Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Ska Ryssland också manipulera det svenska valet?

I USA har den särskilde åklagaren Robert Mueller åtalat 13 ryssar för att konspirera mot Amerika. Hans anklagelseakt har hög relevans inför höstens val i Sverige.

VAL 2018

Året var 2004. I en skrift som skickades ut till alla försvarsanställda, gjorde överbefälhavaren Håkan Syrén en summering av säkerhetsläget i vårt närområde. Så här lät dåvarande ÖB:s slutsats: ”Ryssland demokratiseras och vävs allt mer in i det europeiska samarbetet”.

Analysen var möjligen adekvat tio år tidigare. 2004 var tecknen på mot­satsen tydliga. Demokratiexperimentet höll på att avslutas. Putinregimen gjorde sig själv mer och mer allsmäktig, oberoende institutioner trycktes undan, grannländer började frukta de nya tongångarna från Kreml.

Sedan kom kriget i Georgien, annekteringen av Krim och de pågående militära aggressionerna mot Ukraina. Den svenska försvarsmaktens analys åldrades inte fördelaktigt.

Spola fram bandet till 2018. Nyligen väcktes ett historiskt åtal i USA mot 13 ryssar, för att ha konspirerat mot Amerika och bland annat försökt omstörta presidentvalet.

I vår egen nyhetsström försvann detta åtal lika snabbt som det dök upp. Men detaljerna i anklagelseakten är relevanta för många fler än amerikaner. Ty de visar hur långt Ryssland numera är berett att gå för att försvaga andra länder.

Sverige, som snart väljer en ny riksdag, har särskild anledning att intressera sig.

I det 37-sidiga åtalet redogör förre FBI-chefen Robert Mueller för hur man från ryskt håll systematiskt manipulerat plattformar som Facebook, Youtube, Twitter och Instagram för att elda på motsättningar i USA och hjälpa Donald Trump att bli president.

Målet tycks ha varit att försvaga USA genom att underblåsa politiska extremer, spä på misstro mot etablerade institutioner och sprida falska upp­gifter. Kort sagt: att söndra demokratin inifrån.

För att åstadkomma detta genom­fördes först ett fältarbete i USA under falsk flagg, konstaterar Robert Mueller. Landets politiska sårbarhet kartlades. Men huvuddelen av it-angreppen ut­fördes från rysk mark.

Det intressanta är att destabiliseringen kunde ske, trots att den ryska verksamheten hade varit föremål för journalistisk granskning i flera länder.

Här hemma i Sverige rapporterade exempelvis DN:s Ingmar Nevéus i februari 2015 från utkanten av S:t Petersburg, där 250 inhyrda ”nättroll” satt och producerade fejkade bloggar och internetkommentarer dygnet runt. De beskrevs i reportaget som ”soldater i ett globalt informationskrig, med uppdraget att hylla Putin, såga Obama och håna Ukrainas president Porosjenko”.

Trots att uppgifterna var kända också i USA togs de inte på tillräckligt allvar.

Konfliktnivån skulle oupphörligt koka – och gärna koka över. Robotkonton fick propagandan att snurra snabbare och skapa illusionen av massrörelser.

Robert Mueller beskriver i sitt åtal verksamheten i S:t Petersburg som en professionell organisation, med miljonbudget och specialiserade enheter för grafik, dataanalys och sökordsoptimering. Det som i debatten nedsättande kallats för ”trollfabrik” liknar i själva verket en modern medieorganisation med hundratals anställda som arbetar i skift – dock utan någon som helst koppling till journalistik.

Medarbetarnas uppgift var i stället­ att ägna sig åt propaganda och att ­därigenom destabilisera det ­amerikanska politiska systemet.

Uppdraget var mer sofistikerat än att ”stödja Trump” och ”motarbeta Clinton”. Att Putinregimen föredrog Trump är välkänt, och demonstreras av alla fejkkonton och fejkorganisationer som enligt åtalet skapades från S:t Petersburg för att underlätta detta mål, inte minst i delstater där det var jämnt mellan kandidaterna. Men ryssarna bakom dessa operationer verkar ha varit minst lika intresserade av att generellt höja konfliktnivån i USA. Organisationer som bidrog till mer polarisering och splittring stöddes – gärna radikala grupper som bekämpade varandra i laddade frågor, som exempelvis invandring, minoriteters rättigheter och religion. Man skapade falska digitala grupper med namn som ”Blacktivist”, ”United Muslims of ­America” och ”Army of Jesus”. Uppgifter om påstått valfusk spreds för att undergräva tilltron till den demokratiska processen.

2016 hade dessa grupper hundratusentals följare på sociala medier. Ryssarna köpte marknadsföring på exempelvis Facebook för att ge dem ytterligare utrymme, ibland för att organisera gräsrotsaktiviteter.

Detta upphörde inte efter att Donald Trump blev vald, enligt åtalet. Efter hans seger tog ryssarna med hjälp av falska identiteter initiativ till demonstrationer och motdemonstrationer i New York. Konfliktnivån skulle oupphörligt koka – och gärna koka över. Robotkonton fick propagandan att snurra snabbare och skapa illusionen av massrörelser.

Robert Mueller svarar inte på frågan om ryssarna påverkade valutgången. Om hans åtal resulterar i några fällande domar återstår att se. Trump själv har slutat förneka existensen av operationerna – han tycks bara intressera sig för att ingen ska kunna beskriva hans seger som illegitim. Därmed har han bakbundit sig själv i förhållande till Putinregimen, som vinner dubbelt: först genom att spä på motsättningar i USA, sedan genom att undkomma adekvat vedergällning från Vita huset.

Andra länder har ingen anledning att blunda. Det ryska agerandet är öppet att beskåda, den som bryr sig om demokratiers integritet måste på allvar intressera sig.

Säpo skrev i veckan i sin årsrapport att ”ryskt spionage utgör det största under­rättelsehotet mot Sverige”. Risken med en sådan bred skrivning är att den för tanken till de agentmetoder som användes under kalla kriget.

Dagens cyberkrigföring sker med andra medel. Sverige är ingen skyddad hamn, vilket i veckan affären Egor Putilov och dennes kopplingar till ­Sverigedemokraterna visade. Här ­ringer alla varningsklockor ur ett säkerhets­perspektiv: suspekta identitets­byten kombinerat med falska uppgifter och digital krigföring, som uteslutande tycks gå ut på att sprida misstro och underblåsa motsättningar, ofta genom att exploatera ett redan existerande missnöje i delar av befolkningen.

Sverige måste lära sig att känna igen mönstret, de amerikanska techbolagen behöver avkrävas skarpa åtgärder mot dem som agerar under falsk flagg och manipulerar systemen. Större öppenhet är nödvändig kring vilka som betalar för att sprida budskap. Det finns mängder av sociala mediekonton och sajter som systematiskt ägnar sig åt att söndra – en av de falska Twitteravsändare som förekommer i Muellers utredning har för övrigt pumpat ut budskap om ”massiva kravaller i Sverige” och att ”Stockholm är i lågor”.

Vad är äkta och vad är medvetet/omedvetet delar av en påverkans­operation? Vilka svenska aktörer tar emot pengar från intressen i Ryssland? Finns andra än de synliga i bakgrunden?

Demokratier ska tåla hårda diskussioner – det är folkstyrets syre. Problemet uppstår när debattörerna är några andra än dem de utger sig för att vara, och när den demokratiska processen konsekvent störs av främmande aktörer.

Om ett halvår går Sverige till val. Det har hänt för mycket för att vi ska fortsätta vara naiva.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.