Kristersson saknar såväl kanter som konturer - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Kristersson saknar såväl kanter som konturer

Moderatledaren Ulf Kristersson talade om betydelsen av ett bevarat samhällskontrakt och att hela Sverige ska leva i sitt sommartal.
Moderatledaren Ulf Kristersson talade om betydelsen av ett bevarat samhällskontrakt och att hela Sverige ska leva i sitt sommartal. Foto: Vilhelm Stokstad/TT

DN 10/6 2018. Ulf Kristersson skulle förmodligen bli en resonerande statsminister. Men han är inte alltid tydlig var han själv landat. Var går hans gräns i reformarbetet, för regeringsunderlaget och landet? 

VAL 2018

Hur skulle Ulf Kristersson bli som statsminister? Moderatledarens erfarenheter, karaktärsdrag och övertygelser kan få betydelse för Sveriges framtid.

Ulf Kristersson har varit politiker i stort sett hela sitt vuxna liv. Under sin resa har han förlorat ordförandeklubban i ungdomsförbundet till Fredrik Reinfeldt för att många år senare bli socialförsäkringsminister i densammes regering. Han har varit kommunalråd i både Strängnäs och Stockholm och suttit länge i riksdagen. En gedigen meritlista, således. Men betydelsefulla reformer eller beslut som bär Ulf Kristerssons signatur lyser med sin frånvaro.

Som person framstår Ulf Kristersson som resonerande, ödmjuk och sympatisk. Ett soligt leende är inte långt borta och han är ingen slugger i debatter. Han efterlyser aktivt ett vuxet samtal. Gott så.

Men han är samtidigt vag. I Karin Erikssons porträtt av honom i lördagens DN lämnar han ett stort tolkningsutrymme vad han egentligen menar. Det finns inga kanter någonstans. 

Han är ingen Winston Churchill eller Margaret Thatcher direkt. Snarare är han lik Angela Merkel, en pragmatiker som många gånger varit svår att förutspå men som behållit makten länge. Hon påverkar färdriktningen för dagens Europa. De två förstnämnda förändrade historien.

Det för oss in på att övertygelser och principer kan spela en avgörande roll. Här vet vi ännu inte hur en statsminister Kristersson skulle agera i skarpa lägen. I DN-intervjun ger han bara två raka besked: Han ämnar inte bilda en ren Moderatregering och han tänker inte göra upp med Sverigedemokraterna om statsbudgeten. 

Men kan han tänka sig att göra upp med SD i andra frågor för att kunna bli – och förbli – statsminister? Han svarar att om riksdagsmajoriteten fattar beslut ”som jag inte kan stå för helt enkelt, då får de skaffa sig en ny regering”. Men vad kan han stå för?

Han säger sig vara nöjd om han kan påverka riktningen framåt. Men Sverige behöver genomgripande reformer på flera områden: bostäder, arbetsmarknad och skatter.

Han har under sin bana ofta talat sig varm för att människor ska få flera chanser i livet. Och under sitt sommartal i sin hemstad på lördagen lyfte han återigen betydelsen av social rörlighet. Han förklarade också väl varför hans parti går till val under parollen ”rättigheter, skyldigheter, möjligheter – lika för alla”. Samhällskontraktet och rättsstaten är viktiga för moderater. Det märks inte minst för hur partiet agerar och argumenterar i den blossande migrations- och integrationsdebatten. Utgångspunkten är rätt, men den nyintagna njugga inställningen till flyktingar är olycklig. Här borde Kristersson bottna mer i sina unga års övertygelse om det öppna samhällets överlägsenhet.

Han gjorde dock en mycket välkommen markering mot antisemitism, hat och hot i sin inledning av sommartalet. Där var han tydlig och resolut om att stå bakom judar, kommunpolitiker och andra som på goda grunder känner osäkerhet och olust. Våldet och intoleransen är på frammarsch i vårt land. De måste stävjas.

Politiskt formades han när historien skulle vara slut, och fred och frihet ha segrat för alltid. Som statsminister skulle han med fast hand behöva hantera vår tids växande polarisering, nationalism, populism, religiös fanatism, rysk aggression och informationskrig. 

Statsmannakonst året 2018 består inte bara i att kunna forma en ministär efter valet den 9 september.

Statsmannakonst året 2018 består inte bara i att kunna forma en ministär efter valet den 9 september. Under överskådlig framtid behöver en statsminister vara en garant för att Sverige har så öppna gränser som möjligt för handel och migration – och för att hålla gränsen när landet och enskilda invånare blir angripna av krafter med onda avsikter. 

Har Ulf Kristersson den ideologiska kompass och ledarskapsförmåga som krävs i en tid då det öppna samhället på allvar utmanas? Han talar vackert om hoppfullhet. Men som statsminister står mycket av hoppet till honom själv.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.