Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Schweiz räknar tågen i sekunder, Sverige slarvar med minuter

Tåg i Schweiz.
Tåg i Schweiz. Foto: Prisma by Dukas Presseagentur GmbH / Alamy, Dukas/Alamy

För tågresenärer är Schweiz ett paradis. Om Sverige ska få fler att välja järnvägen behöver vi lära av de bästa.

När jag växte upp var det dyrt att flyga, så vi åkte mest tåg till mormor och morfar som bodde i Tyskland. Den nattliga förbindelsen mellan Stockholm och Hamburg hette ”Alfred Nobel”. På gränsen vid Puttgarden knackade passkontrollanterna rytmiskt och lite skrämmande på kupédörren. De på den tiden svarta och handskrivna passen skulle gås igenom. I Hamburg var det byte till snabbtåg, för vidare färd mot Frankfurt.

Med EU-inträdet försvann gränsinspektionen. Och när flyget avreglerades blev det billigare att åka från Arlanda, så nattäventyret ”Alfred Nobel” parkerades för pension. Att färdas med tåg från Stockholm till kontinenten blev svårare. Luftfarten kapade åt sig marknadsandelar.

Häromveckan påmindes jag om åren av rälsfärd genom Europa när jag tog tåget från Davos till Paris, där min 99-åriga mormor numera bor. 

Enligt tidtabellen skulle resan ta drygt 6 timmar från den schweiziska alpbyn på 1560 meters höjd till Frankrikes huvudstad – en sträcka på ungefär 800 kilometer. Enda orosmolnet var tre planerade byten, som i två fall bara rymde en marginal på 6 respektive 7 minuter.

Jag har åkt tåg ganska många gånger i Schweiz. Landet har förmodligen världens bästa transportsystem på räls. Vid sidan om tågjätten SBB finns massor av fristående operatörer, men det offentliga har ett sammanhållande ansvar för tidtabeller, underhåll och investeringar. Om det är någonstans man ska klara korta byten är det i Schweiz, även om det snöar och om USA:s president samtidigt råkar befinna sig i Davos.

Schweiziska tåg är en fröjd att resa med. De är städade och punktliga. De går regelbundet. De håller vanligtvis vad de lovar. Enligt den officiella statistiken ankommer 89,4 procent av tågen i tid. I ett presentationsmaterial från det dominerande federala järnvägsbolaget SBB heter det att ”Varje sekund räknas!”. Ett tåg får inte komma senare än tre minuter – annars klassas det som försenat.

I Sverige betyder en försening maximalt 5 minuter, enligt Trafikverket. Men när jag läser det finstilta materialet från den svenska myndigheten visar det sig att 5 minuter i själva verket innebär 5 minuter och 59 sekunder, eftersom Sverige inte registrerar sekunder. 5 minuter är alltså i praktiken 6 minuter. Den lilla diskrepansen är väldigt talande.

Det krävs en annan inställning till hur järnvägen ska skötas, med ett mer sammanhållet ansvar och en tydligare politisk prioritering.

Men det är inte bara synen på tid som skiljer Sverige och Schweiz åt. I alplandet serveras måltider i restaurangvagnen som man ser fram emot. Tågen är i regel välkomnande. Förmodligen är det ingen tillfällighet att järnvägen är det transportslag för persontrafik som växt allra mest i Schweiz under 2000-talet. Medvetna ekonomiska satsningar har gett resultat.

Min egen resa från Davos gick bra tills vi kom till Basel, gränsstad mot både Tyskland och Frankrike. Där visade det sig att någon lämnat kvar en väska på den nästkommande stationen i Frankrike. Det blev polispådrag och förseningar. Totalt en timme. När vi till sist anlände till Strasbourg för bytet till höghastighetståget TGV, som kör 300 kilometer i timmen på sträckan, så hade jag redan missat kvällens sista avgång till Paris.

Det blev bra ändå. Inne på stationen i Strasbourg väntade en armé av rödklädda tåganställda från det franska järnvägsbolaget SNCF. De delade ut nödproviant till alla strandade resenärer och förberedde hotellbokningar. Inom en timme var övernattning ordnad mittemot stationen och tågbiljetten ombokad till morgonen därpå.

Sammantaget fungerade allt som det skulle, även om det egentligen gick snett. Passagerarna fick hjälp. Ingen lämnades vind för våg. Ingen blev arg. Tvärtom uppstod en trivsam gemenskap mellan alla drabbade, som om vi var ute på ett slags förväntansfull klassresa. En person jag småpratade med sa att han inte hade velat vara utan detta äventyr, trots att familjen väntade i Paris.

Ja, jag vet att allt inte är perfekt i tågparadiset Schweiz – och i synnerhet inte i grannlandet Frankrike, som närmat sig svensk nivå. Och jag vet att vår egna gamla vän SJ har en resegaranti. Det står i alla fall på deras hemsida. Där framgår att resenären efter 60 minuters försening har ”rätt att få assistans i form av förtäring och logi (vid behov) under förutsättning att detta är praktiskt genomförbart.”

Vad som är ”praktiskt genomförbart” i SJ:s värld har den svenska tågresenären dessvärre rätt ledsamma erfarenheter av. Obemannade eller svagt bemannade stationer är vardag. Oklara besked likaså. 

Här hemma är vi därför mer vana vid ”lös problemet själv-konceptet” när eventuella svårigheter uppstår. 

Och det gör de oftare än i Schweiz. Se till att spara kvittot och hoppas på det bästa!

Värst är det för långdistanstågen, som enligt Trafikverket bara var punktliga i 78,3 procent av fallen under 2017, det vill säga ankomst senast 5 minuter och 59 sekunder efter tidtabell.

Förseningarna är för många och för omfattande – i genomsnitt 30 minuter – för att man ska våga lita på tidtabellen. Problemen har nått ett slags tipping-point, där förtroendet för tillförlitligheten i systemet är så pass skadat att den som verkligen behöver komma fram i tid ofta väljer andra lösningar. Det gör tåget mindre attraktivt än det borde vara, särskilt för många affärsresenärer som hellre tar flyget mellan storstäderna. Utsläppen blir som en konsekvens onödigt höga. 

De svenska tågen är förmodligen bättre än sitt rykte, men de har långt kvar till schweizisk världsklass. För att nå dit krävs inte bara mer resurser och snabbare linjer. Det behövs en annan inställning till hur järnvägen ska skötas, med ett mer sammanhållet ansvar och en tydligare politisk prioritering.

Ska Sverige på allvar bry sig om sina tåg? Börja räkna sekunder, misslyckas inte med minuter.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.