Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Vänjer vi oss vid det brutala är vi illa ute

Någon har tänt ljus på platsen där Gica hittades död.
Någon har tänt ljus på platsen där Gica hittades död. Foto: Tomas Ohlsson

Flera barn misstänks ha mördat en hemlös man i Huskvarna i augusti. Att händelsen inte påverkat valdebatten nämnvärt säger något om vår tid. 

VAL 2018

Det har gått en månad sedan den svenska valrörelsen började rusa mot dagens final. Det har också gått en månad sedan ett misstänkt mord utfördes på en hemlös man i Huskvarna.

Berättelsen om hur Gica från Rumänien dödades är omskakande. I en normal svensk valrörelse hade det varit en stor sak, som slagits upp av medier och partiledare. Det är ovanligt med barn som misstänks för allvarliga våldsbrott. Flera omständigheter kring fallet är extrema.

Valåret 2018 flimrar Gicas öde förbi, som en incident i mängden. Riksmedier som Dagens Nyheter rapporterar och debatten skyndar lika fort vidare, bortsett från några enskilda kommentarer som Ida Ölmedals i Expressen. Det är intressant att fråga sig varför inte fler av oss stannar upp.

I P1:s veckomagasin Godmorgon världen förra söndagen redogjordes utförligt för Gicas bortgång. 

Hur han, som i vardagen sitter på en bit kartong, trakasseras av ungdomar i staden i två år. Hur han, den 48-årige före detta typografen som sover i ett garageskjul, inte bara avfärdas som ”råttan”. Nej, det som börjar som ett öknamn från en vuxen, kompletterar ungdomarna med sparkar, provokationer och förnedring. Den hemlöse blir avhumaniserad, fråntagen sitt värde som människa.

Den 8 augusti hittas Gica död i en park. Först talar polisen om en naturlig död, i dag är en 16-åring häktad för mord. Misstankar riktas även mot en person under 15 år, och fler tros vara inblandade. Polisen är förtegen om vad som hänt, men reportern Emilie Rosén har efter ett dussintal intervjuer fått fram uppgifter som vittnar om brutalitet, rasism och råhet. Och det är barn som driver på.

Filmer på Gica sprids av de unga i sociala medier, med hatiska kommentarer. Hans död dämpar inte aggressiviteten. Tvärtom. På internetforumet Flashback flödar trakasserierna: ”De valde åtminstone rätt person att ha ihjäl, dessa krakar ser ut som en blandning av kackerlackor och råttor”, skriver en användare.

Vem är Gica? Emelie Rosén lyckas tränga bakom etiketten ”hemlös”. Hon intervjuar en kvinna på Frälsningsarmén i Huskvarna som berättar om en snäll person, som kom med en blomma på internationella kvinnodagen. Hon berättar om en ung man som gav Gica choklad, och möttes av vänlighet.

Varför Gica blev hemlös vet vi inte, men vi vet att han var lika mycket en människa som alla andra. Oavsett varför han hamnade på gatan i Huskvarna hade han rätt att slippa leva i fruktan.

Den rätten blev han berövad under lång tid.

Inget av det som skett i Huskvarna valåret 2018 har uppstått i ett vakuum. Det språkbruk och den hatretorik som riktats mot den hemlöse speglar hur det mer och mer låtit i sociala medier och på olika internetforum de senaste åren. DN visade i ett stort reportage förra söndagen hur den globala mediejätten Facebook låtit sin plattform i Sverige bli en tummelplats för systematisk masspridning av rasism och hat, ofta genom manipulationer av FB:s egna system i syfte att nå hundratusentals svenskar. Bolaget, som utan att blinka censurera bilder på nakna människor, tycks inte ha något som helst problem med att erbjuda en högljudd megafon åt aggressiv och uppviglande främlingsfientlighet.

Året då vårt folkstyre firar 100 år pågår potenta försök att splittra människor och undergräva demokratins kärnidé: den om alla människors lika värde. 

Det är ett förråat samhällsklimat som Sverige upplevt tidigare. I början av 1990-talet när ekonomin krisade och arbetslösheten sköt i höjden stegrades också tonläget. Och orden ledde till handling.

Lasermannens härjningar mot invandrare, de rasistiska morden i Klippan och Kode – det fanns en vidare kontext, en retorik som uppmuntrade dem som kanske redan befann sig i ett gränsland.

Knivmordet 1995 i Klippan på en asylsökande skakade Sverige, precis som mordet på John Hron nära Kode i Västra Götaland. Det rasistiska våldet möttes av folklig chock och vrede. Den kraftiga motreaktionen gjorde det lättare för såren i samhället att läka. Rädslan för nya attacker började avta.

Valåret 2018 är grundläggande värden åter satta under press. Ändå möter den hemlöse Gicas död i Huskvarna inte den breda och nödvändiga uppmärksamheten.

Kanske har vi blivit avtrubbade, kanske har vår motståndskraft försvagats. Vi reagerar kollektivt inte lika starkt som på 1990-talet, trots att vi borde göra det.

En råtta är inte en människa. En råtta är ett skadedjur som ska fångas och oskadliggöras.

Journalisten Peter Kadhammar, som bevakat svensk politik länge och dessutom rapporterat från många konfliktområden runt om i världen, skrev i veckan en kolumn om en av Sveriges största Facebookgrupper. Hatet och okvädningsorden haglar i detta forum, den råa rasismen är normaliserad. Antalet medlemmar är fler än hos både Socialdemokraterna och Moderaterna.

”Jag tror våra normer förskjuts. Då förskjuts också vårt handlade. Det är ett förfall av samhället”, sade Peter Kadhammar när han intervjuades i Sveriges Radios ”Studio ett”.

En råtta är inte en människa. En råtta är ett skadedjur som ska fångas och oskadliggöras.

Ungdomar lär sig av vuxna. När vi som vuxna tillåter att hets och hat tränger ut den kollektiva empatin är något i demokratins signalsystem skadat.

Dagens val är en högtidsstund. Men upptakten till denna söndag, 100 år efter demokratins genombrott i Sverige, lämnar en obehaglig eftersmak.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.