Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

I väntan på en ny världsordning

KOLUMNEN. Richard Haass är amerikansk diplomat och ordförande i tankesmedjan Council on Foreign Relations.

President Trumps doktrin om ”Amerika först” går på tvärs mot de stora behov av samarbete och gemensamma normer som världen i dag har. De nödvändiga samtalen måste komma i gång.

Sedan westfaliska freden 1648 avslutade trettioåriga kriget i Europa har begreppet suveränitet – ett lands rätt till en oberoende existens och självstyre – utgjort den internationella ordningens kärna. Och på goda grunder: som vi har sett i århundrade efter århundrade, även det innevarande, är en värld där gränser kränks med våld en värld av instabilitet och konflikt.

I en globaliserad värld har ett globalt operativsystem som vilar enbart på respekt för suveräniteten – vi kan kalla det Världsordning 1 – fungerat allt sämre. Knappast något är lokalt längre. Vem som helst och vad som helst, från turister, terrorister och flyktingar till e-post, sjukdomar, dollar och växthusgaser, når vart som helst.

Följden är att det som pågår inne i ett land inte längre kan vara en angelägenhet enbart för det landet. Dagens realiteter fordrar ett moderniserat operativsystem – Världsordning 2 – byggt på suverän förpliktelse, tanken att suveräna stater inte bara har rättigheter utan också skyldigheter mot andra.

En ny världsordning förutsätter också en bredare uppsättning normer och arrangemang och först och främst enstämmighet om vad som konstituerar en stat. Regeringarna skulle enas om att erkänna en stat endast där det är motiverat från historisk synpunkt, där övertygande skäl och folkligt stöd föreligger och där staten i fråga är livsduglig.

Världsordning 2 måste också omfatta förbud mot all terrorism och förstärka regler som stoppar spridning eller bruk av massförstörelsevapen, en mer kontroversiell punkt. Med den nuvarande ordningen brukar det i stort sett finnas enighet om att begränsa spridning genom att begränsa tillgången till erforderlig teknik och material, men samförståndet brukar upphöra när spridningen är ett faktum. Detta borde vara ett diskussionsämne vid bilaterala och multilaterala möten, inte för att det skulle leda till en formell överenskommelse utan för att det skulle understryka betydelsen av att strikta sanktioner tillämpas eller militära aktioner vidtas, som sedan minskar risken för spridning.

En annan viktig byggsten i en ny världsordning är samarbete i klimatfrågan, som kan ses som globaliseringens yttersta manifestation eftersom alla länder är utsatta för klimatförändringarna oavsett sina bidrag till dem. Klimatavtalet 2015 i Paris var ett steg i rätt riktning. Arbetet på den fronten måste fortsätta.

Cyberrymden är det senaste området för internationell verksamhet som präglas av såväl samarbete som konflikt. Målet här bör vara internationella arrangemang som stöder gott bruk av cyberrymden och försvårar illvilligt. Varje stat måste agera konsekvent inom denna regim som en av sina suveräna förpliktelser – eller utsättas för sanktioner eller vedergällning.

I fråga om flyktingar finns det inget alternativ till lokal handlingskraft som förhindrar situationer där stora flyktingströmmar uppstår. Detta är i princip ett argument för humanitär intervention i vissa situationer.

Att omsätta denna princip i praktik är och förblir svårt på grund av skiljaktiga politiska ambitioner och de höga kostnaderna för effektivt ingripande. Men även utan samförstånd finns det starka argument för att hjälporganisationerna ska tillföras medel som garanterar att flyktingarna behandlas humant, och för att rättvisa kvoter för mottagande och nyetablering införs.

Ett handelsavtal är per definition en överenskommelse om ömsesidiga suveräna förpliktelser för tullar och andra handelshinder. När en part hävdar att motparten inte uppfyller villkoren kan den vända sig till Världshandelsorganisationen och få saken avgjord. Läget är mindre tydligt när det gäller statliga subventioner eller valutamanipulation. Svårigheten är alltså att definiera tillämpliga suveräna förpliktelser på dessa områden i framtida handelsavtal och konstruera mekanismer som håller regeringarna ansvariga.

Att etablera begreppet suverän förpliktelse som en världsordningens hörnpelare kommer att ta decennier av överläggningar och förhandlingar, med varierande motstånd och acceptans. Framstegen görs endast frivilligt, av länderna själva, inte på order uppifrån. Det blir svårt att enas om vilka specifika förpliktelser en stat har och hur de bör genomdrivas.

President Trumps administration komplicerar saken ytterligare genom att slå fast en doktrin om ”Amerika först” som inte stämmer med idén om suveräna förpliktelser. Går den vidare på denna linje får vi se framsteg mot den ordning som dagens värld med sina täta förbindelser behöver endast om andra mäktiga stater driver på. Annars måste vi invänta Trumps efterträdare. En sådan lösning vore bara den näst bästa, och USA och resten av världen får det sämre.

Det är dags att inleda de nödvändiga samtalen. Globaliseringen är här för gott. Att börja bygga en ny världsordning som omfattar suveräna förpliktelser är den bästa vägen framåt.

Världsordning 2, med sådana förpliktelser som grund, är ett ambitiöst projekt men en frukt av realism, inte idealism.

Översättning: Margareta Eklöf

Copyright: Project Syndicate

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.