Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Kristersson kan inte luta sig mot Åkesson

Ulf Kristersson bör fortsätta att säga nej till SD.
Ulf Kristersson bör fortsätta att säga nej till SD. Foto: Sören Andersson/TT

DN 20/8 2018. En moderat enpartiregering bör inte uteslutas. Men en sådan kräver en uppgörelse med S, inte stöd av Sverigedemokraterna.

17,7 procent. Mer än så skrapar Moderaterna inte ihop i DN/Ipsos senaste undersökning. Blir det också resultatet om knappt tre veckor är det partiets sämsta sedan katastrofvalet 2002, då Janne Josefssons avslöjande valstugereportage bidrog till att producera ett haveri i opinionen.

I andra mätningar ligger Ulf Kristerssons skara något högre. Men överallt befinner de sig en handfull procentenheter under resultatet från 2014. 

Trots den sviktande formen förblir en moderat enpartiministär med stöd av SD ett ofta upprepat stalltips. På det sättet skulle Stefan Löfven kunna ersättas även om de rödgröna – som opinionsundersökningarna just nu visar – samlar större stöd än Alliansen. 

Logiken kan något förenklat formuleras på följande vis: I en riksdag med en kompakt majoritet mot Stefan Löfven och utan en för en alliansregering, skulle Ulf Kristersson själv kunna gripa makten med aktivt eller passivt stöd från de andra borgerliga partierna plus SD. Han skulle sedan genomföra sin politik med hoppande majoriteter.

Det är enkelt att se hur ekvationens första led löses ut. KD:s stöd kan Kristersson ta för givet; såväl de två mittenpartierna som Sverigedemokraterna skulle samtidigt kunna släppa fram honom i förhoppningen att det är deras politik som sedan blir verklighet. 

Problemen uppstår i ekvationens andra led. Tar Kristersson makten med SD:s passiva stöd bränner han sannolikt alla broar över blockgränsen. För Löfven & Co innebär det på samma gång ett oförlåtligt svek och en underbar möjlighet: Blockpolitiken återetableras; SD trycks in i borgerligheten; antingen lommar L och C förr eller senare över till de rödgröna eller så gör deras väljare det, lär S resonera. 

Därmed dras alla utsträckta händer tillbaka från Socialdemokraterna. M-ledaren blir utlämnad till att genomföra sin politik med hjälp av de riksdagsmandat som användes för att släppa fram honom till statsministerposten.

Det ger Kristersson två möjligheter. Han kan göra upp med mittenpartierna och KD, för att sedan hoppas att SD stöder regeringens förslag. Varje omröstning – inklusive den om budgeten – blir i så fall ett lotteri. Det är naturligtvis en ordning Sverige inte kan ha.

Det finns helt enkelt ingen värdegemenskap eller sakpolitisk samsyn som innefattar både SD och de två mittenpartierna.

Alternativt kan Moderaterna försöka förankra sin politik hos Sverigedemokraterna. Även om C och L mot förmodan accepterar vad som i praktiken skulle vara förhandlingar med Jimmie Åkesson där Annie Lööf och Jan Björklund inte behöver dela rum med SD-ledaren, är det svårt att se hur det skulle kunna ge meningsfulla resultat. 

Det finns helt enkelt ingen värdegemenskap eller sakpolitisk samsyn som innefattar både SD och de två mittenpartierna.  

Ulf Kristersson har starka skäl att – som han gjort hittills – avfärda idén on en moderat enpartiregering med stöd av SD. Jan Björklund har goda grunder för sitt konstaterande i P1:s utfrågning att en sådan skulle bli kortlivad. Och det är lätt att förstå hur Annie Lööf resonerar när hon i söndagens DN dömer ut lösningen som "helt osannolik". 

Betyder det att en M-märkt enpartiministär är utesluten? Nej. Regeringsbildningen kommer att bli komplicerad. Okonventionella lösningar ska inte uteslutas. Men utöver att en opinionsmässig vändning i så fall nog behövs, lär också någon form av uppgörelse med S krävas. 

För en princip bör rimligen gälla: Statsminister måste tolereras av en majoritet av riksdagens ledamöter i vilken SD inte utgör tungan på vågen.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.