustav Adolfs torg.

• Läs fler söndagskrönikor av Peter Wolodarski här

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.