Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-11-25 18:40

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/kreml-star-sida-vid-sida-med-fortryckarna-i-belarus/

Ledare

Kreml står sida vid sida med förtryckarna i Belarus

Fredlig revolt.
Fredlig revolt. Foto: AFP

DN 17/11 2020. Demokratikämpar grips i tusental, torteras och till och med mördas i ett av våra grannländer. Det sker med Rysslands goda minne och stöd.

Samtidigt utpekar två svenska före detta statstjänstemän Nato som hotet mot vår säkerhet.

Det är en nyttig påminnelse om femtio år av svensk undfallenhet.

Sovjetunionen var en påtvingad gemenskap utan annan legitimitet än våld och tvång. Så snart de fick chansen flydde länderna som ingick i denna ”union” som ur ett brinnande hus.

Det är det första den bör ha i åtanke som diskuterar dagens svenska säkerhetspolitik gentemot Ryssland och vårt gemensamma närområde.

100 mil från Stockholm, i Belarus huvudstad Minsk, misshandlades i veckan 31-årige Raman Bandarenka till döds. Allt tyder på att diktatorn Aleksandr Lukasjenkos säkerhetstjänst är skyldig.

I de demonstrationer som följde på Bandarenkas död ska över 1.000 människor ha gripits. Demokratirörelsen i Belarus är fortsatt livaktig, uthållig och enastående modig. På tisdagen ska utrikesminister Ann Linde (S) möta den belarusiska oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja.

”Det pågår ett folkmord i Belarus, våldet från staten är exceptionellt”, sa Tichanovskaja när hon nyligen intervjuades i lettisk tv.

Att Sverige liksom EU ska ge fullt stöd till demokratiaktivisterna är självklart. Målet är att det riggade ”val” som hölls i Belarus i augusti ska upphävas och att folket ges en ärlig chans att självt välja sin framtid.

När andra tidigare sovjetrepubliker som Estland, Lettland och Litauen för 30 år sedan gavs samma chans vände de omedelbart Moskva ryggen, sökte sig till den västliga, demokratiska gemenskapen och blev medlemmar i såväl EU som Nato.

Kalla kriget stod aldrig mellan två parter som utgjorde ett likvärdigt hot mot varandra. Det var en expansiv diktatur – Sovjetunionen – mot en allians av länder som av fri vilja och rädsla för Kreml slöt sig samman i en försvarsallians, Nato.

Att Sverige från andra världskrigets slut ända fram till Sovjetunionens sista timmar hade så svårt att erkänna detta faktum är en skamfläck. Den svenska ”tredje ståndpunkten” var stark inte minst inom socialdemokratin: Sovjetunionen och USA var lika goda kålsupare, vi samarbetade hemligen med Nato men hutade offentligt åt Washington så snart chansen gavs.

Målet är att det riggade ”val” som hölls i Belarus i augusti ska upphävas.

I helgen skrev två före detta män i staten, statssekreteraren och ambassadören Sven Hirdman och biståndsministern Pierre Schori, en DN-insändare om svenska militärövningar med Natoländer. De vände sig mot vårens storövning Aurora, där styrkor från Sverige och 12 andra länder skulle delta.

Övningen ställdes in. ”Efter protester”, skrev insändarskribenterna i en försåtlig formulering – den rättades senare – och jo, några hade visserligen protesterat, men skälet till att Aurora frös inne var givetvis coronapandemin.

Sverige deltar också i en pågående övning med bland annat amerikanska styrkor: De ”ska kunna ingripa militärt i andra länder (läs: på andra sidan Östersjön)”, skriver Hirdman och Schori uppbragt.

Som om Nato skulle utgöra ett invasionshot mot Ryssland. Som om någon vettig människa skulle tro att Sverige genom att öva med USA förbereder ett neokarolinskt fälttåg mot Moskva.

Insändaren är en nyttig men samtidigt obehaglig påminnelse om vilka människor och tankar som utformade den svenska säkerhetspolitiken efter kriget. Än i dag, när Ryssland under Putin fortsätter att hävda beslutsrätt över sina grannar – bland annat genom att hålla torteraren Lukasjenko under armarna i Belarus – ser de den västliga demokratin som lika hotfull som Kremls allt starkare auktoritära styre.

Vi hade 50 år av undfallenhet för diktaturen. Kunde det inte räcka?

Ämnen i artikeln

Belarus
Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt