Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Världens mäktigaste och mest manipulerade mediebolag

Facebook bidrar till att skapa illusioner av massrörelser.
Facebook bidrar till att skapa illusioner av massrörelser. Foto: Marcio Jose Sanchez/AP

Det svenska valet skulle avgöras på sociala medier, hette det. Vi vet nu att Facebook och Twitter kraftigt blåste upp högerpopulistiska och extrema aktörer.

VAL 2018

Facebook är världens mäktigaste medieföretag. Med 2,2 miljarder återkommande användare kan ingen annan aktör jämföra sig med bolaget. I Sverige är det numera fler som tar del av nyheter på Facebook än via morgon- och kvällstidningarnas webbplatser, enligt Myndigheten för press, radio och tv.

Förutom att vara extremt mäktigt är Facebook också en extremt lättmanipulerad plattform.

Den som före valet bara hämtade sina ”nyheter” från Facebook, eller för den delen Twitter, lär ha blivit väldigt överraskad av det svenska valresultatet.

Som DN visade i en granskning för några veckor sedan har den högerpopulistiska sfären totalt dominerat Facebook under den gångna valrörelsen. Budskapen har ofta varit främlingsfientliga och ibland öppet antisemitiska. Genomslaget har varit massivt. Miljontals svenskar har nåtts av propagandan – som fått benäget bistånd från Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning.

Bland partierna har SD synts mycket mer än alla andra, totalt har man sedan årsskiftet haft tre gånger så många interaktioner som det näst största partiet, enligt mätverktyget Crowdtangle. 

Men det är inte bara de. Nya aktörer som högerextrema Alternativ för Sverige, en utbrytargrupp från SD, har varit fjärde största parti på FB mätt i antalet interaktioner. 

Källa: Crowdtangle.
Källa: Crowdtangle.

Så hur gick det för Alternativ för Sverige utanför Facebook-bubblan? Lyckligtvis var svenska väljare så pass motståndskraftiga att de höll extremisterna stången. I riksdagsvalet skrapade Afs bara ihop några promilles stöd. Den som under valrörelsen i allt väsentligt hämtade sin nyhetskonsumtion från sociala medier kan inte ha trott sina ögon när valresultatet presenterades. Det gäller för övrigt även de politiker som byggt sin kampanj på att skapa virala stormar på Twitter genom att brutalisera offentligheten – och som nu misslyckats att få något betydande stöd i personvalet.

Inför valet 2018 talades det mycket om risken för utländska påverkansoperationer mot Sverige. Sådana försök har gjorts, men vad vi hittills vet var dessa inte det stora problemet.

Betydligt värre var att Facebooks system gjort det möjligt för inhemska aktörer att kraftigt blåsa upp sin storlek och i praktiken översvämma plattformen med sin propaganda. Därigenom skapas illusionen av en massrörelse.

Det kan ske genom att systemet manipuleras, vilket svenska högerextremister och högerpopulister tycks ha lärt sig från sina kusiner i USA. Men det sker också helt naturligt genom att Facebook, som plattform, gynnar dem som skriker högst och skapar mest ilska (Facebook föredrar att på sitt nyspråk kalla detta för ”engagemang”). Resonerande och nyanserade diskussioner, som så mycket av demokratiskt arbete bygger på, har ytterligt svårt att tränga igenom.

Vad som är manipulerat och vad som är äkta vet vi inte, eftersom Facebook i Sverige inte visar något som helst intresse att öppna sina system för extern granskning. Transparensen är obefintlig. När DN ställt frågor till bolagets svenska ledning om anonyma konton och extrem propaganda har bolagets pressansvarige Lukasz Lindell duckat. Det är under all kritik, och går emot de löften som Facebooks grundare och vd Mark Zuckerberg ställt ut. Efter Facebooks fiasko i det amerikanska presidentvalet, där plattformen tydligt manipulerades, lovade bolaget en helt annan öppenhet. Så har det inte blivit, åtminstone inte i Sverige.

Här finns lärdomar att dra för svenska väljare, politiker och journalister.

Vi måste alla bli mycket mer medvetna om hur sociala medieplattformar fungerar och hur enkla de är att manipulera.

Det handlar inte bara om att enskilda partier eller personer enkelt kan blåsa upp sin storlek. Även om ett högerextremt parti som Alternativ för Sverige inte lockade mer än cirka 0,3 procent av väljarna, så har deras propaganda nått väldigt många svenskar. Det påverkar debatten och förskjuter diskussionen precis dit extremisterna vill.

De demokratiska partierna blir livrädda för vad de uppfattar som massopinioner, och får för sig att det som sägs på Twitter är vad alla svenskar talar om. Marginella fenomen ges plötsligt riksbetydelse.

När sociala medie-bubblorna sedan letar sig in på bästa sändningstid hos vindkänsliga redaktioner som SVT:s ”Aktuellt” och ”Agenda”, som visat en benägenhet att stryka den senaste Twitteropinionen medhårs, så har propagandaarbetet nått full pott. Etablerade medier bekräftar sociala medier och bilden av en massopinion är närmast fulländad. Fast sanningen är att journalistiken bara fungerat som nyttig idiot, förmodligen utan att själv förstå det.

Om den här utvecklingen håller i sig kommer den lågmälda majoriteten att få svårare och svårare att göra sig hörd. Det extrema kommer att vinna på bekostnad av det nyanserade. Den som skriker högst kommer att höras mest, och därtill framkalla självcensur hos alla som är rädda för att hamna i ett sociala medie-drev – motsvarigheten till att stå ensam på skolgården framför en aggressiv mobb. I partipolitiken förstärks polariseringen ytterligare. Det ”vuxna samtal” som moderatledaren Ulf Kristersson förtjänstfullt efterlyst drunknar i hatstormar.

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson sade på valdagen att han räknade med ett resultat på mellan 20 och 30 procent. Det blev 17,5 procent, trots att SD:s viktigaste frågor dominerat debatten det senaste året.

Åkesson var inte ensam om sina felaktiga förväntningar. Han var i gott sällskap.

Vi måste kollektivt orka lyfta oss ur bubblan och inse att verkligheten är större och mer mångfasetterad än vad de senaste virala kampanjerna vill pressa oss att tro.

 

Om den här utvecklingen håller i sig kommer den lågmälda majoriteten att få svårare och svårare att göra sig hörd. Det extrema kommer att vinna på bekostnad av det nyanserade.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.