Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Ursäkta att den svenska julfriden måste störas

Ny terräng, gammal karta.
Ny terräng, gammal karta. Foto: Pontus Lundahl TT

Europa och Sverige står inför ett historiskt skifte i utrikespolitiken. Det finns inte mycket tid för att ställa om.

Under det senaste kvartsseklet har svensk utrikespolitik präglats av idealism. Olika regeringar har – utan större risker för vår egen säkerhet – kunnat framföra principiella och moraliska synpunkter på läget i världen.

1991 hade Sovjetunionen förpassats till historien. Det gamla hotet från kalla kriget ersattes av europeiskt samarbete, som även omfattade Ryssland. Respekt för folkrätt och internationella avtal blev normen. Organisationer som EU, Europarådet, OSSE och Nato garanterade såväl rättsstatliga principer som säkerhet.

Vårt försvar nedrustades och det som blev kvar skulle användas för insatser långt borta. Med EU:s utvidgningar och normskapande kraft trodde vi att frågor om demokrati och mänskliga rättigheter var lösta i vår del av världen. Eventuella problem hanterades av europeiska domstolar och kommissionärer, som en del av rättsstaten.

Under några få år har flera av de senaste decenniernas framsteg i Europa tryckts tillbaka. 2016 ljuder varningssignalerna högre än på länge. Det handlar inte bara om den antidemokratiska utvecklingen i Ryssland, Storbritanniens beslut om att lämna EU eller valet av Donald Trump i USA. Om mindre än ett halvår väljer Frankrike en ny president. Vinner högernationalisten Marine Le Pen kan det innebära slutet för hela EU-projektet.

Man behöver inte ta ut det värsta i förskott för att förbereda sig på att det kan gå illa i Europa. Det kräver en mental omställning i svensk utrikespolitik, som är minst lika stor som vid skiftet efter kalla kriget. Och det är bråttom. Även om regeringen Löfven börjat göra anpassningar i försvarspolitiken navigerar man fortfarande efter samma grundkarta som svenska politiker följt sedan 1990-talet. I den finns inga allvarliga hot mot svenskt territorium, inga existentiella hot mot EU-projektet och inget tvivel om att USA kommer till Europas undsättning om det skulle behövas.

Sanningen är att regeringens karta inte längre stämmer överens med terrängen.

Margot Wallström har som utrikesminister fokuserat på FN, nedrustning och global feminism. Ambitionerna har varit goda, men sanningen är att regeringens karta inte längre stämmer överens med terrängen. Det kommer bli allt svårare att få internationellt gehör för de lovvärda målen, samtidigt som Sverige står inför verkliga hot i Östersjöområdet för första gången på 25 år. Valet av Donald Trump är ett symtom på vart vindarna blåser – och de blåser tydligt åt fel håll.

En vanlig kommentar är att vi inte vet vad Donald Trump tänker göra. Det är en halv sanning, eftersom USA:s nyvalde president redan gett tydliga besked om hur han ser på flera avgörande frågor.

För det första – Ryssland och Kina. Trump har under lång tid talat väl om det ryska ledarskapet och illa om det kinesiska. Efter presidentvalet har inställningen bekräftats i såväl uttalanden som utnämningar.

Oljemagnaten Rex Tillerson, Trumps blivande utrikesminister, har en mycket god relation till Vladimir Putin och Rosnefts ordförande Igor Setjin. I sin roll som Exxon Mobils vd har Tillerson inte haft några problem att göra affärer med den ryska regimen, samtidigt som Putin kränkt mänskliga rättigheter på hemmaplan, bekrigat grannländer och brutit mot internationella avtal.

Nu väntar en motsvarande utrikespolitisk ”deal” mellan Washington och Moskva, där olika sakfrågor byts mot varandra. Hur skulle ett handslag kunna se ut? Trump får hjälp i förhandlingarna med Kina och kampen mot IS – hans återkommande utrikespolitiska mål – och USA tackar genom att lätta på sanktionerna och komma med färre synpunkter på vad Putin gör mot sin egen befolkning och mot sina grannar. Kreml får operera mer fritt i det man ensidigt definierar som sin ”intressesfär”.

För det andra – ansvaret för internationell öppenhet och säkerhet. Donald Trump har gjort klart att USA:s nationella intressen måste prioriteras på ett helt annat sätt än tidigare. Han är inte intresserad av någon ”globalism”. Detta har Trump upprepat så många gånger att ingen kan tvivla på att han menar allvar.

Vad betyder det? För Europa är signalen kristallklar – räkna varken med att USA står upp för fri handel eller för fri säkerhet åt Europas demokratier. Varje land måste ta ansvar för sitt och komma med något värdefullt till förhandlingsbordet. Multilaterala avtal, som inbegriper många stater, lär mer och mer ersättas av bilaterala uppgörelser, det vill säga enskilda förhandlingar med Trumps administration.

Detta är mycket dåliga nyheter för ett litet och omvärldsberoende land som Sverige. Vårt välstånd bygger på frihandel och vår utrikespolitik grundar sig sedan andra världskriget på att alla länder – oavsett storlek och styrka – respekteras utifrån FN-stadgan.

Hur det blir vet ingen.

Trump kan påverkas, ändra sig och bli osams med Putin (det senare kan också bli farligt). Men en sak är säker: det blir inte som förr. Det som många nyligen betraktade som otänkbart har redan inträffat. Det relativt fredliga och stabila kvartsseklet efter kalla kriget är över. Pax Americana, EU:s segertåg och en global, regelstyrd värdegemenskap är alla ifrågasatta. Balansen mellan makt och legitimitet i den världsordning vi har vant oss vid har förskjutits. Något annat väntar.

Europa och därmed Sverige står inför ett historiskt skifte i utrikespolitiken. Vi måste högprioritera vårt närområde och vår nationella säkerhet.

Läs mer. Peter Wolodarski
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.